Vintertid!!

tja hur var det nu fram eller tillbaka????????????????????

Flyttlass hela dagen.............

Idag har jag och P (barnbarn till farmor) flyttat det lilla som farmors skulle ha med sig till sitt nya boende.

Jag måste säga att allt gick över förväntan.... Vi röjde, lassade in i deras skåpbil sen körde vi upp och lastade ur allt och ställde på plats, tavlorna kom upp på väggarn. handukar och lakan på plats, lampor och det lilla porslin som hon nu fick med sig mest för syns skull, gardiner upp och pyntat lite fint med blommor mm mm mm sen ner till Bohus igen och hämta farmor och gode vännen, (som inte alls gillar det här, så han är sur som ättika och är grinig hela tiden) Upp till Skepplanda igen och in med farmor som trivdes från första stund
ÅH vllken lättnad att hon äntligen är där för där kommer hon att få det mycket bättre än på service boendet i bohus och det känns riktigt bra måste jag säga.

Så hem och nu ligger jag i sänge med en VÄRKANDE RYGG och ont i benen, E som varit ensam hemma hela dagen har haft kompisar här har haft kul antar jag med tanke på hur det ser ut här hemma men dom röjde upp efter en tillsägelse resten får dom ta imorgon för dom har lov denna vecka.

Orkar verkligen inte tjata mer nu.... C hade redan 2 kompisar här hemma som väntade på henne i hennes rum och sen när dom gick så tog det 20 min så kom nästa 2 kompisar??????!!!!!!!!!!!!!

Tror jag ska öppna fritidsgård här hemma för det verkar banne mig så här är ungar hela tiden

jag gillar det jättemycket, hellre här hemma än ute och ränner men jag gillar INTE NÄR DOM INTE RÖJER UNDAN EFTER SIG.... Det står glas, tallrikar, väskor, skor överallt för att inte tala om alla dessa löv som dom drar med sig in..

Nähä imorgon får dom banne mig städa för jag ORKAR DÅ INTE
Nu ska jag dessutom åka till stallet och utfodra 11 hästar!!!!!!!!!!!!medans den stora umgås och spyr sin galla över sin fd pojkvän som hon hatar att älska

kram

Klockan ska vridas tillbaka.....

vilket jag totalt hade glömt i morse så när jag vaknade var kl 04.45 fast egentligen var hon 03.45 fast det visste jag inte då. Jag låg och halvsov om vartannat ända tills jag klev upp kl 08.00 gick ut med hunden och gjorde mig en kopp kaffe... Huset var fullt med sovande ungdomar.
E hade sin kusin sovandes i min säng!!!!! När jag somnade var jag ensam och när jag vaknade låg det 2 stycken tjejer brevid mig... jaja
C hade 2 killkompisar här på kvällen som tydligen också sov över hittade en lapp på köksbordet
"dom stannar bara så du vet"?!!! hm ok då vet jag....!!! bäst att klä på sig då så inte stackarna får en chock!!!

Idag var dagen då farmos skulle flytta till sitt nya boende, ett demensboende, det kommer bli så bra ändä kruxet var att jag skulle vara tvungen att umgås hela dagen med några utan barnbarnen som jag inte har så mycket över för.

Vi hade bestämt att träffas hos farmor kl 10.00 och när kl var 10.30 och dom ff inte kommit så ringde jag och tyckte att jag var vitsig när jag lite klämkäkt sa: har nu kört vilse eller??"
-"Men A har du inte ställt om klockan?" Klockan är bara halv 10!!!!!!
- Ups svalde min lite syrliga kommentar jag hade på tungan.....

det var bara att skratta vad ska man göra...

kram

stora TÅRAR

rullade ner för min kind idag när jag var vid graven och lade en fin krans och  tände ett ljus samtidigt som jag förbannade sjukdomen CANCER.

Jag ville åkt dit själv men C åkte med.......

idag hade jag ett behov av att vara själv där och prata. Jag kan ju inte gärna hindra henne från att åka med.......så visst fick hon det..........

Hpn ska inte behöva se sin mamma gråta så.............. idag, gravsmyckningens helg, var jättejobbig....allt är jobbigt just nu och jag kunde inte hålla tårarna borta.........
stora tårar föll det gick bara inte att hålla tillbaka och tillsist gick C, tror hon förstod... jag försköte verkligen att dölja min sorg men tror inte det gick så bra men hon gick och kvar stod jag kvar i mörkret, såg hur lyktan lös och hur hans namn stod där....
 förbannade Cancer jag  hatar dig så................................
hur kunde det bli så här.?????

ska det aldrig avta????
ska det aldrig bli bättre??

C kommentar: jag orkar verkligen inte mer mamma, jag saknar pappa så jag tror jag går sönder,,,,,, det sliter i min kropp och ångesten är brutal......... jag orkar inte mer nu.?!!!!!!!!!!!

JAG BLIR RÄDD och jag blir arg förm att S lämnande mig med detta  arg, förbannad på en död person hur bra är det då?????????????++

ser ingen glädje, ingen lycka, ser inte fram emot något

FANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN

Ljusmys i höstmörkret



Jag är en person som älskar att ha levande ljus

Fredagsmys......

Får jag nog ha för mig själv i helgen, fast som jag känner mig nu så gör det mig inget.
E ska på Disco som ale fritid anordnar och det blirabonnerad buss dit och hem och 5 tjejer ska förväntansfullt göra sig iordning hemma hos oss ikväll (!)

C ska tror jag träffa kompisar ikväll, jag hoppas det ialla fall och för ca 8:e gången är det nu slut med M som hon varit ihop med i 2 år!!!!!!! Det har varit ett struligt och hektiskt förhållande med mycket bråk, tårar och besvikelser men mycket kärlek också men efter vad som hände i går tror jag nog att det nu slut för gott. Hoppas det ialla fall,
jag ser hur hon är beroende av honom och hur han behandlar henne utan respekt, tillit hur egoistisk han är hur ledsen han gör henne. Men hon hänger kvar vid honom ialla fall men nu hoppas jag att det tar slut för gott.

