heij igen-...........

ohojoj det har haänt så mycket..Vi har varit i Danmark på handbollscup i 5 dagar, från skärtorsdag till annandag påsk. och om jag hade d åliga vibbar innan vi åkte så var dom som bortblåsta alla 5 dagar, utom 1 där jag och C kom i luven på varandra men vi redde ut det snyggt, eller JAG redde ut det snyggt eftersom jag är vuxen och äldst......
Mer om det senare........

När vi kom hem så blev vi sjuka och det var länge sedan jag var så sjuk, feber, halsont, huvudvärk, snuva och hosta... men nu idag lördag  30april= Valborgsmässoafton känns det ganska OK'

orkar nästan inte skriva eftersom det har hänt så mycket som skulle ta en hel kväll att skriva om så jag återkommer till det...

Det som fick mig att skriva idag var 4 ord som överglänste ALLT,,,, jag blev så glad att tårarna kom och dom 4 orden var
-"jag är så glad"

ja för andra kanske detta inte är något, för många kanske detta är vardag. Men för mig och mina barn tillhör detta ovanligheten.

glädjen varade dock inte länge, men bara att höra dom gav mig hopp.....................hopp om att framtiden kommer att bli bättre..........

skriver mer sen

kram

Många vilda tankar !!!!!!!!!

Det är när man ligger där mitt i natten och inte kan sova som dom kommer: Tankarna.... Tankarna på hur det har varit, hur det kunde ha varit/ skulle ha varit, men skulle det har varit så? Hade något annat inträffat istället och vad i så fall?  Vad har jag gjort för fel? Var detta meningen med mitt liv? Tänk om jag vetat om det den dagen jag träffade S att det skulle gå så här????
skulle jag satsat då??..............om jag vetat det jag vet idag.

Barnen har frågat mig om jag ångrat något i mitt liv. jag har aldrig riktigt vetat vad jag sak svara på den frågan men idag vet jag att jag ångrar mycket, jag ångrar INTE att jag satsade och skapade ett liv tillsammans med S, många var frågande och undrande över vårt förhållande dels pga att han var 10 år äldre än mig men dels pga av att det fanns dom som trodde att jag tog S för pengarna, vilka pengar undrar jag då, ryktet sa att hans föräldrar satt på miljoner, (kan försäkra om att så inte var fallet). Jag tänkte faktiskt inte på det då pengarna alltså.....
men vi höll ihop, Visst finns det saker som jag ångrar i vårt förhållande också men det fanns något där som var starkt, något som kallas KÄRLEK..........

Nä........ jag ångrar mycket annat, jag önskar att jag gjort saker och ting annolunda, att jag reagerat och handlat på andra sätt än vad jag gjort, konsekvenserna ser jag nu......... och det finns inget som gör mig så ledsen som att veta att det jag nu ser och bevittnar är en av många konsekvenser av mitt tidigare handlande och agerande vad gäller mina barns uppfostran....!!!!!!!!!!!!!!!!!

Att se och framförallt höra hur dom kivas/ bråkar och är stygga mot varandra, nästan aldrig något snällt ord till varandra, bara avundsjuka/ svartsjuka, höga tonfall, sårande ord, Det gör mig så ledsen och besviken på dom, ja,,, faktiskt på dom, eller??Är det mitt fel alltihopa??? har jag inte uppfostrat dom till att vara snälla mot varandra? respektera varandra? ha empati med varandra framförallt nu i den situation som vi alla befinner oss i?
hur kunde jag misslyckas så fatalt??
Den ena värre än den andra, det är lätt att sympatisera med den som verkligen försöker och lätt att  klandra den andra som smiter och ifrånsäger sig ansvar. "Du får acceptera att jag är sån här". PUNKT....
men då måste väl den personen som säger så också acceptera att den andra också är på sitt sätt eller????

Självförtroendet och tron på mig själv är verkligen satt i gungning: gjorde jag rätt??Hur kunde det bli så fel när syftet var gott? Är jag verkligen så dålig på att känna av, sätta gränser, , inge respekt, Är det jag trott på inte gott nog? var det fel?

