1 år sedan..
Idag är det 1 år sedan S dog. Jag glömmer dagen aldrig och har återupplevt den säkert 100 gånger men just idag känns det annolunda, starkare på något sätt. Varje gång jag ser på klockar idag och det har jag gjort många gånger, så minns jag exakt vad som hände, ex nu. 16.30 så låg jag brevid honom och höll hans hand och lyssnade tyst på hans ansträngda andetag. vid 15.00 sa en läkare till mig: "Han klarar inte natten"... jag förstod inte vad hon sa men jag hörde vad hon sa..
Det är konstigt hur man, hur kroppen, huvudet reagerar man hör vad folk säger men man förstår inte jag vet att jag gråtande sa: "jag vet att han ska dö men inte nu............ hans läkare på Sahlgrenska har sagt till hösten..... så inte nu....."
Jag kommer ihåg att jag viskade till honom i hans öra:
"Det är ok att släppa taget nu....och att jag och barnen älskar dig"
jag kommer ihåg att jag bad att han inte skulle ha ont, att dom skulle ge honom mer smärtstillande
Jag kommer ihåg dom sista skälvande minuterna som om det var igår, hur han rosslade och sen för ett ögonblick titta upp med en blick som har etsnat sig fast i mitt minne..
Jag kommer ihåg att ögonvitan var gul...... leverna och njurarna hade lagt av
jag kommer ihåg hans sista andetag och hur paniken spred sig i min kropp
jag kommer ihåg hur någon höll fast mig och hur jag grät, hur ont det gjorde tror till och med jag skrek något
sen hur lungt och tyst det blev......................
Jag kommer ihåg att det var soligt ute men att jag frös när vi gick ut från sjukhuset för att åka hem och berätta för barnen. Jag förstår inte än idag hur jag lyckades.... eller det gjorde jag inte. tror inte man kan berätta att pappa dött på ett bra sätt......
Kvar är saknaden och sorgen..... igår ex när vi kom hem så kom tårarna på Landvetter när jag bevittnade hur andra träffade sina män med kram och puss.. jag kom hem till ingenting.......tomt... *Tur att syrran och fröken J var kvar en stund hos mig..........
Jag behöver S mer än jag någonsin trodde, jag behöver hans lugn, hans tålamod hans irriterande godhet och snällhet jag behöver prata med honom, jag behöver hans stöttning när det gäller framförallt C och hennes manér, jag klarar inte av henne själv, snälla ............ Det värsta av allt är att C själv tror att pappa inte skulle ha något emot saker hon gör men åh vad hon misstar sig, hon tror att skulle ha sagt annolunda än vad jag säger.. Ibland har jag lust att säga till henne att hon har fel. Han skulle skämmas om han fick se hur hon beter sig och som hon pratar till mig och _E. På så vis är det tur att han inte finns hos oss, nu slpper han se det.... Men jag vet och det gör såååååå ont att han lider i sin himmel.......
Snälla S kom tillbaka till mig för jag behöver dig..., det var ju du och jag!!!
jag är rädd att jag ska känna så här för alltid....... det vill jag inte.
kanske blir det bättre
kanske????????
Äntligen hemma igen...
Så var man hemma igen efter att varit borta i 3 veckor i soliga Marbella. Det har varit långt och jag har saknat, men inte vardagen.....
På flygplatsen kom några tårar näår jag såg dom andra som möttes av sina anhöriga, sina män, barn, fruar..... då slog det mig återigen, Jag kommer hem till ett tomt hus?:(
Imorgon är det 1 år sedan S dog....................... 1 år sedan,,,,,,,,,,,,,,,,, kan knappt fatta det,
Tänk att det gått 1 helt år sedan den dagen på kungälvs sjukhus,
Den fruktansvärda dagen...............
Det blev mer tydligt, jag vet inte vad jag vill med mitt liv, ska mitt liv vara så här sorgligt hela tiden,.....
Jag saknar dig så S, Jag tror att jag aldrig kommer att kunna älska igen, hur skulle jag det???
E frågade mig idag "ska du vara deppig hela dagen imorgon"?
jösses jag har varit deppig en hel vecka..... ett helt år.........
Men det är ialla fall skönt att få ligga i sin egen soffa ialla fall
borta bra men hemma bäst.....