Jag hoppas verkligen att hon träffar andra kompisar i helgen och att hon har kul....

själv ska jag titta på TV, kanske ta ett varv med dammsugaren, får se hur jagkänner mig.
Jag älskar den känslan av nystädat hemma. När man äntligen kan sätta sig ner i soffan med ett glas vin och veta att man putsat, dammat, damsugit, och tvätt golven och klockan är bara barnet.......

men jag får se hur mycke jag orkar.

det tar på krafterna att vara
heltidsarbetande ensamstående mamma till 2 tonåringar med både hus, hund och häst, bilar, svärmödrar mm mm

det blir nog soffan känner jag städat eller inte..............

På söndag ska vi flytta farmor till det boende där hon fått plats ett särskilt boende i Skepplanda, Detta innebär en Söndag fylld med att packa ner, packa upp, köra och sen flytta henne.......
och inte minst behöva träffa nippertipperna (vilket jag tycker alltid är lika jobbigt).

Kram

Det ska ju bli en kall vinter säger dom

så varför inte slå till på dessa snyggingar.
jag vill verkligen ha dom men jag har redan handlat min kvot för november och oktober är inte ens slut än
:(:((

Sysslogöra och våfflor

I förra veckan hade jag ett allvarligt samtal med barnen om vad som kommer att gälla i framtiden.
Det blir till att hjälpa till mer hemma och dom fick själva välja vad dom ville göra.
E valde dammsuga 1 dag i veckan och lite andra smått och gott. C valde att plocka in tvätt och hålla badrummet i någolunda skick detta plus att hålla sina egna rum städade.

Jag kan säga att det sket sig redan första veckan men som den tjatiga mamma jag är så tänker jag inte ge mig idetta. Dom måste helt enkelt ställa upp mer hemma om jag ska kunna ställa upp som dom vill för dom. Jag jobbar dessutm heltid nu och hinner helt enkelt inte med allt annars. Om dom vill att jag ska delta i deras aktiviteter som tar ca 1-2 timmar/ dag så måste dom ställa upp hemma. När vi satt där i soffan och diskuterade så var vi rörande överens om detta men som sagt det: det sket sig redan första veckan men jag tänker inte ge mig och nu väntar ytterligare en tid med strider på hemma plan....

Nåväl på väg hem igår så ringde jag hem för att dubbelkolla så att dom verkligen gjort det som vi kommit överens om. (tisdagar är en sysslogöra dag).
E svarade glatt men när jag frågade om dom dammsugit och plockat in tvätten så lät hon lite tveksam och drog på svaret. men hon svarade att dom visst gjort det.
-"Bra för jag är hemma om 5 min" svarade jag med skrattet bubblande i halsen ( jag förstod att E ljög)

Ups........ ett snabbt "Hej då" från E

När jag så anlände efter 5 min så hör jag redan när jag stiger ur bilen hur dammsugare går inne i huset.
och ser  när jag kommer in hur E dammsuger för fullt och C står inne i mitt rum och viker tvätt.......

Gullungar......

Samtidigt är köket redo för våffelbak!!

E säger glatt
-"vi ska göra våfflor"

Vilket dom också gjorde. först smeten sen gräddade C alla våfflor, E vispade grädde och sen åt vi med god aptit

Så gott att komma hem då.

Kram

3 månader sedan

idag är det 3 månader sedan s dog... Börjar fatta att han är borta och aldrig mer kommer tillbaka till oss.
Det är svårt och jag har hela tiden dåligt samvete.

jag börjar sakta inse att jag är ensam och att jag är ensam med barnen. Igår satt vi vid middagsbordet och jag gjorde reflektionen. det är vi 3!! Jag och mina 2 flickor, vi är ensamma och ska så förbli.
Jag är så in i helvete trött på att hela tiden få sådanan tankar, för det borde väl lagt sig nu kan man tycka meen icke, dom poppar upp närhelst och lika jobbigt är det varje gång....

Jag saknar honom och jag är så ledsen men livet går vidare och jag måste snart försöka hitta livsglädjen igen inte iform av att köpa nytt eller fixa till saker och ting utan den riktiga livsglädjen den som gör att man känner glädje över livet i allmänhet... saker är bara döda ting som man kan ersätta hur lätt som helst. Det är egentligen inget viktigt om man inte känner glädje och tacksamhet.....

Jag hoppas hitta dit snart för jag måste leva vidare trots saknaden, oron, ångesten, sorgen,

kram

Robotliv

När jag varit med om något känslosamt så märker jag att det tar några dagar innan jag kan skriva om det. jag vet inte varför det är så men det är som om jag måste ha några dagar på mig att själv bearbeta vad som hänt.
Själen lever sitt eget liv och jag måste ha tålamod.

En dag kan jag nog leva som normalt igen, Som det är nu är jag som en robot, känner inget speciellt varken glädje eller sorg, mest smärta faktiskt, Jag går för att jag måste gå, jag andas för att jag måste andas, jag hämtar, lämnar, handlar, tvättar, städer, tjatar, jobbar, bryr mig för att jag måste, inte för att jag vill utan för att det förväntas av mig.

Ibland tänker jag på vad jag gått igenom dom senaste 2 åren och då slås jag av tanken:
hur gick det till??

En kompis till mig sa häromdagen: du är den starkaste kvinna jag känner, men tanke på vad du gått igenom dom senaste åren. Jag beundrar dig A"

när hon sa det blev jag nästan gråtfärdig: "om du bara visste tänkte jag"

Ingen kan se hur insidan ser ut, bara jag som vet, känner och lider.


