Tomhet, svek,
Nog för att jag mått dåligt men det var länge sedan jag hade denna känsla. En tomhet, en passivitet som jag inte känt på länge länge, Något som jag inte tänker avslöja har inträffat som påverkar hela familjen, Barnen förstår nog inte hur mycket och det är väl skönt det....
Något hände med tilliten, något som jag inte trodde kunde hända och det gör mig ledsen, frustrerad och framförallt besviken. Det är ju bara,,,.........det går att ersätta...Men hur`??
Någonstans sitter någon och skrattar och när jag tänker på det så kokar det imig jag blir så förbannad och jag kan inget göra åt det. Jag hatar verkligen känslan av vanmakt,,,,, men å andra sidan hur kan man vara så dum.
En som jag litat på till 10000000% har svikit mig och det gör så ont
Dumma dumma
Jag blir så trött på dumma, naiva, tanklösa människor som jag har i min närhet. Jag tänker inte avslöja vad som hänt för det är så djävla dumt och dummare blir det med tanke på att det är en vuxrn person som gjort det.
Att vara vuxen och så naiv, tanklös och godtycklig kan ju många gånger uppfattas som charmigt men när det drabbar andra så blir det allt annat än charmigt.
Jag blev så in i h-vete förbannad igår att jag under flera timmar inte kunde säga ett endaste ord,
-surkärring"! fick jag slängt i ansiktet!! ja det är väl en mammas lott i livet att klä skott för den andra hälften.. eller är de det.... Barnen såg och undrade vad som hänt, men varför fråga mig? när jag är oskyldig,
fråga den som orsakat eländet istället. Bara där blev jag irriterad, sen fick jag slängt i ansiktet att jag var en surkärring bara för att jag inte svarade. Frågan är hur mycket ska man blanda in barnen, det låg jag och funderade på länge, ska man eller inte, mår dom bättre av att inget veta eller ska man berätta eftersom dom ändå ser att nåt e på gång.
Jag har alltid varit av den åsikten att barnen ska vara delaktigta i familjelivet, på gott och ont. Och OM man som förälder ex bråkar osv och barnen ser det så MÅSTE dom också få se att man blir sams. Sen måste man som förälder göra vissa undantag, Vissa saker behöver och ska inte barnen ta del av och det är för deras eget bästa. Vissa saker kan man inte inviga dom i eftersom dom inte kan hantera det pga deras ungdom och oerfarenhet.
I detta speciella fall var det väldigt svårt ovh medans jag funderade så hör jag att C får ta del av denna underbara händelse som inträffade i går kväll, vilket gjorde mig annu mer förbannad.
Jag visste att om jag började prata så skulle jag säga en massa som jg egentligen inte menade, men å andra sidan så varför ska jag bli utsedd till den onda i denna härva jag har inte gjort något mer an reagerat på en ovanligt korkad situation som faktiskt kan få konsekvenser för oss alla.
Jag vet egentligen inte vad som gör mig mest arg.
är det för jag skäms
eller
för att personen varit så naiv, tanklös eller rent dum
eller
för att jag är besviken
eller
är jag rädd
eller
för att jag reagerade med ilska istället för att stötta
jag har ialla fall värsta magvärken och jag mår skit, jag vill bara gå min väg och lämna allt,
Dom klarar sig ju så bra själva...
jag vet faktist inte men
Ny år
En dag som alla andra solen går upp och solen går ner, folk som har SÅ ont om pengar skjuter raketer för 100-tals kronor rakt upp i rök. varför???? jo för att fira... vadå?? att bensinen blir billigare, hyran sänks, maten billigare, klimatet bättre, solen skiner mer att det ska regna mindre, att vi ska bli friskare, skatten ska sänkas
jag tror jag ska sova över 12 slaget, som omväxling!
hm om jag är glad.. det får ni avgöra!.
Knyttet
-Ann hur orkar du? Du är alltid så glad?
-jag vet inte! svarade jag för uppriktigt sagt så vet jag inte, man är mitt upp i det och då lever man med det och då är det vardagen för mig/ oss och då orkar man
Men ingen ingen kan se hur dåligt jag mår eller hur djävla ledsen jag egentligen är, att se den man älskar sakta förvandlas till en skugga av sitt forna jag är svårt och jag kan inget göra mer än att finnas där. lyssna, krama, trösta när ångesten sätter in, ingen ser mig på natten när alla sover,
Det är så svårt för en som inte själv upplevt hur det är att leva med en dödsjuk familjemedlem
är det så konstigt att jag sover dåligt, har huvudvärk och är trött och grinig???