Nattinatti
poppilipopp
Det poppar upp olika osammanhängande fraser i skallen lite då och då och jag tänker att jag ska ha ett anteckningsblock på mitt nattduksbord där jag kan anteckna dessa fraser... för det är på kvällen/ natten som dom flesta kommer... så som:
-undra om detta skulle hänt om S levde.
- varför är jag som jag är
-varför är C som hon är?
-är det verkligen så här hon vill ha det?
-hur ska jag vara framöver?
-hur mycket kan jag kräva av henne.?
-vad ska jag göra med E som igår kväll fick ett MEGA utbrott, grät i timmar slet sitt hår och rev sig i ansiktet jag fick bokstavligt talat hålla hennes händer borta från ansiktet.....
- är jag en bra mamma..?
-Hur kunde det bli så här??
-jag är så ledsen, besviken, arg ???
-Hur kan det vara möjligt att mitt barn som jag slösat kärlek på blivit så kall.´, så elak, så nonchalant, så tyken, så arrogant,?
-Tillhör det åldern? jag vägrar att tro det! var jag likadan i den åldern? troligen!!
Det är mitt fel!!!!!!!!!!!!!!!!Mitt och S´s fel ,,, det är bara det att nu är jag ensam och ska brottas med det,,
Ibland har jag lust att bara skita i henne och istället ägna min tid åt E. C har sagt att hon så fort hon blir 18 vill flytta hemifrån, orsaken till det är enl. henne att hon ch jag bara bråkar...Tänk om ungen kunde vara lite med självkritisk så insåg hon nog... men hon är inte det... jämförelsevis med andra ex här där vi befinner oss nu, så är hon den mest självupptagna och egoistiska som finns. jag skäms, E skäms över henne, kommenterarerna är syrliga från övriga både vuxna och hör och häpna ungdomar över saker hon gör, ex läser sms högt inför andra, skäller och gapar till sin mamma, inte kommer till frukosten för "var ute sen" och det värsta av allt.....Hon är .................nåja jag skriver det inte ens...
jag vill hem, jag vill slänga ut henne, hon förpestar livet för mig och E. Jag orkar inte ha det så här.. Det kanske är bäst att hon inte bor hos oss under en period??? Men det känns som ett misslyckand från min sida, att jag inte lyckats som mamma, att jag inte lyckades hålla ihop familjen, då har jag dom känslorna att brottas med................
.
Jag måste släppa taget säger hon, visst det håller jag med om och det måste jag jobba på, MEN även hon måste förstå att under rådande omständigheter så är det inte så lätt, man är rädd att något ska hända för hur skulle jag och E orka det........Det är så mycket blandade känslor ett enda virrevar och allt poppar upp i skallen och tankarna snurrar man blir trött, ledsen och har varken lust med det ena eller andra..
Hur mycket ska man släppa taget, Är det verklkigen för mycke begärt att veta var hon är om kvällarna.
hon kommer och går som hon vill, hon är tyken och dum
Är det normalt att känna så iinför sitt barn??????????????????????????????+
tror inte det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
familjerådgivning... som syrran så.. ,jo tack 2 års väntetid...
under tiden har jag hamnat på psyket både 1 och 2 gånger
god natt
Ryggsäcken är tung
Jag eller hela min lilla familj har en stor ryggsäck att bära och det är tungt.
Jag blir så in i helvete förbannad på folk som hela tiden säger sig veta hur det är, hur det "måste"" kännas,'"jag kan tänka mig att...." och sen avslutar dom med ......."eller hur? stämmer inte det"?
Folk som inte förlorat en närstående, typ pappan till sina barn, sin man har inte en jävla aning om hur det är.... Jag har här nere träffat en "kompis" som jag träffat tidigare på sådana här resor. Hon har träffat en ny man och dom förlovade sig faktiskt här nere, gulligt tycker jag och roligt för dom. Men när det kommer till att prata om mig då skjuter hon av en salva som tystnar allt..... hon vet minsann precis hur det kan tänkas kännas och allt som jag gör vad gäller barnen är inte bra, antingen överdriver jag eller så klemar jag med dom.... Det är en stor bidragande orsak till att jag inte trivts här nere. Jag är så besviken på henne, trodde vi skulle ha kul här nere, som vi tidigare haft men icke, hon är hela tiden som ett klister på sin pojkvän, dom gör ingenting var för sig, hela tiden kramas, pussas kletar på varandra helt ogenerat och öppet... usch och fy..................