Lilla kramen



Inre kaos

Igår var jag på Östra Sjukhuset. barn kliniken, där har vi varit ett antal gånger dom senaste 10 åren.
båda mina barn har barnreumatism och igår var det E´s tur att sprutas/ dränera sina knän. En liten nätt operation kan man säga...

När vi kom in till sjukhuset och nålen var satt i handen så tänkte jag'dax att ringa S och tala om att allt går som det ska och att Op sker runt halv 10-10... men då slogs jag av tanken.
"nähä jag har ingen att ringa", ingen att dela detta med" och sen när hon rullades in i OP salen och jag satt brevid henne när hon fick sina mediciner och när dom sprutade i sömnmedlet så överfölls jag av en känsla av ensamhet igen, nästan som den jag kände den dagen 26 juli när jag satt vid S sida.. så djävla ensam, inte fullt så  men snarlikt....

Jag var med hela tiden ända tills hon somna och jag hatar verkligen det. När barnen sövs dom blir så livlösa så avslappnade att det nästan är som om dom dör.................

E rullade med ögonen och gäspade och sen...........drog hon efter andan och gav ifrån sig ett litet hostande och somnade.............. jag trodde hjärtat skulle stanna, fick en panikkänsla svår att beskriva, världen runt omkring mig stannade och jag måste sett konstig ut för jag lutade mig fram och lyssnade på henne, jag tog på henne och la en hand på brösten för att försäkra mig om att hon andades........Sen kom tårarna, jag fick sån panik och tog tag i hennes arm ganska hårt och sa hennes namn.... FY FAN för ett ögonblick så fick jag panik, Sköterskan tog tag i mig och sa Nu får du gå ut men jag kunde inte så hon tog tag i min arm och lute bryskt föste ut mig....
Jag kom ihåg att jag frågade om hon sover nu och dom svarade att det gjorde hon...

Så här i efterhand måste dom undrat vad jag höll på med det måste sett suspekt ut och jag ville tata om för dom varför jag reagerade som jag gjorde men orden kom inte ur munnen....
.
Systern  Följse med mig ända ut i väntrummet antagligen för att försäkra sig om att jag verkligen gick ut och där  där satt hon min kära syster........ återigen fanns hon där när jag behövde henne jag ville krama henne och visa hur glad jag var men jag kom mig inte för.......... jag bara satte mig ner och försöte samla tankarna.

Jag försökte förklara för syrran om varför jag grinade och hon förstod men en gång:
"Hon vaknar ju ialla fall" sa syrran
Det var bara det jag behövde höra, jag känner mig så dum så sjåpig och skäms över mig själv att jag inte är starkare men när det gäller ens barn så är man inte tuff och jag har varit med några gånger när dom sövs och jag HATAR DET NU MER ÄN NÅGONSIN


Allt gick bra, syrran stannade tack och lov hela tiden ända tills vi fick åka hem
Nu mår E bra igen

Kram

Pappa talade...........

Idag var det min pappa som talade.........

Det var hans ord som kom genom  min mun, likadant som för 25 år sedan...................

Lika ont gjorde det antagligen nu som då......................

:(


losers......................

jag gillar inte losers.... och med losers menar jag..... såna som inte kämpar, som inte trots att det tar emot inte tar i lite och verkligen försöker ........

Det spelar ingen roll om det är en nära familjemedlem eller någon okänd ...... Att lägga sig ner och åja sig över situationen och hoppas att någon annan löser situationen gör mig pissförbannad............................ tål det inte...

Det behöver inte bli rätt (vad det nu innebär) det behöver inte bli bäst, det behöver inte bli perfekt men det behöver ta mig fan visa att personen i fråga  VILL åstakomma en förändring..................!!
Sen kan det självklart vara så att man befinner sig i en situation där man inte själv kan styra ---------------

men att då inte ens tilllåta sig att lyssna på råd från en något mer erfaren person  retar gallfeber på nmig

jag blir tokig på egoistiska, själviska människor som tror att hela världen kretsar kring dom
tonåring eller 30 PLUS spelar ingen roll.......

godnatt

Utmaningar...

jag vill också vara med i utmaningen som syrran hade på sin blogg....

Eftersom jag bloggar lite i hemlighet framför allt med hänsyn till mina barn så är inte min blogg så känd av så många... funderar lite på att släppa lite  på det nu..

Mycket av det som hänt dom senaste året är ju passe så vad kan hända..

det skulle faktiskt vara lite roligt om fler vill läsa och framförallt kommentera och komma med råd om lite av varje...

Men nu till utmaninagen:

4 tvprogram som jag ser:
(ser ju inte så mycket på tv men om jag gör så blir det följande...)
Grey´s Anatomy
Vad blir det för mat - Matprogram med min favvo Per Moberg
CSI New York/Miami
Engelska kriminalare

4 saker jag gjort idag
Jobbat
Hängt upp,plockat ner och in tvätt
Handlat mat
Dammsugit


4 saker som jag längtar efter:
Att få må bra, att vara lycklig
Att få ordning på mitt liv
Att få massage
Stickan


4 saker på min önskelista:

Att min familj/vänner får vara friska
Att C ska trivas på gymnasiet
Att E och C ska slippa sin sjukdom
Att allt som behöver fixas med huset blir fixat utan problem


4 saker jag avskyr:

Hopplöshet
Töväder
Egoistiska människor
Cancer


Det finns så mycket mer att skriva egentligen men man skulle visst begansa sig till just 4 saker.......
Så då fick det bli ett axplock...

Kram

ständigt denna huvudvärk

Jag lider ta mig tusan av kronisk huvudvärk.. Det molar inte det SMÄRTAR.....