Denna ständiga fråga gnager och gnager, gör att jag ligger vaken och våndas och ångrar,
Ångesten riktigt griper tag i magen och vrider om. Och när jag vill vända mig om i sängen och sträcka ut handen för att känna att han finns där som en trygghet så är den sidan av sängen tom och då slår det mig återigen.
ENSAM............
det är då tårarna kommer och dom rinner oförtrutet och vill inte ta slut

men så gryr dagen och jag måste upp och stångas mot nya och gamla demoner ingen bryr sig om JAG ligger vaken och mår dåligt eller har ångest
jag är ju mamma!!!!!!!!
jag klarar allt !!!!!!!!!!!!!!!!

eller??????????????



vilken helg

Jösses vilken helg det har varit haft fullt upp varje dag och det har för en gång skull flutit på!!


Rensat lite och varit på Tippen och slängt lite grejor, sen till Ikea för att inhandla en byrå och en bokhylla som jag jag har satt ihop själv, ja förutom en av lådorna till byrån som jag lyckades göra spegelvänd men då som av en händelse ringde brorsan och ville komma upp och hälsa på .... toppen.... ringde syrran också för säkerhetsskull!!!.
Städat, handlat stykit en hög med tvätt, krattat löv i hela trädgården provade att elda löven och det rök kan jag meddela, trodde nästan brandkåren skulle komma, städat bilarna, monterat ihop möbler, kört fram och tillbaka till bohus ett antal gånger, lagat middag, tröstat och. Plus lite annat smått och gott, vardagspyssel.

Helt enkelt en mysit helg i hemmatecknet...

Nu är det måndag igen.......

på torsdag bär det av till Danmark, har sett fram emot denna resa så länge men nu gör jag inte det längre, tror det kommer bli en jobbig helg... av många orsaker??????????!!!!!!!!!!!!

kram

Inte som man tänkt sig....

Trodde aldrig för 10 år sedan att detta skulle hända?!
2 reumatikersjuka barn
1 cancersjuk man som lämnat mig och barnen alldeles för tidigt
1 st barn som hoppat av gymnasiet

Hade någon sagt till mig för 10 år sedan att detta skulle hända hade jag antagligen skrattat och sagt
:
-"Det händer aldrig, inte mig och  min familj" -Det är sådant som händer andra inte mig"

Jaha nu står jag här och ser sanningen i vitögat: DET HAR HÄNT!!!

jag tror och hoppas att detta är det riktiga att göra för C, att hon hoppar av skolan och söker om till nästa år.
för skolan ska hon gå!!!!!!!!!

Hon måste bort och bryta det mönstret hon är inne i nu och som bryter ner henne bit för bit. Jag hoppas av hela mitt hjärta och jag ska dra i alla djävla trådar jag kan för att få in ungen på gymnasiet inför nästa läsår...

Kanske var detta hennes räddning???, kanske har M gjort henne världens tjänst genom att göra slut. så istället för att vara arg och besviken på honom så kanske man ska tacka honom.................
men dom har ju gjort slut innan så innan jag gör något ska jag vänta....

Men nu behöver hon inte gå i skolan och träffa honom mer inte se eländet varje dag. Nu kan hon och ska ägna tankarna åt annat som jobb, sommarlov och sen en ny fräsch start inför nästa läsår...

Bra C!!! starkt jobbat!!! och mamma är trots allt stolt över dig

Tja det blir inte alltid som man tänkt sig............

kram






Känslosamt och tungt.........

Igår grät E tårarna rann och hon släppte ner garden för första gången lite granna,
tårarna rann på mig så att jag inte kunde få fram ett ord, de blev en stor klump i halsen och i magen.
Jag förbannade C för det hon har sagt tidigare och för första gången kände jag ett hat mot allt som hänt. Ett riktigt djävla hathat.

Att vara så arg och frusterad tär verkligen på nerverna och psyket, att ändå försöka hålla skenet uppe inför andra och inte minst inför barnen tär på energin, det är en av orsakerna till att jag inte orkar träffa folk i stora folksamlingar........