E kom på mig häromdagen med att säga: Mamma jag ser att du är ledsen och besviken över att L är som hon är"
Den ungen kan man inte lura....Åh vad jag älskar den ungen, hon är fantastisk på så många sätt. Hon har sån vilja, empati, ödmjukhet, hon är snäll och hjälpsam, öppen och hjärtlig. Hon ställer upp och tar ansvar och hon är klok.....
Tänkte på en sak igår faktiskt, det är så att jag nog behandlar mina barn olika, jag behandlar E på samma sätt som hon är mot mig och C på det sätt hon är mot mig............... *Det är faktiskt så.... bra eller dåligt????
Jag älskar mina barn lika mycket ialla fall...
C är inne i en ålder som i normala fall inte är lätt och framförallt inte nu i den situation som vi befinner oss i nu, jag förstår nu när folk sagt att det kommer ta tid.... Men det hindrar inte mig från att fullständigt gå i taket när det gäller henne. Jag anser att hon uppför sig nonchalant och är arrogant och det säger jag till henne och då är det igång. Men hon är det.
"vi ska ut för Lördag" säger hon
"jaha" säger jag då fullt medveten om att hon inte har pengar, men frågar hon? nej det gör hon inte, utan på Lördag kommer hon att säga
"kan jag få pengar nu då"?
säger jag då nej; då jävlar smäller det och allt skuld och världens olycka slänger hon på mig.
jag är världens bitch, elak och dum i huvudet..............
då undrar jag Hur ska jag göra då?
Nå????
Det börjar närma sig hemfärd
om 2 dagar (inkl denna) så åker vi hem... ska bli skönt, lika skönt som det var att åka hit för 3 veckor sedan.
Det har varit både skönt, trevligt, roligt att vara här, om det varit avslappnande???? det vet jag inte. Ryggsäcken som moster kallar det med rätta, finns med oavsett vart man åker och ibland var man är så räcker det att man lägger i för mycket så rinner det över... så har det varit här också..
Jämförelsevis med dom andra åren som vi varit iväg på sådana här resor så är denna den absolut sämsta, maten, rummen, personalen, upplägget, omgivningarna....läget av anläggningen tja nästan allt faktiskt var bättre i Benicasim, det är så synd att dom inte har kontrakt med Haga Rehab längre för detta blir nog inte långvarit i denna regin...:(
Nåväl, jag och C är någolunda vänner igen, vi talar inte om vad som hänt men båda vet, E är bättre i halsen men sämre i öronen, måtte det försvinna innan vi flyger hem.....ujujuj.
Sjukgymnasten här nere har gjort en bedömning av E och trodde på fullaste allvar att E hade Becherrews sjukdom, en reumatisk variant som framförallt sitter i nacken och i bröstryggen, den medverkar till om man inte tränar rätt till att man som äldre blir kutryggig.... och snälla någon se på min mamma. gode tid jag blev helt svettig när hon frågade om någon i släkten har dålig rygg eller är kutryggig................ my god stackars unge hon går redan nu framåt med axlarna och även lite framåtböjd tyckte hon, blir lite sur när jag tänker på alla sjukgymnaster mm som vi går till under årens lopp och även läkaren... ska ta tag i det när jag kommer hem...öhhh
Det är fler saker som jag ska ta tag i när vi kommer hem...................pust och stön
kram
HA hahahahah efter några dagars solande ser man ut så här...:)
kortet är taget efter en veckas solande ..
Jaha.. så (orättvist) kan det vara...;(
Ja så har det då hänt, Emelie har fått halsfluss, doktorn var här idag och konstaderade det jag redan visste så nu går hon på penicillin i 5 dagar och får inte vara i solen, hur kul och lätt är det då?? Hon mår ändå ganska ok tycker jag och det är ju bra själv har jag fått min mens och så har jag även fått diarré och det hatar jag, jag vet inte om det beror på att jag till lunch bl a åt 3 stora inlagda vitlöksklyfton eller om det beror på mensen eller om det helt enkelt beror på en kommande magsjuka, det sistnämnda vill jag inte ens tänka på eftersom det i så fall kommer drabba flickorna i lagom tid till att vi ska åka hem och att sitta på buss, sen vänta på flygplatsen och sen sitta i flygplan med magsjuka är lagom kul inte sant???