Vad ska jag göra för att bli kvitt den... jag blir snart tokig!!!!!!!!!

kram


3 saker

1. Har vilat och försökte att inte stressat upp mig (genom att andas i fyrkant)

2. Jag städade ur mitt badrummsskåp och gjorde rent det

3.Jag gick en promenad med hunden trots dunderhuvudvärk

Svullet knä

Idag var jag med E på Östra sjukhuset. Syrran var med hon hade hämtat E vid skolan och kört henne till sjukhuset där jag mötte upp.

E har haft ett svullet knä några veckor nu och nu blev det lite akut så jag fick en tid idag.,

Nu visade det sig att båda knäna ska sprutas och det innebär rullstol för lilla fröken ialla fall 24 timmar,

Hon kommer dessutom att bli sövd och detta ska ske på Fredag. Det förvånade mig lite att dom gick med på att hon skulle sövas för det brukar dom inte vilja när dom är runt 12 år. Nu vet jag att detta lilla enkla ingrepp kan vara nog så besvärlig för den som är vaken, det kan göra rejält ont också. C har sprutat sina knän 3 gånger och det har varit besvärligt alla gångerna, hon har varit vaken.....

Nu var det inte E´s vanliga läkare så det var nog därför hon var extra snäll......
Jag gillar inte när man söver barnen för det är så otäckt tycker jjag
fyyyyyyyyyyyyyyyyy

men men det är väl enklas för E som är ganska spruträdd av sig.

Min lilla pussunge

kram


Generationsskifte

Jaha så har då M och K fått sin älskade unge, en flicka som såg dagens ljus idag den 19 oktober kl 11.34 och vägde 4220gr. Hur lång underverket var/ är framgick inte av meddelandet.....

S:- Idag blev du farfar!!,

Jag kommer ihåg det som igår när Martin ringde en dag i våras och han talade med S. Jag anade på tonfallet och på hur S reagerade att det var något speciellt. Jag höll på att vika tvätt och barnen satt och kollade på Tv.
S låg i soffan som han alltid gjorde.

När han la på sa E: Pappa ska M bli pappa???

S svarade: javisst kan ni tänka er då blir jag farfar! Men Han såg inte glad ut han tittade bara på mig med en konstig blick, jag vet vad han tänkte och han visste vad jag tänkte.

Vi båda tittade på varandra en kort stund och vet att jag tyckte att han såg rädd ut..... Han visste redan då att han antagligen aldrig skulle  få uppleva sitt barnbarn, Jag visste det också!!!!!!!!!!!!

Men vi lyckades som vanligt att hålla god min och deltog i C och E:s glada tillrop om att dom då blir fastrar.

Jag känner en glädje över att M fått barn självklart men samtidigt en sorg över att S inte fick uppleva detta 
Jag vet att han hade gillat det

När en dör föds en annan:

Generationsskifte och det menas med att livet går vidare och fortsätter trots allt.

Kram

lagen om allts djävlighet

Idag pratade jag med begravningsAnders som upplyste mig om att papperna som M skulle skriva på inte kommit tillbaka.

VA!!!!!!!!!!! Jag pratade med M för lite mer än en vecka sedan (söndagen) och då sa han att han postat dom. Men anders hävdade bestämt att han inte fått dom.... Nu hör det till saken att dessa papper måste finnas påskrivna av M för annars kan inte Anders göra klart bouppteckninge som ska vara inne hos skatteverket senast på tisdag 26/10...

Vad om händer annars vet jag inte......böter kanske................?? hoppas jag inte.....

Men det är då fan i alla helvetes djävlar att det ska behöva ta sån tid, jag var på anders redan för 1 mån sen om att takten måste ökas, men han bara sa lugnt: "jaja" det är ingen brådska" vilket jag fortsatte hävda att det visst var och han lovade att då öka takten ...... ja men jo!!
Nu är det typ 5 arbetsdagar kvar och papperna är BORTA.??????????

vad gör man???

Det är enl. lag min sak att se till att bouppteckningen kommer in i tid men det är inte jag som gör det.... Jag kan inget annat göra än att ringa, maila han som gör den och be att han skyndar sig men när han inte gör det så vad sjutton ska jag göra....... jag orkar inte tjata om allt ............fan fan fan

känner mig totalt slut.....

Det är bara till att skära toppar hela tiden, annars överlever jag inte med förståndet i behåll......

Kram


Ännu mer sjukhus...

Ja då ska man sin vana trogen återigen besöka sjukhus, idag Östra sjukhuset där vi varit säkert 1000 gånger
(nä jag överdriver inte)

Dom ringde igår och vi fick en akut tid idag kl 13.00 en doktor vid namna Josefin ska titta på E:s knä och förhoppningsvis spruta det med kortison, då får hon vara hemma imorgon och hoppa på kryckor... men sen blir hon bättre hoppas vi.....

Kram

Helgen som var

I helgen var vi i Deje, där E spelade handbollscup. Jag skulle åkt ensam tillsammans med E men planerna blev ändrade: C åkte med och det var faktiskt mysigt att hon var med även om det inte var vad en normal 16 åring vill:

Vara med mamma och lillasyster och tvingas tillbringa 3-4 timmar i en bil en fredag kväll och tvingas tillbringa kvällen tillsammans med ett gäng 40åringar som festar till lite på kvällen. Men det gick över förväntan måste jag säga och mitt hjärta svällde när hon vid frukostbordet sa inför alla mammor och pappor:

-"Nä jag har aldrig skämts över mina föräldrar"

Det är mitt barn det!!

Nåväl vi hade supertrevligt iall fall och nästa gång vi åker bär det av till Danmark vilket ska bli ännu roligare men det blir till påsken..??