Att som barn mista sin pappa/ förälder är nog det värsta som kan hända, sen får folk säga vad dom vill. Det finns mycket hemskt som kan hända men som barn vara med om det som mina varit med om att under 2 års tid sitta brevid och titta på när deras pappa sakta försvinner och inte kunna göra något... jag vet inget som kan vara värre för ett barn.
Hur ska man kunna hjälpa?? att inte kunna ta bort det onda från sitt barn att inte kunna hjälpa är en känsla så otäck att jag inte kan sätta ord på det.Oftast kan du hjälpa eller åtminstone säga: det går över! Det kommer att ordna sig!
Men här i detta läget kan jag inte ens säga det för det kommer inte ordna sig, det kommer inte gå över! Det blir bättre om några år. Men gå över?????........... nä det gör det aldrig. Jag vet det själv av egen erfarenhet... Jag saknar fortfarande min pappa, Jag var ändå 30år när han dog!! Det är 16 år sedan, och jag saknar honom fortfarande, inte så att jag gråter mig till sömns men ialla fall...... Jag önskar så att han fanns här hos oss...

Hur känner inte en 12 åring då som redan som 10åring såg sin pappa svårt sjuk.........

Det hon sa igår var som... försöker hitta ord..... men jag hittar inga ord för det, det jag kan säga är att jag blev så ledsen (en mindre underdrift) jag blev stum och försökte hitta dom rätta orden men allt kändes fel, Det är fel! Av den enkla orsaken att en förälder inte ska behöva trösta sitt barn när han eller hon mist sin mamma/ pappa!!
Det är mot naturen liksom det känns ialla fall så..

Jag vet inte hur/ vad jag ska göra....

Stora systern har inte varit snäll alla gånger och sagt saker som fått E att må väldigt dåligt. Att bli arg på C för det hon sagt är knappast något ide därför att det är så hon känner och hon mår också dåligt, men man kan ju tycka att hon som är 17 år borde veta lite bättre än att slänga ur sig saker som hon VET sårar lillasyster....

I mitten står jag och ska försöka hålla ihop allt!! och jag vet inte hur??
Jag vet att jag försöker men att orken tryter och jag får prioritera det jag bryr mig om liksom.
som att C och hennes pojkvän nu gjort slut IGEN för vilken gång iordningen vet jag inte men jag hoppas verkligen att det är slut för alltid nu.....
Men det är en sak som jag inte lägger energi på just nu.... Jag tänker inte fråga henne hur det är för jag vet att hon är ledsen. Jag hoppas hon vet att jag finns där om hon vill prata, men jag tänker inte ta upp det..

Hon vet vad jag står i den frågan och det får räcka nu...

energin läggs just nu på den lilla och på att jag ska orka föra familjen framåt. jobb, hem, mm mm mm

trötta kramar


-MAMMA; DET BRINNER!!!!!

.... och jag rusar ut i köket och finner att micron står i brand....

Oj då vad göra tankarna flyger igenom huvudet, vatten på eller inte kväva eller inte......

hur som helst så blev det rätt och jag fick släckt den lilla branden, något skakade stod vi och kramade varandra jag och E.....
tanken på vad som KUNDE ha  hänt for igenom huvudet och jag förblev tyst och tacksam över att hon upptäckte att det brann....

Nu blir det till att köpa en ny micro............

jaja Hoppas bilen snart blir såld, har en kille från Halmstad som vill komma på söndag och titta på den...
Hoppas hoppas och håll alla tummar ..........

Lite nostalgisk blir jag allt. och det bara för att C och E sa: vill inte sälja Volvon för det var den pappa köpte och tyckte så mycket om........ det är som att sälja han grejor mamma.........

Kniven vreds om ännu en gång.................


kram

Installerad och klar

Så va pannan installerad.... Det du Stickan, inte dåligt va!!! att jag tog tag idet, och fixade att det blev åtgärdat!  Det som vi tänkt göra så länge men som inte blivit av, av olika orsaker.....