Nä eftersom jag inte mår illa bara har lite ont i magen så tror jag det beror på mensen i kombination med värme och ev(3 inlagda vitlöksklyftor)!!!!!! Precis som mor min:?
Nåväl nu är det sista veckan, vid denna tid nästa måndag så har vi landat och just fått våra väskor och ev är på väg hem till Surte... Hur gått vi än har det här så längtar vi hem..
Har funderat mycket på hur det skulle vara att bo här nere, men hur mycket jag än försöker sätta mig in i det så kan jag inte det, det finns inte på världskartan att flytta från familj och vänner. Jag kan omöjligt se detta som mitt hem... konstigt va för om någon hade frågat mig för 1-2 veckor sedan så hade jag nog svarat annolunda......... kanske.
kram
Gibraltar
Idag bär det av till gibraltar, ska bli spännande och kul, Vi kommer att få åka upp på klippan och träffa apor sen blir det tid för shopping, hoppas på att hitta en väska för här kan man inte handla det är så jäkla dyrt. Men pengar har det gått ändå, vi har åkt buss och taxi mycket och unnat oss restaurangbesök lite då och då och lite glass, 2 skålar med 3 kulor var och ett rån med 2 kulor= 210kr..??? vad sägs om det??
Nåväl nu måste jag dra hoppas få mer tid till att blogga sen det har varit lite dåligt med det än så länge..
Nu är det ialla fall inte långt kvar tills vi åker hem vilket ska bli skönt faktiskt eftersom jag längtar hem till min balkong till lite svalka, konstigt va??
kram
News from Marbella...
Igår var jag och tjejerna inne i Marbella och strosade runt, lite överskattat om jag ska vara helt ärlig men visst var det fint, finast var ialla fall gamla stan, så himla mysigt med sina trånga gränder prydligt dekorerade med gröna växter, där fanns små boutiqer som vi givetvis tittade in och jag hittade faktiskt lite av varje, mysigt som bara den sen åkte vi vidare till ett stort shoppingcenter som ligger ännu lite längre bort och det var stort... jäklar..... tog aldrig slut. som våran Nordstan fast gånger 5 minst.... hittade lite där också. Vi åkte in vid 10.30 och var tillbaka 20.30 härligt vi åt där också vilkrt var gott eftersom man är lite trött på maten här på hotelllet..
Idag har vi stekt vid poolen och jag har bränt mig som fasen,,, imorgon blir det till att hålla sig i skuggan:)
kram
SPANIEN
Ja så var man då här. Idag när jag vaknar till ljudet av den hårt trafikerade väg som går strax utanför vårt fönster så är det den 3:e dagen här. I början var jag ganska besviken men man börjar vänja sig nu. Kan inte lta bli att jämföra med hur det var i Benicasim. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag det var mycket bättre där. Allt var bätre utom vädret:)
otellet var bättre, personalen var bättre, tänket var bättre,poolen större:), Sjuksköterskan och rehab personalen fanns hela tiden i närheten man kände sig trygg, här ser man varken sjuksköterskan, eller rehab personalen, det var en gemytligare stämmning i Benicasim här är det mer som ett måste, jäklar om du inte kommer, Barnen har fått skriva på ett kontrakt !!?? där dom lovar att inte prata illa eller mobba någon och där dom lovar att komma på träningarna.
Träningarna börjar kl 09.00 och håller på i 1½timma (Nästan) sen är det rast mellan 10.30-11.00sen är nästa pass 11.00.12.30 då är det lunch och vila till 14.30 då nästa pass kör i gång till 16.00 n då dagen för dom är slut den är det egen aktivitet som gäller middagen serveras kl 18.00 och där tar dagen slut, för det finns verkligen INGET ATT GÖRA HÄR... inga affärer, inga barer, taverner, inga restauranger, ingen strandpromenad med allt vad det innebär, Denna anläggning ligger verkligen i mitten av ingenting. Det är 1 km till Puerto Banus som visserligen har fart och fläkt men att gå dit är faktiskt ganska jobbigt när det är 30gr varmt..... men igår tog vi bussen dit efter deras träning och gick och shoppade loss lite, Vi åt pizza på en restaurang, det var jätte trevligt verkligen!!
Det är dyrt här, man märker att det är rikt folk som bor här annars brukar kläder osv vara ganska billigt men det är som i Sverige och dyrare, så det gäller att se sig för.
