annslife

så har man varit uppe halva natten och tröstat den stora som haft en släng av magsjuka, ja då är dom inte stora och stöddiga må jag säga..... ganska mysigt faktiskt fast jag är ganska mör idag måste jag säga. Hade gärna sovit några timmar till...

-Det ringer här ! - kan du svara? min undran är: vaför inte svara själv när du står brevid den?? varför gå in till nästa rum där jag sitter upptagen med elever??? är det så att vara chef?? då vill jag ALDRIG BLI CHEF

-kan man inte donera en njure till pappa???? Den fråga kom och jag ville svara: Ja men att ljuga löser inget. -"Nej C det hjälper inte" va det svaret jag gav min dotter, sen hindrade klumpen mig från att säga mer. Tårarna tog över tröttheten river i mig, huvudet värker, jag vill inte, jag vill verkligen inte hur orkar man?? hur överlever man? Hur gör man för att få vardagen att fungera på ett så normalt sätt som möjligt, jag är trött, arg, ledsen, förtvivlad, orolig, har ångest, känner mig hopplös, orkeslös, men ändå jag har ju mina underbara, eländiga älskade barn som jag älskar och lever för

ilskan trycker upp i min hals och jag orkar inte ens skrika till det som kommer hända jag trodde vi var allt, vi var dom som inte kunde bli dödliga för vi höll ihop som aldrig förr egentligen borde jag inte gråta, för detta händer ju varje dag, varje sekund och det är bara att leva med det men att veta att det hjärta och själ som jag är en del av ska sluta andas brister jag itu tankarna tar mig till en annan plats, till sanningens värld där det förflutna alltid blir till en ny dag kunde vi inte stoppa för ett år eller två?

Det är en saga att berätta och en mardröm att leva den sann vem sa att världen skulle bli så okänslig och orättvis vem i helvete sa att ett barn ska få lära känna sådan smärta när hon knappt känner sig själv jag vill inte bli den som ligger och gråter över minnen eller den som alltid kommer få leva med ett halvt hjärta hela mitt liv har vart en lögn ibland måste jag verkligen skriva av mej. och jag hade inget annat att skriva. godnatt ..

Har man som sjuk bara rättigheter det är en fråga som jag faktiskt ställer mig och funderar mycket på. Hur mycket kan man kräva av en svårt sjuk person? Hur gör man för att inte få dåligt samvete? Var går gränsen? Vilka strider ska ma välja? ska man välja? varför inte leva som vanligt? Inget är vanligt längre eller normalt. Jag känner mig som en blandning av mamma, hembiträde, sjukvårdare och servicekvinna... var är jag?

Hur ska jag göra för att inte tappa mig själv. Jag försöker att klamra mig fast att behålla en slags värdighet själv men inser att jag varje dag får ställa mina egna intressen åt sidan till förmån för andra i familjen. Det låter verkligen som om jag inte tycker om det att ha det på detta viset och vet ni det gör jag inte heller. Jag vill hellre vara utan allt detta.

Men jag kan inte komma ifrån det hur mycket jag än vill jag kan inte välja bort det eller åka härifrån för det finns kvar. hela djävla tiden. det sista jag tänker på innan jag somnar ohc det första när jag vaknar på morgonen. Inte ens på natten får jag ro, jag vaknar flera gånger per natt och kollar ligger han i sängen och andas han?! och sen lyssnar jag på hur andningen låter, är den rosslig i natt eller låter det lugnt och fridfullt ok då kan jag somna om..

Jag HATAR MITT LIV. jag tror ingen förstår hur jag känner på riktigt, det är så svårt att sätta ord på det. Jag önskar det var över eller gör jag verkligen det? nä inte det heller önskar jag för det är värre än det som är nu. Det blir förevigt, oåterkallerligt hårt och allt blir liksom försent. jag vill vara här och nu men inte som det är här och nu. låter det konstigt??

Ja nu var det länge sedan jag bloggade, och det beror påatt vår ena dator den som är flyttbar och därmed inte belamrad med en tonårsdotter hela tiden varit och fortfarande inte fungerar.. Och ingen av oss vet vad som hänt från en timme till den andra så bara den la av. hm undrar om det hjälper om ma slår den i golvet. Jag kan ju tala om för er som inte vet det redan att det kommit en hel del snö och det är numera det stora samtalsämnet,, jag kommer inte ut" eller "hur mycket snö finns det" eller jäkla skit" eller jaha ner ska det ju innan det kan bli vår tja och sådär håller det på. Kan ju tala om att vi som bor på en höjd inte är allt förnöjda med snöröjningen. Idag söndag kom dom och plogade vår väg och då har det toksnöat sen i torsdag em.. inser ni hur mycket det blir typ 50cm på vägen där vi ska köra... det går inte.. och som jag har skottat. Jag har varit ledig i 4 dagar och mina planer för denna ledighet var röjning och röjning och att jag skulle träna på morgonen. Inget av detta har jag lyckats med. men vad gäller träningen så har jag inte dåligt samvete för det är inte direkt lätt att skotta, nej tvärtom det är tungt och man använder rygg, mage, lår och armar. jag skottat ca gånger om dagen a 30 min och däremellan gått promenader genom tung och mycket snö ja... det är träning det....