Handbollen då: jo dom vann en match med 10 mål och förlorade nästa med 16 mål!!!! E kunde dessvärre inte spela mycke inget i första matchen och 10 min i sista eftersom hon just nu är inne i ett skov och har en knä stort som en handboll(!) och ömma tår. Hon har inte varit så dålig på länge och idag har jag ringt till Rematologen för att någon ska hjälpa henne snarast.... Hon har så ont att hon gråter om kvällarna och svårt att gå ur sängen på morgonen,
lilla gumman... mammas hjärta

Hon är så tapper och tålmodig hon är inte den som klagar i första hand men nu är det riktigt illa. Jag hoppas verkligen att dom ringer i dag och har fixat någon som kan hjälpa henne vilket jag tror innebär sprutning med cortison och stillasittande i 48timmar och med hjälp av kryckor i 2-3 dagar men det får vi ta för om 2 veckor bär det av till Skövde för ny cup och det vill hon inte missa....................

Kram

Ond kärlek.....

Nästa nivå på mitt mående är nog att bli inlagd på psyket....

där får man nog maten serverad, man slipper ta hand om ångestfyllda tonåringar och jag får hjälp med att sova..

kanske ska boka fönsterplats redan nu......

skämt å sidor..

just i skrivande stund är C och gör slut med pojkvännen. hoppas jag ialla fall för jag orkar verkligen inte mer nu..

Jag har sett min man och barnens pappa sakta försvinna som människa och jag orkar inte se på hur C försvinner mer och mer som människa, Idag tog jag ett ordentligt snack med henne.'

Jag vet att hon mår dåligt men jag skiter uppriktigt sagt idet. Jag  orkar inte vara förstående, tröstande, mer nu.. Jag och E kan inte gå mer på tårna för hennes skull längre... Jag har kämpat så länge med att hålla henne flytande men nu orkar jag inte längre, det känns som om hon drar ner mig också. och allt är HANS fel.

Nu är det dags att hon gör något och jag sa allt detta till henne.''Jag har till och med förbjudit honom hem hit..

Jag tvingas se på hur han "äter" upp henne hur hon försvagas som människa, min starka vackra C. förvandlas till en skugga som följer hans minsta vink.

Vad kan jag göra? vad ska jag göra`? hur mycket ska man blanda sig i?

Men nu hoppas jag att det tar slut... Han kommer aldrig att ändra sig.

Det kommer göra ONT ,

men jag kan inte låta bli att undra..blev hon så besviken på mig att hon tappade all tilltro till mig när jag var
"tokförbannad"..... att hon inte ringer om hon behöver.





3 sakerna jag är "glad" över idag

1. jag slog inte min dotter idag
2. jag fick ingen hjärnblödning (vad jag vet<)
3. jag hade inte ihjäl hennes Fd pojkvän

Men vad gäller nr 1 så funderar jag på om det räknas som aga om man bankar in vett i hennes huvud...
vad gäller nu 3 så ska han vara glad att han fortfarande lever.....

Men  jag får nog fler chanser!!!!!!!!!!!!!


FAANNNNNN

Idag är en sådan dag då jag bara vill lägga mig ner och bara dö!!!!!!!!!!!

Har massor jag måste gör idag men har ingen lust, och jag har ingen annan som gör det åt mig.

Jag är ledsen, arg, trött, deppig, har ont överallt, känner apati över livet och känner ingen som helst glädje

IDAG ÄR EN PISSDAG SOM JAG KUNDE VARIT UTAN!!!

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN

eller hur????


3 sakerna

1. röjde lite mer än vad jag först tänkt när jag kom hem, trots tokhuvudvärk

2. jag kom ihåg att köpa inpregnering till min jacka

3. Kom ihåg att betala 2 räkningar som jag glömt i typ 2 veckor

Så mycke tankar......

som far omkring i mitt huvud hela tiden. Idag har jag haft en fruktansvärd huvudvärk det har riktigt smärtat och jag har sett både blixtrar och hört dunder.....

Ibland när jag minst anar det så poppar det upp tankar som verkar så vettiga och så tänker jag att det ska jag skriva om i bloggen men så när jag sätter mig så vips är dom borta och det blir bara tomt, fast ändå inte...

Även om det inte är så många som läser denna blogg så vill jag ändå inte utlämna mig totalt. Det finns saker som jag aldrig skulle skriva om här men som jag ändå måste få ur mig men till vem??

Att inte längre ha någon att dela vardagen och ens innersta tankar med är nytt och ovanligt, jag blir bara ledsen för jag påminns hela tiden om att S inte finns. Jag saknar honom mer än jag någonsin trodde. Jag som trodde att jag var "förberedd" för bara 3-4 mån sedan kunde jag sitta och säga: "jag vet ju att han inte har långt kvar och  att han kommer att dö" men åhhhhhhhhhhhh vad fel jag hade............

Inget kunde förbereda mig på detta helvete......... att behöva gå igenom detta och att mina 2 tjejer ska behöva gå igenom det är en mardröm som inte tar slut.............. ingen kan någonsin förstå hur det känns,,, ingen som inte själv gått igenom en sådan här sak kan förstå.... Jag har en gammal jobbarkompis som miste sin fru för lite mer än ett år sedan som jag snackar lite med. Skillnaden oss emellan är att hans barn var 1½ och  3 när deras mamma dog.. och som han själv säger det är nog lättare för honom just med tanke på att hans barn var så unga, dom kommer inte ihåg sin mamma vilket i sig självklart är hemskt. Mina barn är 12 och 16 och dom har varit med i sen 2 år tillbaka och tvingats se eländet

En känslig ålder för båda och den stora lider hemskt just nu så m ycket ångest och vad kan jag göra när hon skriker: j
-"jag vill prata med pappa, jag vill höra hans röst, jag vill ligga hos honom krama honom känna hans armar om mig"

jag håller hårt om henne och gråter stilla jag med, förhoppningsvis utan att hon märker det.

