annslife

som jag sätta ett rätt beskrivande ord på. Det är en sorg, saknad, oro, skuld och  jag kommer inte undan.

Det känns som om jag är stressad och hur mycket jag än försöker att komma undan så går det inte. Jag tänker mycke och kommer fram till slutsatser hela tiden: -"så måste det vara"
Men det hjälper inte........... blir snart tokig. Alltid är det något som oroar... kan inte koppla a, klara inte av tanken på att vara ensam, på att S är död........... Det är så svårt....
Många tror nog att NU är det bättre och visst till viss del är det det, jag gråter inte lika ofta längre men sorgen och saknaden är inte mindre den har bara tagit en annan vändning........... .

Nu förstår jag hur viktigt det är att ha ett nätverk av vänner omkring sig för det är inte lätt att vara ensam med alla dessa tankar, att inte få ur sig dom att inte ha någon som lyssnar, eller som orkar lyssna rättare sagt. Att inte få dela vardagen med någon att inte få kommentera eller bara det där:

-"såg du när hon gjorde si eller så",
-"vad tycker du vi ska göra med..............."
-"men har du hört att.................."
-"Nu vill hon ha eller göra... vad tycker du är bra?"
-"kommer du ihåg......?"
-"ska vi göra ? snart "
-"Nu får du ta tag i ?"
-"klippa gräset, handla, kan du fixa tvätten, köra? hästen behöver nya skor,

Jag är trött och ledsen vill inte vara ensam, jag är inte van att vara ensam, Jag vill så gärna ha S i min närhet och jag kommer aldrig att få ha honom hos mig igen. Min stora starka lugna trygga ansvarsfulla, alltför snälla på gränsen till dum älskade S komer ALDRIG att finnas hos mig igen

och det gör så jävla ONT att tänka på det och ingen jag att prata med det om..............

Jag tillhör inte den kategorin människor som har en massa vänner omkring mig, jag har självkart min syster som alltid finns där men hon har sitt och jag vill inte lägga allt på henne..... men någon annan har jag inte så jag får hålla det inom mig istället.............Visst har jag vänninor som man pratar med men ingen sån där självklar s om man kan ringa mitt i natten (förutom syrran då) men det är inte rätt mot henne att överösa henne med mina bekymmer. Önskar att jag hade fler sådana vänninor....

Snart om exakt en vecka sitter jag på planet till Marbella där är det just nu varmast i Europa och vi ska vara 3 st i ett rum utan Ac vad sägs om det..................plus att min onda tand gör sig påmind igen............... Hur typiskt är inte det då....

Men som min tandläkare sa: det finns duktiga svenska tandläkare i Marbella också" Men hur kul är det att behöva gå dit och kanske få infektion på köpet ivärmen... Och med den turen jag har så skulle det inte förvåna mig om det blir så att jag får det och får antibiotika och stanna inne i 2 veckor...........

Positiviteten flödar eller hur............................?

Ja. så kan det gå ibland. Har bara inte känt för att skriva för jag vet inte vad eller hur jag ska skriva. Det är så mycke som händer och vad jag har hört så bör en blogg uppdateras åtminstone 2-3 gång perdag... Nu är inte jag ute efter att ha en bra blogg och att hinna uppdatera 2-3 gånger / dag....!!?? ja då har man för lite att göra helt enkelt...

Men tänkte försöka skärpa mig lite. Försöker ladda ner låtar till min mobil som jag ska lyssna på när jag ligger vid poolen om si så där 2 veckor............ har även köpt en ny rosa resväska till E som hon gillade skarpt.. Nu måste en till införskaffas till C...

Passen är hämtade och sjukförsäkringskorten har jag fått. Nu ska jag hämta mediciner som ska med och i helgen efter midsommarfirande ska vi gå igenom vilka kläder som åker med till Marbella den 4 juli..

Alla har fått nya bikinisar och så även jag plus en badräkt (med Kjol)!!!!???

Längtar tills vi åker ska bli sjukt skönt att komma bort från allt....
Har känt mig nere den sista tiden........

hej vännen

skickar en hälsning till dig via mailen, såg att ditt namn fortfarande stod kvar som om inget har hänt. som m du fortfarande levde.
Jag har så svårt att förstå att du är borta för alltid.
Jag undrar så hur mitt liv ska bli. Det var ju du och jag som skulle bli gamla, vi skojade alltid om att jag skulle köra omkring dig i rullstol när vi blev äldre. jag vill inte köra någon annan men jag vill heller inte vara ensam resten av mitt liv. Det är så.....................................ensamt....

barnen växer och blir stora och snart så har dom flyttat.

Jag undrar så varför? hur kunde det hända?
Hur kände du dig det sista?,
jag ångrar mig så mycket, jag skulle varit hos dig mer än jag var.
Det ångesten får jag leva med resten av mitt liv, jag tänkte nog inte på det då när vi var mitt uppe i allt.

Jag önskar så att allt var annolunda att du fanns hos mg och barnen så jag kunde vara irriterad på dig men samtidigt vara trygg i veteskapen om att du alltid fanns där, alltid lugn och trygg alltid löste saker som jag upplevde som omöjliga....

Jag tar en dag i sänder ibland mindre bra som idag och ibland går det riktigt bra.........................

Jag saknar dig så fruktansvärt att jag inte kan sätta ord ¨på mina känslor, det finns inga ord som räcker till.

Jag kommer alltid att älska dig vad som än händer.!!

Det var du och jag och våra barn!


Din Ann

trots att man ibland har lust att /&%¤#)*)/(&%%

Men så lugnar man sig och inse att man inte skulle klara sig utan dom, att dom är skälet till att man lever, andas skrattar, gråter, sliter sitt hår, det är inte klokt vilken makt dom har dom små krävande liven, dom tar all energi, sömn och  kraft dom fullkomligt suger ut allt innhåll man har och ändå står man där och älskar dom

djäkla ungar....

fast det är inte utan att man undrar ibland och då menar jag seriöst...

Nu är dilemmat att köpa nya resväskor, tittade på några häromdagen och döm av min förvåning. Dom kostar ju en förmögenhet... och jag ska ha 3 st........... det är lika mycket som en vecka til London för fasen.........................

Ok London eller nya resväskor. köper jag nya resväskor har jag inte råd med London och för att komma till London måste jag packa i något som kallas resväska.....

Moment 22 kallas det också...............

London är bara ex.......