Va med tösen och hennes handbollslag på cup i lördags där jag till min fasa fick uppleva hur tränaren för Sävehofs flicklag uppmanar sina flickor-98 till att tackla hårt, hårdare, fult fulare, använda huvudet om dom har något och som du siktar går det bättre. att dom oxå gav sig på våran tränare med en knuff så kraftig att han föll omkull med kommentaren: ni spela fult va väl ändå att ta i och när man som föräldre/åskådare trodde det var nog så gav han sig på oss, föräldrar/ publik genom att gorma: bry er inte om dom osympatiska där borta i hörnet. När en av våra flickor blev utvisade så applåderade dom och deras anhängare...... allvarligt gör man så när man är vuxen. Det är ju för fasem barn som är på plan... Men som en förälder sa han kunde lika gärna skrikit: mörda mörda. och då var hon ändå mamma till en flicka som spelade i annat lag. Vårat lag förlorade men behöll hedern och fick även hela hallens stöd medans stackars sävehofsflickor vann men fick Bu rop och då började han gapa och slå sig för bröstet.... hmmmm han hade nog glömt att ta sin medicin den dagen.. Ps tro det eller ej men domaren va döv. seriös han var döv!!

jag tror dom gör mer än duschar,??? uschdå!!!

Ja så var det dags för en käftsmäll IGEN. röntgen som S gjorde häromdagen visade att tumörerna i lungorna växt ytterligare PLUS att man fann nya tumörer i levern............ Dom har inte funnits tidigare:...........Nu kör vi med en annan cytostatika. Så S ska in imorgon för att få 2 påsar nytt rävgift... Denna gång sa hon att det är starka saker och att illamåendet kan bli värre................... jaha värre än sist... men HUR I HELVETE SKA MAN ORKA??? HUR SKA HANS KROPP KLARA DETTA? HUR SKA VI ORKA? VAD SKA JAG GÖRA??? Jag har en otäck känsla i kroppen?? en känsla som jag inte vill låtsas om, som jag förtränger men som jag vet finns där Det är så hemskt för vi talar knappt med varandra, något händer med oss. Det borde vara så att vi tillsammans för denna kamp. Men han kämpar själv känns det´som medans jag försöker hålla vardagen så vardaglig som möjligt. Barnen vet inget om detta och jag vill ha det så....................... Cancer är en otäck sjukdom. Den gör saker med folk saker som jag inte kan förklara, den får en att tänka, känna, tycka saker som man inte trodde om sig själv, man känner inte igen sig, vilket gör att man blir osäker. I skrivande stund sover E och C duschar.................... tillsammans med sitt ex??? eller om det är nuvarande pojkvän????????? jag vet inte och jag bryr mig inte heller för så länge hon är lycklig så är jag nöjd. Men visst var det en fnurr på tråden för ett tag sen men dom har visst rett ut det ??? eller????? ja som sagt kärlek är ingen lek det är blodigt allvar.............. men ack så skön..................... förutom min..... den är dödlig...............................

Min lilla tös ska åka till Jukkasjärvi, till Ishotellet!!! mocklis henne. jag vill också följa med men det får jag inte inte ens som handbagage!!!! Det är stiftlesen "min stora dag" som anordnar det och hon blev uttagen tillsammans med 6st andra från göteborg och 7 st från Lund. Det var hennes sköterska på Östra som en dag för ett tag sen ringde ochfrågade om E kunde vara intresserad av att vara med i utlottningen....... och vips så kom hon med..... Dom tyckte väl hon förtjänade denna resa, det är ingen rehabresa utan en rent "ha kul resa" Åh vad glad jag är för hennes skull. Men så orolig hon blev, undrade om det fanns täckning där uppe osv. att dom ska åka flyg till Stockholm och sen natttåget till Kiruna sen vidare med buss till Jukkasjärvi. Dom är borta i 4 hela dagar!!! inte mycket kan tyckas men för en 11-åring som aldrig varit borta från sin mamma eller pappa... DET ÄR SPÄNNANDE OCH STORT............ (även för mamman)

Ja så var det månag igen.. De är inget annat känns det som och som vanligt längtar jag till torsdag.... ja torsdag för det är den dagen då jag kan åka dirket hem efter jobbet då jag inte har något annat som måste göras. träning, föräldramöte, hästen, eller flickornas aktiviter. och då kan ma ta sig an tvätten som snällt har legat och väntat hela veckan och även dammsugaren som bara längtar efter att komma ut ur skrubben... jippi... när detta väl är gjort så är det fredag kvar och vad är mer härlgt än att komma hem en fredag em och huset redan är iordningställt. hm...................... ja det händer faktiskt ibland..... eller?????????? Idag har det varit en ganska lugn dag på jobbet, nu snart väntar hemgång och vidare till stallet där E rider och det kan ju sluta precis hur som helst. imorgon blir det nog desto hektiskare på jobbet för nu väntar vi alla på att ungdomarna ska göra sina val inför nästa år och det mina vänner är en historia för sig.... idag ska S röntgas k 19.00 (akuttid) för att se hur lungorna ser ut och för att läkaren ska veta om hon ska ändra cytostatikan. alltid lika oroligt !!!!!!!!!