Jag är inte mycke för självömkan men jag känner att krafterna börjar tryta att jag inte längre orkar hålla fasaden uppe det blir mer och mer tankar som: -"äh jag bryr mig inte"
som C sa: du/ ni tycker jag är kall och det är jag"
Vem ska trösta knyttet?
min säng
Visst e den fin och I´m going to sleep like a babySängar
Trots att jag är helnöjd med att få en sån fin säng så är jag ledsen (igen) Han mår så dåligt, varför är det så här, Jag vet inte vad eller om det betygder något men han har svårt att hålla tätt. Jag har för mig att läkaren en gång frågade hur han har det med den saken men då var det bra och då tyckte hon att det var bra. Så..... nu när det inte är det????? Han har ju inte kunnat få behandling på nästan 2 månader och det är klart att då har det väl hunnit växa till sig igen men var? Dagen innan julafton så gjordes en skitröntgen men svaret har vi inte fått än, bra eller dåligt? fast å andra sidan så vill jag nog inget veta innan nyårsafton.
Låt oss få fira nyår tillsammans!!
Snö igen
Nväl vi ska bara vara hemma i hemmets lugna vrå och jag tänker gå i pyjamas hela dagen (tror jag)
Gubben mådde lite bättre igår en tag ialla fall ända tills sena em, då han fick "dålig mage" och jag lovar den var dålig, Minus 5 ute men det hindrade inte att fönstrerna åkte upp..... och humöret föll-- inte konstigt
vi som hade planerat att åka ut en sväng idag och titta på nya sängar, Vi såg verkligen fram emot det bara en sån sak. Jag fick en vit vinterjacka i julklapp av honom trots att vi sagt att vi inte skulle köpa julklappar till varandra, fast han gör alltid så?=)
måste gå huset vaknar...
Hur kul kan det vara.....
men mitt liv är dystert....
Sjukvårdare
Jag lyssnar på dom tunga andetagen varje natt, jag tröstar på natten när ångesten griper tag i honom, jag byter svettiga och blodiga lakan, jag försöker fixa så allt ska vara så vanligt som möjligt. Jag tycker verkligen jag kämpar men det känns som om ingen uppskattar mig eller det jag gör. Jag är inte ute efter sympati sånt ligger inte för mig fast jag tror faktiskt jag börjar vekna. jag vill ha lite uppskattning känna mig värdefull inte bara få: tjatmamma slängt i käften. Det gör mig så ledsen att barnen inte förstår att även jag kämpar jag har också ångest och en oro för hur framtiden ska se ut, kommer jag att klara mig den dagen jag är ensam med barnen
Jag tröstar barnen när dom är ledsna och försöker inge hopp när hoppösheten är stor, jag försöker förklara varför, hur gör man det? Vad svarar man när ens barn säger: ibland tror jag pappa är död när han bara ligger och tittar i taket. Mamma: jag är rädd att vara ensam hemma med pappa ifall pappa blir dålig, eller det händer nåt och jag inte kan hjälpa honom" eller: "det känns som detta är sista julen tillsammans",-mamma- jag hatar julen" - gråt- *i den situationen var en kram det enda jag kunde åstakomma.
Mycke att göra
Ja ibland så kommer energin och sen när jag tänker på allt som jag vill göra så sjunker motiveringen igen.... Det känns lite hopplöst för jag kommer inte att kunna genomföra hälften av det jag vill. Jag blir stressad av att tänka på det och jag vill inte bli mer stressad än vad jag redan är för då går det åt helvete.
Alltså måste jag sålla bort sådant som inte är helt nödvändligt och det blir tyvärr sånt som jag vill unna mig själv.. typ träningen. Jag blir så ledsen när jag tänker på det lilla jag byggt upp när det gäller min kropp, det är totalt förstört nu, jag har inte tränat på över 1 månad och det märks, jag trodde inte det men det gör det. magen är slappare, vecket i midjan är djupare och ryggen mår mycket sämre.. Usch vad ledsen jag blir. Jag vill verkligen hitta tiden igen till att träna minst 2 gånger i veckan men jag känner det stressande: måste hinna med det oxå: typ.... Tänk om jag fått mer avlastning här hemma vad skönt det hade varit....Hur gör man för att ungdomarna ska förstå att även jag behöver avlasting.