Jag tror smärtar aldrig tar slut och det känns så hemskt tröstlöst och förtvivlat att inte kunna trösta sitt eget barn utan bara se på hur hon lider

Imorgon ska jag dessutom åka bort över natten tillsammans med den lilla som ska spela handbollscup uppe i värmland. Jag måste alltså lämna C hemma ensam tillsammans med sin ångest. Kompisen som skulle komma ner kommer ev inte eftersom hon är sjuk och pojkvännen............ ja det är som det är med den saken.............

Imorgon är jag ledig och tänkte städa men hon huvudet fortfarande dunkar tror jag att jag gör ........
ingenting..............................möjligen en ny kalkyl...................?

kram


Från det ena till det andra..

Idag har jag jobbat till kl 13.30 sen bar det iväg till VC där jag träffade läkaren, som är den bästa läkaren jag haft på LÄNGE... Jag har ju listat om mig till konkurerande VC men det skiter jag i för den gamla var urusel.

Ja ja hon lyssnar och kommer med goda råd och jag blev fortsatt sjukskriven i 2 veckor till på 75% fr o m måndag... Känns väl så där men jag vet att jag måste börja komma igen men om jag ska vara ärlig så känns det inte riktigt rätt ännu... Men det är väl bara att göra ett försök...

Efter det bar det av till Skepplanda för att kolla in det demesboendet som min svärmor ska flytta till. Det kommer bli så bra för henne att komma dit.... för där blir hon aldrig ensam har personal hela tiden omkring sig plus massa annat . Men det innebär en hel del jobb för mig och hennes 2 söta barnbarn, eftersom det blir vi som ska flytta henne och dom få möblerna som hon ska ha med sig.......................resten av hennes saker vet e sjuttom vad vi ska göra med........... slänga kanske..... mitt största dilemma är att jag måste träffa dessa 2 barnbarn vilket jag inte ser fram emot!!!!!!!!!!!!!!

Efter det hann jag in på Netto handlade lite och hem och lämnade det sen åkte jag till min brör som bor i landet ingenstans= Benareby i Mölnlycke......... där jag skulle vara barnvakt för världens sötaste Rebecka.........

Det gick som smort, vi körde fjärrstyrd bil, läste sagor, hoppade isängen, jag berättade saga och vi låg under täcket och tjuvtittade    på varandra tills hon somnade.

hemma igen runt 22.00 hann precis träffa mina barn innan dom la sig för natten.
Nu tänkte jag vila kudden

Imorgon är en ny dag,,

dom 3 sakerna då:

1. fick Rebecka att somna
2. Har inte tjatat på ungarna idag
3. rensat min mailbox på jobbet... (har nu bara 38 mail kvar)

kram

Några dagar i månaden........


3 bra saker

Jag har bestämt mig för att jag varje dag ska skriva ner minst 3 bra saker som jag gjort under dagen och som jag är nöjd med.

1. jag tog mig i kragen och plockade ner tvätt för att sedan hänga upp 2 nya maskiner

2. jag sa till högsta chefen exakt vad jag tyckte om hans ena ide och jag är så nöjd med att jag inte vek ner blicken

3. jag har inte varit arg idag!!

kram

Trött, tröttare, tröttast

Är så in imärgen trött, vill bara sova och inte göra något, har inte lust med NÅGOT what so ever!!

Vad gör man då??? Jo man skärper sig och gör något som då desstutom blir fel och allt strular,
Bilen gick ialla fall genom besiktningen men det har kostat mig 4000kr allt som allt!!!!!! Inget kul alls.

Nu vill jag lägga mig och vila mitt stackars huvud och då kommer jag att tänka på jobbet. Idag hade vi möte med våran nya chef som självklart vill röra om i grytan, det är bara så att det vill alla chefer som kommer till oss. Dom vill ändra och förnya hela tiden och eftersom vi får nya chefer varje år så kan ni räkna ut resten själva..

Nåval dom räknade med att
-"Ann, du jobbar väl heltid från och med måndag??

ups tänkte jag i helvete heller JAG ORKAR FAKTISKT INTE.............
så jag log och sa
"NÄ tror inte det, det blir nog 75%

Ojoj vilka långa näsor det blev!!! hahaha

Men det är så: jag är trött så fruktansvärt trött och vill inget  hellre än att vara hemma men det går inte.......tyvärr................

Åh vad jag saknar Stickan!! att inte ha honom att prata med, skoja med, bli arg, upprörd på, Att inte ha honom att fråga om råd. Han visste alltid även om det bara va provisoriskt så ordnade han det ... Jag litade på honom till 20000000% och nu finns han inte.............

Jag är ensam med mina tankar, frågor, beslut, ilska

Jag är bara så djävla TRÖTT och LEDSEN

tröttkramar

Underbara unge!!

När jag körde E till träningen häromdagen såg jag att hon var vitrandig i ansiktet:

Jag: vad har du gjort i ansiktet du är ju helt vitrandig? (Eftersom hon och kompisen bakat tidigare trodde jag det var mjöl som blivit kvar i ansiktet)

E: åh mamma det är deo!!

Jag: VAD!!!!!!!!!!

E: jaaaa jag tar deo i ansiktet för att inte bli svettig

Jag håller på att köra av vägen av skratt,
 

Denna goda lilla unge har så  underbara ideer om hur man löser saker och ting som det är med barn:
E: mamma om jag får en pojke när jag blir stor kan du ta hand om den då?

Jag: visst!!(lite lojt)!  MEN VARFÖR??

E: för jag vill inte ha pojkar dom är så jobbiga

Jag: men om du får en pojke till nästa gång då?

E: då får du den också!!!!

Åh tack


Ullared:)......som vanligt?!...... Ångest efteråt:(

I söndags bar det iväg till Varberg där E skulle spela handbollsmatch, den gick väl så där men det som störde mig mest var varbergsföräldrarna som gapade och skrek, Dom uppförde sig helt ovärdigt som föräldrar och som supportrar, dom skrek glåpord till våra barn, till oss och till vår stackars tränare.
Dom kanske trodde att vi inte hörde när dom skrek över hela hallen...........