Laddar inför den nya veckan som kommer. Denna vecka kommer det att bli mycket på jobbet men förhoppningsvis ska jag vara ledig på onsdag för då kommer våra nya sängar hahahaha sen vill jag träna denna vecka. minst 2 gånger denna vecka...

Idag har jag och döttrarna varit i stan för att inhandla skor/stövlar till C men tyvärr hittades inga som pasade damen, Istället fick vi med oss en hel del annat hem som tajts, toppar, en tunika (till mig) tja lite av varje. Vi hade en mys dag och åt lunch mm.m Sen hämtade jag mina stövlar som jag lämnade in på omklackning och sen ¨åkte vi hem..... utan skor..... Vi hämtade hunden och drog vidare till stallet där flickorna gjorde iordning hästen som fick vila idag. Jag gick på en 45 min promenad med hunden och när kl var 17.30 var vi hemma igen... S har inte gått upp när vi kom hem han sov...........???Han är så fruktansvärt trött detta kan inte vara normalt?? Det måste vara något annat som spökar...

Jag blev så ledsen IGEN han hade inte varit uppe och tagit sin medicin jag lade mig brevid honom och pratade om lite av varje och tillslut ville han upp, och då fick jag hjälpa honom ur sängen.!!! Ska det verkligen vara så här? Jag ser och läser om andra på t ex på facebook, som är lyckliga, förväntansfulla, glada och jag önskar jag också kunde vara det.. Ibland blir jag avundsjuk på dom, men varför? gör det min situation lättare om jag missunnar någon annan att vara glad.? nej självklart inte, så det är ingen ide att ödsla tid eller kraft åt avundsjuka, Men min önskan är att kunna säga: jag är lycklig, glad Folk frågar -åh hej hur e det? och så ser jag hur dom gruvar sig inför svaret... så jag svarar alltid:- Bra.. det är ok.!! själv då?? för jag ser på dom att dom egentligen inte vill höra hur det verkligen är, dom frågar bara av artighet inte av medkänsla. Det finns några få som verkligen undrar och dom har jag i mitt hjärta det är dom verkliga vännerna, dom är inte många men dom är sanna

Alla som varit kära någon gång kanske kommer ihåg den där kanslan man få när det håller på att ta SLUT. Man vet inte riktigt säkert det end som man vet är att man blir ledsen, besviken, arg, frustrerad och ännu mera sårad. Man vill inte men kan inget göra...... vanmakt....

tt se sitt redan sargade barn så där ledsen är otäckt, jag blir så ledsen och arg. Vill egentligen bara ta roten till det onda och ta bort det kasta det, och göra så min flicka blir glad igen. Att se in i dessa ledsna ögon varje dag är som knivar i mitt hjärta. Kärlek är ingen lek det är blodigt allvar.

Herre jösses vad snö det kommit. Det är jätte fint och det lyser vekligen upp i den annars så mörka naturen men åhhhhhhhhhhh vad tröttsamt det är.. Alla dessa kläder, vantar och skor som blir kalla och blöta. Det är halt och kallt, För alla Er som inte måste gå ut med hunden så förstår jag att det är mysigt att sitta inne och kura men som hundägare måste man ut i kylan på kvällen och halka omkring inte kul..... jag vill ha vår. Men först ska all denna snö smälta och det ska bli kallt, rått oc geggigt sen förhoppningsvis kommer våren.. ÅHHHHHHHHHH vad härligt det ska bli...

Så snöar det igen och kallt är det och blåser gör det oxå. Ska snart ta och åka/kana hem... Det är tydligen klass 1 varning, hm gör det lite mer spännande eller hur=) Nåja idag ska jag på föräldra möte. E:s klass ska ha föräldramöte och egentligen vill jag slippa för jag är så jäkla trött men nu är det så att det är en massa strul i deras klass så jag antar att det kommer en massa information där ang. strulet.... Bara jag nu klarar av att hålla klaffen... Men dom föräldrar vars elever som stökar kommer ju aldrig så det blir väl som vanligt: kollektiv bestraffning.....Jag anser att deras lärare inte kör rätt taktik när det gäller att ta tagi i problemet. Det som görs är att vi får mail hem om att det nu igen varit tråkigheter och fråga ert barn hemma om han/hon deltog eller inte....vad är det för snack... ta ungen i armen och in till rektorn bara, låt ungen förklara sig och skämmas lite. men nähärå... det ska daltas och daltas... Usch vad trött jag blir... Inte konstigt att dom är som dom är.... Idag ska C rida lektion kl 19.00-20.00 hur kul är det då. försökte få henne att avstå men nej då........ ut i kylan, vinden, snön bara (med en häst på 600kg!! ) "Det går bra- mamma"- jo du det får vi verkligen hoppas.