Under Julafton så trodde jag att jag skulle gå mitt itu. Jag var så irriterad på allt och alla. Men var tvungen att hålla tand och tunga... Men att hålla på så dag ut och dag in tär på mig... Jag har ont ta mig fan överallt, ryggen, magen huvudet, nacken är trött och orkeslös blir lätt arg, sur och grinig,
Tankar som "jag orkar inte, vill härifrån, skiter i hur det går med allt och alla, låt dom klara sig själva, ger fan i allt, så djävla synd om dig är det inte, kom igen nu, visa lite djävla anama" kommer allt oftare.
som nu: jag kan inte bara släppa allt ... När det finns bussar!,,,, eller så får hon åka med dom andra tjejerna till stallet om 1 timma...
Ja det får hon göra.
Och nu får jag dåligt samvete=( klart jag kunde hämtat henne!!! Men nej det tänker jag inte göra, jag gör så himla mycket för den ungen ändå... jag MÅSTE bli bättre på att säga ifrån.. Det är ju inte så att hon tar skada av att klara sig själv.....
Sen vill jag röja här hemma, jag vill slänga ut en massa saker och INTE skaffa nytt, sen vill jag måla om alla dörrposter, röja i garaget?= slänga det som finns där, jag vill fixa badrummet, ha nytt badkar, ny dusch, fixa garderobsdörren som är trasig, röja i undervåningen fixa till där, jag vill HA EN NY SÄNG.
Gubben som har så ont i ryggen tror självklart att cancerna har spridit sig dit. Det tror jag mig veta att den inte har därför att hans prover är så pass bra. sen har jag själv ont som fan ibland (typ varje natt) det är madrasserna som är kassa, jag har påpekat detta långt innan han fick cancer att dom madrasserna vi har är kassa men nej då...... jag har fan legat i dom madrasserna i många år och haft asont.. Det händer alltför ofta att jag vaknar och inte kan vända mig om i sängen. Nu har han det likadant. ha ha ha
hoppas det blir en hästens säng och en platt tv på väggen
så bar det utför
Idag skulle jag och dottern till stallet för att fodra och släppa ut hästarna men vi kom inte fram, Vi åkte på snedden nedför backen och sen milimeter för milimeter fy fasen vad rädd jag var!!! Däcken släppte och bilen bara kanade sin egen väg jag försökte styra. det gick bra för ner kom vi och då parkerade jag bilen och så ringde vi supersnälla Ann som tog fodringenför oss, Jag fick nästan panik vid ett tillfälle men lyckades hålla mig sansad. Dotterna va ju med!!!!!
Nåväl det är jätte mycket snö och drömmen om en vit jul har slagit in. Den lilla är ute och åker pulka i vår lilla backe och den stora är i stallet hos hästen, hon kommer inte hem ikväll, sover hos pojkvännen. Det är ganska skönt när hon gör det för då får vi lite andrum fast det är för mysigt kvällar när hon är hemma och är så där mysig som bara hon kan vara,,,,, Tyvärr händer det för sällan.
Julen är en högtid där barnen ska stå i centrum, det pratas mycket om barn som har det svårt, då syftas det på barn till missbrukare, Men barn kan ha det svårt ändå. Att ha en svårt sjuk förälder som verkligen lider och kämpar är oxå svårt.
Och jag som bli så in i helvete förbannad. Jag satt inte ner på 7 timmar. bara servade allt och alla- Är det konstigt att man blir trött och bara vill lämna allt och alla. Nej det tycker inte jag...............................
Så var det över!!!
jag kan bara stå och titta på och lida jag med i det tysta, för jag måste vara stark, inte visa vad / hur jag känner jag kan inte släppa loss mina känslor, måste hålla dom instängda presic som hon, men vad händer om jag inte orkar, som mamma måste jag orka för vem ska ta hand om barnen om inte jag orkar, som på julafton, dottern kom och va ledsen och jag tror att det var en situation är det bara "kom" hon kunde inte hålla tillbaka det.........
Det brast även för mig vid ett tillfälle och det var när jag öppnade min älskade systers julklapp till mig och guybben. Ett jättefint bröllopsfoto...... Vi gifte oss i hastighet den 27/8-08 i största hemlighet och jag har inget kort från den dagen, men lilla systeryster hade gjort ett jättefint och stort kort OCH ett urfint album OCH vi fick en 3 min lång film so hennes gubbe filmade. När jag öppnade paketet så bara det brast. Det var hemskt fast fint. jag tror inte att någon la märke till att jag "försvann" förutom min syster så klart.....