Idag ska vi nog bara vara här för imorgon ska vi till stranden och steka. Barnen ska ha aktivitet på stranden imorgon och efter den slutar dom och då tror jag vi är kvar, käkar något på den enda restaurang som finns sen stker vi nog ett par timmar... tror jag..............
Det finns så mycket vi vill göra: åka till Gibraltar antingen åker vi upp på klippan eller så åker vi ut med en båt och tittar på delfiner, sen shoppar vi i Taxfree Gibraltar:), barne vill rida uppe i bergen och det ska dom få göra, fast det vet dom inte om än...
På Lördag åker vi nog in till Marbella som ligger 5km härifrån, och går omkring.......
Carro har en dipp i humöret, saknar M väldigt mycket och vill gärna att han kommer ner, men det kostar!!!!!
M mår själv inte bra och C har väldans ångest över det, sen tycker hon det är jobbigt att hela tiden höra:
på lördag kommer pappa och lillasyster, Pappa ringde idag, pappa hit och pappa dit....
-"Varför vi" frågade hon gråtande igår igen:( detta kommer ta tid. E däremot hade talat med sina i sin grupp och berättat vad som hänt när dom hade börjat prata om cancer mm..... ingen dramatik där inte..... gullunge hon är så för ståndig att jag nästan blir rädd..................
Nu måste jag väcka barnen...
kram
Det börjar närma sig nu.......
Idag, fredag, är sista arbetsdagen innan semestern och på Måndag åker jag och flickorna till Marbella i 3 veckor,:)
Men jag har en fruktansvärd resfeber, något jag inte brukar ha, och jag kommer inte åt den hur jag än försöker. ;(
Kan vara så att jag är MEGAorolig att något ska hända som gör att vi inte kommer iväg, jag vet inte vad men jag ska vara helt ärlig så är det så att jag har TOKMEGAONT i ryggen, har t.o.m svårt att sitta i bilen till jobbet och den resan ta ca 25 minuter...... Jag har förbannat ont och jag är så himla orolig att det kommer bli problem. Bara tanken att sitta still i en flygstol i 4 timmar gör mig
Vidare har jag lite ont i min jävla tandelände, och där är jag också orolig att något ska hända som gör att resan inte blir av....
Nä det är nog ryggen som oroar mest.....
Det s om gör mig ledsen också är att jag inte haft ont på flera månader men NU kommer det.... Det är precis som om jag inte får/ ska vara nöjd och glad. Nä något MÅSTE alltid vara galet.......
FAAAAAAAAAAAANNNNNNNN
HELVETE..
jag är så trött på att inte må bra, så in i märgen trött på att vara orolig, att alltid ha en klump i magen, att alltid känna mig otillräcklig, att alltid känna mig sårbar, att känna mig ledsen,
JAG VILL MÅ BRA!! JAG VILL VARA LYCKLIG!!
SNÄLLA KAN JAG FÅ VARA DET!!!
Men jag har en fruktansvärd resfeber, något jag inte brukar ha, och jag kommer inte åt den hur jag än försöker. ;(
Kan vara så att jag är MEGAorolig att något ska hända som gör att vi inte kommer iväg, jag vet inte vad men jag ska vara helt ärlig så är det så att jag har TOKMEGAONT i ryggen, har t.o.m svårt att sitta i bilen till jobbet och den resan ta ca 25 minuter...... Jag har förbannat ont och jag är så himla orolig att det kommer bli problem. Bara tanken att sitta still i en flygstol i 4 timmar gör mig
Vidare har jag lite ont i min jävla tandelände, och där är jag också orolig att något ska hända som gör att resan inte blir av....
Nä det är nog ryggen som oroar mest.....
Det s om gör mig ledsen också är att jag inte haft ont på flera månader men NU kommer det.... Det är precis som om jag inte får/ ska vara nöjd och glad. Nä något MÅSTE alltid vara galet.......
FAAAAAAAAAAAANNNNNNNN
HELVETE..
jag är så trött på att inte må bra, så in i märgen trött på att vara orolig, att alltid ha en klump i magen, att alltid känna mig otillräcklig, att alltid känna mig sårbar, att känna mig ledsen,
JAG VILL MÅ BRA!! JAG VILL VARA LYCKLIG!!
SNÄLLA KAN JAG FÅ VARA DET!!!