Det är inte konstigt att det blir bråk på fotbollsmatcher/ Ishockeymatcher mm när det finns sådan publik......!

Sen lämnade vi denna hemska stad och rattade mot en annan mycket trevligare stad nämnligen Ullared,,
där det som vanligt var mycket folkt men inte knökfullt. Vi gick där i flera timmar och fick ihop 6440Kr
Inte illa måste jag säga, och när syrran undrade vad vi köpt så undrade jag det också.......

allt som vanligt alltså....

Lite ångest har jag allt eftersom jag vet vet att jag ska ut med en MASSA pengar snart och det finns liksom ingen ändä på utläggen.
Fixat bilen
hovslagare
bilskatten
Pantbrev
Lagfarten
M ska ha sitt

nåväl

KraM


Lite si och så.......

Det är lite si och så med mitt bloggande, men jag hinner ta mig tusan inte. Allt går i en rasande takt och jag har fullt sjå med att ta en sak i sänder och att inte stressa upp mig.
så¨nu ligger jag i min säng kl 05.06 och varit vaken sedan kl 03.15... kan inte sova för tankarna maler i huvudet hela tiden.....

Pengar hit och  pengar dit, hur ska jag göra med det och det och vad kostar att utfärda nytt pantbrev? lagfart? varför blir inte bouppteckningen klar trots att jag påminnt honom minst 4 gånger? M ringde och ville dubbelkolla med mig om hur jag ställer mig till att lösa ut honom eller inte. Han vill absolut inte kräva för mycket av mig, vill verkligen vara säker på att jag har så jag klarar mig och kräver inget utöver det som redan är hans.. snäll pojk den där M som för övrigt om allt går bra ska bli pappa just IDAG....

Jag väntar med spänning på samtalet!!!!!!!!!!!!

C vill ev byta gymnasium till Plusgymnasiet och till stylistprogrammet, Jag tror det skulle passa henne bättre än det hon går nu, Estet?? men dom svara inte på telefonen det svar man får när man ringer mitt på dagen är en telefonsvarare:

"välkommen till Plusgymnasiet vi har telefontid varje dag mellan 8 och 16.00 övriga tider nås vi på mailen"

Herre jösses men jag ringer ju mellan 8 och 16??? fattar inte hur dom tänkt där

Jag hoppas vid Gud att hon har en chans att få komma dit och göra ett besök och ev. byta för min magkänsla säger att det blir bra, men då kan hon inte längre sova över hos  pojkvännen och dom kan inte längre åka tillsammans till skolan och när jag påpekade det så svarade hon inte.... får se vad det blir framöver......

kram


Ändrade planer.............

I igår, fredag, var jag ledig vilket var jätteskönt, Det kändes helt rätt att vara hemma och jag hade inte det minsta dåligt samvete. Det är här jag ska vara kändes det som.....

Och igår hade jag fullt upp, Anticimex som gjorde en "besiktning" av huset. Den fick jag gratis och allt som är gratis tas emot med öppna armar.. Nåväl huset mår helt OK förutom i grunden där vi tydligen har en massa plank liggandes som drar åt sig fukt som sedan stiger till "taker" i grunden och kommer så småningom att troligen bilda lite svamp och i värsta fall mögel.... men det finns botemedel och det är att
nr. 1 slänga ut all virke som ligger det
nr 2 lägga plast på marken och sätta in en återfuktare där ner en liten nätt kostnad på 30-40 tusen kronor....???4hm talade mede en kompis som gjort samma sak men som köpt sin återfuktare för ca 3000 kr och fixat det själv..
så nu mina kära bröder väntar jobb!!.......................

Tänkte lura ner dom och köpa en back öl och en stor gryta med mat..????
Hoppas dom inget fattar???????:)

Senare slog huvudvärken till och knockade mig totalt... Kan ha varit för att jag inte druckit kaffe på hela dagen undrar om det var abstinens..????
Och det var när jag låg i sängen och vilade som den slog till, det spreds sig en smärta genom hela kroppen och  jag mådde illa, öronen susade ... jag skakade, fick ångest och huvudet bankande något fruktansvärt..........
och kändes det som om jag lämnade kroppen. Jag försökte fokusera på andningen som jag alltid gör när herr Ågren kommer på besök men denna gång lyckade jag nästan för jag kunde inte låta bli att tänka på att jag skulle möte C vid Media markt om en stund.... Det kommer inte att gå helt enkelt var min tankte men efter en stund så samlade jag ihop mig och efter ännu en stund reste jag mig och gick in i duschen.
Jag bet ihop helt enkelt.........

Allt gick bra och senare på kvällen var jag och E ensamma hemma då började jag må illa igen och sen kunde jag inte somna, låg och vände och vred mig som en mask, gick upp drack vatten satt vid köksbordet och där kom dom förbaskade tårarna igen,,.,.., hur mycket gråt ryms i en människa egentligen????

I morse efter frukosten mådde jag illa IGEN och sen började jag få  ur mig det jag fått i mig,,,, hm inga detaljer!!
Mådde verkligen skit och jag som är bjuden på inflyttningsfest till min underbara Caroline, fan men jag orkar inte, vill inte fast jag vill men orkar inte.... vill bara vara hemma,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
inget gott tecken!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men nu har jag bestämt mig jag är hemma hos mina barn och vi ska mysa ikväll. Det är vad jag vill och vad jag ska göra för dom betyder mest i hela världen för mig. Det är för deras skull jag orkar och finns....

kram

Det är konstigt.......

Hur sorgen kan ta sig olika uttryck trots att den egentligen är densamma för alla. Man går igenom olika faser och man vet inte hur man ska ta sig igenom det, man tror man håller på att bli tokig för man känner inte igen sig själv och börjar så småningom tvivla på sig själv och sina värderingar....