Va detta sista julen tillsammans???
Julen e här och glädjen e stor.........ah men jo..
Julklapparna är inhandlade!! och trots att jag köpt det som jag tänkt köpa så känns det inte bra, Jag är inte nöjd och dessvärre tror jag mig veta vad det beror på fast det tänker jag inte säga här...
Man blir alltid lite nostalgisk så här i juletid ialla fall jag, Det ska ju vara så himla mysigt allting, och det är det ju i och för sig. Jag ska verkligen inte klaga det finns dom stackarna som har det fasen så mycket värre.
Jag har funderat mycket på det här med relatiner, måste jag verkligen brusa upp varje gång,,, nej det behöver jag inte men jag har så svårt att låta bli eftersom jag har känslor, Jag blir berörd på ett negativt sätt hur hanterar man det? Jag är redan känslomässigt störd, Jag förstår att saker och ting inte alltid är vad det ser ut att vara. Men ett itet ord räcker, jag vill bara höra det och veta att det är sanning och uppriktighet i orden. Det räcker för mig.
Om något händer mig vem ha barnen då? Vem tar hand om dom då? Jag måste vara stark men ibland orkar man inte, själv tycker jag att jag kämpar på för allt vad tygeln håller och vara alla till lags och vad går jag tillbaka:
inte mycket... Ber jag om hjälp med nåt vad händer? inte mycke! Så fort man ber om hjälp så har alla så mycket att göra plötsligt, Den stora tycker jag är självömkande, hon tror jag tycker synd om mig själv ..... nej då det gör jag inte!! men jag funderar mycket på hur det kunde bli så här? vad gjorde jag för fel? jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle bli så här, Men kanske man inte ska fuyndera så mycket på det utan mer hoppas på att det går över.... hm hoppas det annars blir det inte lätt i framtiden..
Nu ska jag ut och jujlhandla det sista...... fast jag inte har lust men som mamma måste man ju.....
Julhandling
Jag får lite dåligt samvete nu när vi ska åka och handla för jag vet att jag kan köpa mer än hon och jag tror det känns för henne. det känns för mig..... Men nu har vi olika förutsättningar och jag kan än så länge unna mina barn lite mer och varför inte då???... hm .....har jag sagt att dom är bortskämda?......................ååwhälh
Nåväl sörj icke kära syster på ett sätt kommer/ är dina barn mer medvetna om sakers betydelse och värde än mina bortskämde ungar, mina lever i värld där dom tror att det bara är att köpa nytt eller ännu värre: lite till
så jag tror inte det går någon nöd på dina barn tvärtom.........
Ibland önskar jag att jag varit mer som du. fast undrar om du gjort som jag om du kunnat.......? nej det tror jag inte..
Hur som helst så försöker jag hjälpa min syster så mycket jag kan
Äntligen
Tyvärr har jag inga bilder att visa men det kanske koimmer....
Kan det vara så.......
DET ÄR SÅ SVÅRT..... jag vet inte hur man gör eller vad man ska göra eller hur man ska vara. Hur man än vänder och vrider på sig så räcker det inte, röven är alltid bak... konstigt nog.
Mitt stora problem är att jag tar så illa vid mig. jag blir ledsen, sårad känner mig utanför och tom. Jag blir så ledsen och då blir jag för djävlig, fråga min dotter.... Jag är nog inte den bästa mamma det vet jag men inte den sämsta heller.
Jag är fullt medveten om tiden måste ha sin gång och att det är fullt naturligt men eftersom jag själv hade en jobbig "skilsmässa" från mina föräldrar, framför allt pappa, så vill jag inte att mina barn ska uppleva samma sak. därför tror jag att jag "försöker" för mycket, jag måste lära mig att släppa taget,,
Men hur gör man?
Ett av problemen är att dom är så bortskämde och dom inser inte det själva utan tar allt förgivet och när situationer ändrar sig så hänger dom inte med utan tror att man kan fortsätta som innan trots att förutsättningarna är annolunda, som vuxen inser man att man då måst ändra vissa rutiner, beteende men som egoistisk tonåring har man inte det tänket... Det kan dom inte skyllas för men som förälder får man ta en hel del skit. och ibland så blir man då ledsen och sårad för trots allt så alskar man sina barn ovilkorligt försöker man göra allt man kan för sina barn men ibland går det inte..orken tar liksom slut
Även mammor är männniskor med känslor.
nåväl det var lite om vad som rörde sig i mitt huvud idag
Nej inget speciellt har hänt!!! det bara poppade upp
Bilder
(känns det som) men jag vet inte.
Nåväl idag har vi haft julbord på jobbet. ett slags knytkalas där man fått skriva upp sig på en lista namn och vad man tar med sig och gissa om det blev mycke mat.. jag gick ganska tidigt faktiskt det var rätt skönt och jag tror det blev hur mycket som helst över. vad ska den maten ta vägen inte i soppåsen hopps jag för då får vi nog ringa Anticimex ... Jag var med och dukade fram alltså behövde jag inte vara med och ta bort....Det kom vi på själva eller rättare sagt jag och min kollega... Men så fick det bli.. Gott var det ialla fall.
Dottern som blivit av med sina hörlurare i skolan för någon dag sedan sa idag att en lärare sagt till en annan elev att han har ett par hörlurare som är upphittade... jösses hoppas det är hennes hon ska kolla det imorgon. Tänk om... Jag som var och skulle köpa nya till henne som hon skulle få i julklapp men så hade dom inga svarta . som hon vill ha -""kommer in senare i veckan" sa dom . Det var nog ett teckan tror jag . Jag återkommer vad det gäller dom förlorade hörlurarna... som vi för övrigt har polisanmält eftersom det visst förekommit en del stölder på den skolan.
Gubben fick idag sitt "nya" sjukintyg det sånt är ju aldrig roligt att läsa,detta var inget undantag. Om försäkringskassan inte godtar det utan kräver att han ska återgå till jobbet så vet jag inte vad dom personerna är gjorda av. Regeringen har ju som bekant skärpt reglerna men jag tror dom ha´r backat vad gäller "svårt" sjuka cancerpatienter. Men är livshotande tillräckligt sjukt tror ni ? Har dom senste dagarna läst om skräckhistorier, där svårt sjukla människor blir utförsäkrade, fast gäller det personer utan jobb???? hm vet inte.
Nu är det snart jul och kung Bore ska visst göra sitt intåg. Hoppas nu att vi får en vit jul så som drt var när jag var liten...
När ska jag hinna träna då. usch har inte tränat ordentligt på 1 månad och det känns usch
sa jag träna??? hm banta eller gå ner i vikt låter bättre ja det måste jag verkligen "råkade" väga mig på sjukhuset och blev väl inte så förvånad bara ilsken över att jag haft rätt....
skit också
nu måste jag sova
Tonåringar......................
15-16 år. Jag var ABSOLUT inte guds bästa barn det ska gudarna veta men jag hade respekt för mina föräldrar och för andra vuxna. Idag har ungdomarna ingen respekt, what so ever, och det är synd för dagens samhälle kräver att man har respekt, att man visar välvilja, att man kan lyssna och även ta kritik.
Idag kan jag förstå min egen pappa och varför han betedde sig som han gjorde, jag ser mig själv i honom och jag beter mig som han. Ibland skrämmer det mig ibland inte. Jag lovade mig själv en gång för länge sedan
- "jag ska ALDRIG" bli som han
det sket sig... Dessvärre......
Men jag måste tillskriva mig själv förmågan att kunna säga: förlåt.... Det sa min pappa aldrig, aldrig att han ångrade sig eller att han inte menade det han sa.... För han sa en massa... Han slog inte, Han har ALDRIG lagt hand på någon av oss vare sig barn eller våran mamma...... Men ord kan såra lika mycket som ett slag kan göra ont.
Men jag förstår honom idag, hans ilska, vanmakt, hans sorg, hans oro, hans glädje och stolthet.
ja- äpplet faller inte långt från trädet- har fått en ny innebörd
Måndag
Ha i Lördags så hade jag inte alls så mycket att göra faktum är att jag la mig en stund vid halv 11 och domsomnade det slutade med att min man och hans son som var nere på besök körde flickan till träningen jag som till halv 1 hämtade henne åkte till stallet, var där i ca 3 timmar sen hem och sen SOV jag igen, och igen, herre jösses vad skönt det var, halv 7 kröp jag ner i sängen och slumrade till halv 11, sen sov jag för natten, det är såååå mysigt att göra så tycker jag, att gå upp halv 8 titta i kylen ta en munsbit och krypa ner i sängen igen,,
ojojoj det händer inte så ofta men i lördags hände det.