Det är då det är så viktigt att ha en fast punkt i tillvaron som man kan luta sig mot och som man kan hålla sig i när det gungar.... Men om den tillvaron själv är i gungning vad gör man då???

Alla krav s om ställs på en att man ska klara skolan, jobbet, hemmet, barnen, vänner, läxor,  man ska handla, tvätta, fixa käk mm man ska klara vardagen helt enkelt.

Ibland vill man bara vara och varför är det så förbjudet att vara hemma och dra täcket över huvudet och bara grina...... vad är man rädd för?? som Per Gessle sjunger: "då kommer alla känslorna på en och samma gång"
det är det man är rädd för, att inte kunna hantera dom, att man faller ner i en djup mörk och kall brunn... Har man väl hamnat där så är det ett djäkla jobb att ta sig upp.

Vi, en liten sargad familj på 3, en mamma och 2 döttrar som just förlorat sin man och pappa. Vi är i olika faser av sorgen och det är min plikt som mamma att hålla ihop tjejerna, men det är inte lätt att göra det eftersom dom är i olika faser i sin bearbetning/ sorg. Den ena har just insett vidden av att ha förlorat sin pappa och den andra tror jag inte har insett det än.....??

Jag måste hålla ihop oss jag tejpar, klistrar och limmar så mycket jag orkar, ibland går det upp och jag får börja  om igen.  Men det viktigste är att jag gör det för inget är viktigare än mina barn. Jag kan inte ge dom deras pappa tillbaka men jag kan finnas här för dom.

Ibland orkar jag inte och då brister det även för mig men det måste få göra det, jag är inte gjord av stål, jag är ingen maskin.

Jag är människa som sörjer jag min livskamrat, jag sörjer över att mina barn har förlorat sin pappa och jag kan inget göra. Jag tror dom förstår att även jag ibland går sönder.

Det är konstigt!!!!! hur mycket man orkar!!

Kram


Känslan Annolunda...

Jag känner mig mer och mer annolunda för varje dag som går. Kan inte riktigt sätta fingret på det men jag känner mig halv, det känns som jag glömt eller snarare saknar något. Jag ler, skrattar, pratar men det är liksom något som fattas.........Det är inte på riktigt...

Att man förändras när man genomgått en sådan här sak i livet är väl ganska självklart och jag tror att det i stort är samma för alla som drabbas men man hanterar det på olika sätt.

Saker som förut var viktiga är idag inte lika viktiga...
Men vad är då viktigt????????????????

Jag saknar min Stickan så fruktansvärt mycket och idag på jobbet hade jag radion på och helt plötsligt spelades Celin Dions låt "The prayer".
Vad är oddsen för det..... Den låten spelas ju ALDRIG men idag av någon anledning så ljöd den genom etern och världen stannade för en stund........ tårarna kom och ville inte sluta rinna så jag var tvungen att rusa ut ur rummet och in på toa....

Just då ville jag bara hem till min trygga värld och inte visa mig ute bland folk.....det fick mig att undra? om jag verkligen är redo för att börja jobba??

Kram


jobbigt att jobba

Det är allt lite jobbigt att jobba. Är helt slut i huvudet efter en halv dag på jobbet... Men det känns ganska OK att vara tillbaka och att dessutom få så mycket uppskattning, kramar känns bra.. börjar snart bli lite stöddig tror jag...
men det lägger sig nog som allt annat när nyhetens behag har släppt......



måndag 4 oktober

Idag har jag jobbat för första gången på 3 månader och det var skönt att vara tillbaka om än lite ringrostigt. Jag tyckte det var lika skönt att få gå därifrån kl 12,00 som det var att vara där en liten stund....

Hur detta ska gå står skrivet i stjärnorna.

idag har min syster gjort sin operation och nu väntar en ny era av flytande föda och barnmat dom kommande veckorna för att sedan åtföljas av LITE mat varje gång hon äter....

Detta var vad hon ville och jag önskar henne lycka till av hela mitt hjärta

kram

Fredag 1 oktober...

var dagen då vi urnsatte S. Martin bar sin pappa i en havs/himmelblå urna till gravplatsen... en hål i marken.
C och E sänkte ner urnan till den slutgiltliga viloplatsen... ett svart hål i marken. 

Mamma, syrran och hennes man Martin och Kajsa jag och barnen var där. Anders från begravningsbyrån läste en dikt som jag inte kommer ihåg nåt av men det var säkert fint.

Jag hade ångest hjärtat slog volter och öronen susade redan vid parkeringsplatsen där vi alla möttes upp och Maritn mottog urnan och bar den till graven. Redan när jag såg urnan kom tårarna jag som i min enfald trodde detta skulle bli lättare men icke,,,,

Vi stod alla en stund och tankarna for genom mitt huvud som en orkan det enda jag ville var att vara ensam, jag kände mig alldeles knäsvag och fick iväg ett mumlande till syrran om min önskan och hon ordnade det..... när alla gått kunde jag äntligen släppa taget och det var så skönt att få sitta  hos honom en stund..... ensam.... så nära som jag kände att jag var honom i det tillfället har jag inte känt på länge och jag ville verkligen inte gå därifrån. Det kändes så skönt att få sitta där och prata lite. tårarna rann som om det inte fanns något slut och jag ville bara krypa ner ta upp urnan och krama. vilket jag givetvis inte gjorde. Jag ville inte gå men förstod att dom andra väntade på mig.

Så jag sa Hej då och tog på mig min rustning, reste mig och gick därifrån...

Det gör så ont att jag mår illa. När ska man fatta?? jag vill inte fatta !!jag vill inte
men jag visste ju tidigt att detta skulle hända och nu har det hänt men hur ska mitt liv bli nu??

lessen!!!!!!!!!

RSS 2.0