I går var det Lucia och då var vi i stallet och fick oss ett jätte fint luciatåg till häst. Den lilla var med i lussetåget så det var självklart att vara där och stötta.... det var lite mysigt. Tyvärr kunde inte gubben vara med som var tänkte eftersom han har ont och hemskevärk, dessutom har han ont i halsen vad det nu ska vara bra för......
Han ska få en akut röntgen denna vecka hoppas dert blir idag eller imorgon sen ska han få cellgiftsbehandlinge på fredag sen får han ingen mer förrän 8 januari...... hm det gillar vi inte..
Tycker det går för lång tid...
baj buj baj
puh.....
mig, trots att hon egentligen ite ville men hon gjorde det för min skull. Det kallar jag kärlek...Tack älskade lilla syster allt gick så mycket lättare och jag kände styrka från dig.....
Alla som kom tyckte det var lyckat och strödde komplimanger över vårat fina hus...jajaja det räcker nu tänkte jag visst e det fint men snälla nån......
Det var precis som om dom försökte överglänsa varndra med alla fina ord.. hm
Men visst jag ska inte sticka under stol med att det var trevligt för det var det...Jubilaren själv satt och sa inte mycke tyvärr så förstod hon nog inte så mycke om varför alla var där... Tänk va hemskt ändå att sitt i ett rum fullt av folk som pratar om dig och med dig och du inte fattar nåt.......
nåväl allt passerade utan missöden.
Nu tar vi tag i denna Lördagen, magen känns lite krasslig idag fakiskt, aldrig kul. Nu ska jag först till glasbrukets julmarknad och heja på systerdottern som står där som scout tror jag det var sen ska jag köra dottern till träningen för att sen åka med henne till hästen som non ska ta hand om idag så om ca 6 timmar är jag tillbaka igen...undrar hur det känns att få göra ingenting på en lördag/söndag....min höäägsta önskan just nu är en heldag med att göra ABSOLUT INGENTING bara sova, slappa, läsa, lösakorsord. Jag behöver sova känner jag.
Dagen till ända
Men som läget är så är allt en sån svår situation, Jag förstår honom också, Igår bröt han nästan ihop och grät som ett barn och då hade jag redan brutit ihop och själv gråtit som ett barn, men det fanns ingen tid för mig. Det var bara att bita ihop och stötta, trösta.
Det händer något konstigt med kroppen/ huvudet när man utsätts för känslor och stress som det faktiskt innebär att leva under omständigheter som man inte rår på eller har svårt att styra över.
Jag var inte på dåligt humör eller så men jag var väldigt tyst, orken hade tagit slut liksom
- mamma le lite" sa hon men jag orkade inte
-mamma har det hänt nåt? frågade hon men inget hade hänt
- mamma säg nåt! bad hon men jag hade inget att säga
Undrar om dom blev ledsna, oroliga? gjorde jag dom illa med det beteendet? var det onödigt?
Det var absolut inte meningen i så fall, det fanns ingen sådan avsikt
Jag bara orkade inte.
Lite kul är det..............
-"tror du att du är 14 eller"???
nej ...Thank good for that..
jag vill INTE vara 14 igen däremot vill jag vara 22 igen...
hur gör man då??
*Dessutom har jag tappat min arbetslust. Har någon sett den? så ge mig den tillbaka för det här orkar jag inte med.?!=(
Undrar om jag ska säga till syrran att jag har en blogg.... nähh äh får se.......kanske
idag ska jag till Ale Ridsport med den stora där ska hon handla för presentkortet hon fick när hon praoat (?) där Ridhandskar till kompisen tror jag det blir eftersom hon gjort sönder dom andra.... hm
Jag önskar att jag kunde lägga in bilder men jag har
1. ingen kamera
2. ingen bra kamera i mobilen (lånemobbe)
3.VET INTE HUR MAN GÖR IALLA FALL
4. Vill inte fråga någon för då måste jag avsölja min blogg och det vill jag inte
ha ha ha
Det känns..........
Den lilla hade varit och åkt skridskor med klassen och berättade för mig vid middagen:
"- mamma det va så konstigt, helt plötsligt fick jag en konstig känsla i kroppen nåt som vill ut liksom, för när jag åkte skridskor så kom jag helt plötsligt att tänka på när pappa åkte skridskor med mig på armen och när han lärde mig åka själv.
Då tänkte jag på att han nog aldrig kommer att åka skridskor igen" - mamma -tror du han kommer åka skridskor igen?
Ok hur svarar man? när ögonen tårades och halsen knöt sig och klumpen i min mage gjorde sig påmind. Jag bara tittade på henne och log lite sen fick jag resa på mig och låtsas göra nåt vid köksbänken för att hinna samla mig sen kramade jag henne bara och sa vi får väl hoppas på det bästa....... Jag är urdålig på att ljuga men jag lär mig
Det stora säger inget men jag vet att hon mår skit nu. Men hon har lyckats plugga lite och det har gott bra på dom senaste proven och inlämningarna. och det tackar jag för. Det har nog gått upp för henne lite hur fruktansvärt viktigt det är att plugga så hon kan ha en chans att komma in på gymnasiet. Men hon har det inte lätt och jag är inte alltid snäll mot henne, det vet jag och det gör ont så ont i mig men jag måste pusha henne sen tycker hon självklart att jag är alldeles för orättvis mot henne jämfört mot den lilla och det må så vara men då får det vara så. Den lillas tid kommer säkert.
Livet är pesten just nu. Tur att det finns roliga arbetskamrater som livar upp stämmningen lite. Men nu är det maxat så in i h-vete
Ojojoj
Hatar verkligen att ha mens det värker och molar, usch och fy men nu är man i den åldern att det kanske avtar. Jippi x10000.
Jaha så va planeringen inför det "stora" kalaset igång. åh om jag bara kunde dra mig undan, känner mig så elak óch egotrippad men faktum kvarstår. Hon är dement trött, gammal och svag hon gör på sig och jag har ingen lust att byta på en vuxen människa. Min gubbe är jättesvag efter sin lunginflammation, och då menar jag jättesvag, själv är jag jättetrött, den lilla energin och tid jag har vill jag ägna mina barn istället.
men nu ska det städas, fixas och plockas fram för nu kommer mostrar och fastrar till höger och vänster och det ska granskas och nyfikenheten är stor det vet jag.......
Nähä ryck upp mig nu och försök se det från den ljusa sidan..... smörgåstårta är ju alltid gott!!!!
pust och stön
några av bullarna dom blev jättegoda
Julbak
När jag läser vad jag tidigare skrivit så låter det som om jag är värsta deppig, Men det är jag inte bara trött ibland, ibland mer trött typ vill bara åka iväg från allt och ibland bara lite trött och ändå vill åka iväg om bara för en helg....=)
Jag vill åka en helg och bara vara jag!-- ensam... Åh vad skönt det hade varit men men min tid kommer nog.
Nu är det ny vecka och nya utmaningar. ska nog försöka börja träna denna vecka igen det har legat lite på is dom sista veckorna. hm har varit lite skönt faktiskt. Jag har till min stora förvåning funderat på om jag ska börja springa...... ja varför inte.... hm men jag har ju ont i ett knä... typiskt också.....
men man kan ju göra ett försök.
Måste faktistk försöka gå ner lite i vikt, har lagt på mig några kilo IGEN.
och nu kommer julen med stormsteg och jag har bara köpt lite julklappar typ inga än..
Men jag vet vad vi ska köpa så det bör inte vara några problem...
syrran och jag ska åka och handla nästa vecka,, så där julhandla som vi brukar göra...... mysigt
Nu måste jag leta efter mn arbetslust som jag har tappat
Regn igen
Jag håller på att tappa taget, känner att jag inte räcker till. En kollega berättade idag att hon hade en elev vars mamma hade försvunnit i 3 mån bara så där.... hm oj så hemskt stackars barn... fast jag föstår mamman jag vill också lämna allt och bara sticka. Skillnaden är att hon gjorde det, jag gör det inte....... än?
Det är ialla fall fredag och det är ju skönt. Är fortfarande på kollisionskurs med den ena av dom 2 och det som stör mig mest är att jag egentligen inte bryr mig. Det stör mig!!!!...... som mamma borde jag vara knäckt... men det är jag inte???? hm varför?
Ibland är det bäst att man är ifrån varandra att man inte ses/ träffas på ett tag, det kan faktiskt vara riktigt skönt
Nåväl mannen är bättre och nu visade det sig att cellgifterna har haft bättre effekt än vad läkarna först trodde.
och det är ju bra!!!!!!!!!!
hörs senare (sitter på jobbet =)
Tom, trött ledsen
Hur kunde det bli så här?
varför?
orkar inte......
gjorde jag nåt fel?
så var det inte meningen att det skulle bli!
besviken ledsen, arg!
orkar inte....
tårar sorg smärta!
snälla förstå!
vänd er inte bort!
Ilska förtvivlan hopplöshet
varför ?
varför?
Måste sova
ny dag att orka imorgon
Godnatt!
Morgonstund
Älskar sådana här morgonar när rimfrosten ligger vit och kall, solen letar sig upp över horisonten och sprider ett sånt där härligt sken överallt. Det är så kallt att flimmerhåren i näsan fryser och man huttrar ´till lite. Åh hag älskar det verkligen.
Ska strax iväg till min "prathjälp" känner inte för det idag men jag kan inte med och ringa återbud för jag har inget bra skäl, så lite kan jag nog klämma ur mig det finns ju faktiskt en hel arsenal att ta av!=)
Vad blir det idag annars inget tror jag och det är sååååååå skönt, Den lilla är ff sjuk i hosta så någon handbollsträning blir det inte, det är faktiskt rätt så befriande att bara kunna åka direkt hem och veta att man inte behöver iväg igen,
Den stora och jag pratar med varandra igen fast för varje gång sånt här händer händer något med våran relation oxå. Ett avståndstagande liksom fast det kanske ska vara så hon ska ju snart bli "vuxen"
jag har bestämt mig för att sluta bry mig så mycke med det menar jag att jag inte hela tiden måste ordna allt för dom utan låta dom göra det själva, typ som i morse jag hade kunnat köra henne eftersom jag själv ska samma väg men jag sa inget, hon kan gott åka buss, passa tid och ta sig fram själv och därmed fick jag en extra ½timme till mig själv. Inte dumt.....
Nu måste jag gå
baj buj baj
Sista
vad ska man nu titta på. Tycker inte jag tittar så mycket på TV faktiskt hinner liksom inte det är alltid en massa annat som ska göras fast sen visar det sig att jag ändå glömmer hälften.
Har nästan bestämt med älskade syster yster om bakdag, vi brukar alltid ha en bakdag tillsammans med barnen den varar i ca 1 timma sen tröttnar barnen och vill göra annat men konstigt nog så vill dom ha denna bakag. ja ja vi får väl se.
Annars var det en ganska bra dag på jobbet var ensam idag och det är ju alltid skönt.....
Surkärringen i rummet brevid kom på em och talade så vänligt till mig men det är väl bara för att hon måste.. igår skällde hon ut mig och jag var inte vatten värd och när jag sa att jag faktistkt inte bryr mig om vad hon tycker så blev hon ännu mer upprörd fniss.... Jag är själv lite förvånad över att jag tagit det så lugnt .ganska skönt är det oxå för ärligt jag bryr mg inte.
natti natti
Ångest
Så har det hänt ännu en gång. jag och stora flickan har bråkat, varför måste det vara så. Det tar så mycket energi fast jag är fast besluten att inte låta det göra det, så jag jobbar med det istället för att änga så mycket tid till att undra varför vi bråka.
Jag vet att det är åldern men våran familjesituation är ju lite annolunda, med en pappa som faktist är sjuk i cancer som dessutom just nu har en lunginflammation som gör att han inte ens kan ta sig 10 meter utan att bli sjukt anfådd, svettig och blek.
Jag har försökt att hålla mina barn lite utanför vad gäller deras pappas tillstånd men jag undrar om det är det rätta egentligen. Hur man än gör så har man röva bak!
Att planera framtiden är skitjobbigt. Hur han vill ha barnens framtid, "snälla Ann se till att dom får utbildning, jobb inte hamnar i dåligt sällskap, inte droger mm mm. Det är som om man sitter i en bubbla, ibland tittar jag på honom och tänker detta händer inte. Men det gör det. Samtidigt ska man vara glad och pigg för barnens skull. ALLT JAG GÖR ÄR FÖR BARNENS SKULL, men vad är det jag vill med det, ha en guldstjärna, bekräftelse från dom att jag är bäst? nej inte så. Men på något konstig sätt vill jag skydda dom från allt detta onda,och jag vet att det kommer göra mycket mer ont