Jag önskar så att du var här så jag fick prata med dig, detta är det första stora jag gör på huset, utan din hjälp.
Du förstår min frustration när ventilationskillen frågade mig om/ var jag hade ritningarna över ventilationen i huset????
eller när rörkillarna frågade var någon mer stans i huset som det fanns ett "fördelarcentrum"
-"här ser du ett rör som går ner i golvet! det måste ta vägen någonstans" förklarade han för mig och där stod jag som ett frågetecken och undrade var i helvet du höll hus:(...... Men vet du.. jag löste det, för hittade ett till fördelarcentrum i förrådet under trappan bakom dörren.............................
och ritningarna....... tja jag tog fram husbyggpärmen och gav hela alltet till Daniel (min nya kompis)
-"här sa jag här kan du leta. jag vet inte hur ritningen ser ut så vassego..... och ritningarna fanns där.....

Nu är det bara att vrida på en liten ratt åt höger för varmare och vänster för kallare...
så lätt så lätt
och i samband med detta så upptäckte Daniel att det låg ett "visst" lager skräp i rören.. du vet ventilationgrejen i taket i hallen, köket och badrummet. Han tog ner och vi kikade upp och jag utbrast-
-"OJ ligger det isolering där, vad smutsig den har blivit.........usch

det var då Daniel riktade den lilla ficklampan mot mig och sa med allvarlig stämma:
- Nä det där är skit, avlagringar, hudpartiklar, hår, damm mm mm
Oj då... svarade jag lite skamset och förvånat:)

SÅ VIDRIGT ÄCKLIGT!!!!!!!!!!!!

Så nu ska det komma ytterligare en hantverkare och rensa ur all ventilation, Det fixar Daniel och jag betalar.....

så notan går på i runda slängar....... MYCKE PENGAR
och jag är så glad att du har sett till att jag kan göra detta......!

till och med när du är död så tar du hand om oss.
för det och för mycket annat ÄLSKAR JAG DIG!!!

Jag ska snart sälja volvon och jag hoppas att det går bra, bara syrran får klart annonsen så......

Har fått en offert på målning av huset: 60.000kr skulle han ha.........hick hoppsan...........NO WAY.... ALDRIG I LIVET....
måste nog ringar mina bröder nu och bestämma syskonträff i sommar..........
och köpa målarfärg....................

saknar dig så in i helvete och kan inte sluta tänka på dig?!
Varje dag, varje timme, minut så finns du i mina tankar
undrar om du inte är lite stolt över mig ialla fall??:(

kram


Ny Panna..... med hopp om "flyt."...............

Imorgon kommer den nya pannan som jag ÄNTLIGEN har beställt.


sen kommer snart bilen ut på blocket oxå och då hoppas jag att jag får sålt den utan problem,,,,, ja det där sista är en önskan som jag har för med den turen jag har så ska det väl hända något på vägen.
Den blir stulen av någon som provkör den
eller jag blir kidnappad.....?
ingen täckning på postväxlen......
eller bara punka på däcket
eller skit i förgasaren.
repa i lacken
eller värst av allt

JAG FÅR INTE SÅLT BILFAN............

skulle verkligen behöva lite "flyt" nu

sen har jag även kontaktat en målarfirma som ska ge mig en offert på det som jag vill ha gjort.
vi ska ses nästa vecka.....

jag är för duktigt..... känns som om jag är på "G" nu!!!!!!!!!!!!!

skulle inte våga gå så långt som att säga att det är dax för nytt kapitel men kanske så är det en liten spricka i min depressionsbubbla ..............

snart kanske med lite "flyt" så................

kram


Livets berg och dalbana..........

Läste dotterns blogg nyss och blev så ledsen inombords!! Att hon mår dåligt och att inte ha kraft att ta sig ur eländet, det hade varit lättare om det hade förekommit fysiskt våld för då kunde jag gripa in på ett helt annat sätt men inte nu... Jag kan förbjuda henne att träffa  honom men återigen kan jag verkligen det??????????????

Måste hon gå igenom detta nu när hon nyss fyllda 17 år och just mist sin pappa................

Inte ens jag förstår riktigt hur hon mår, hur hon tänker. Jag utgår från en vuxen mer erfaren person när jag tänker
-"det är bara att göra slut"
men när man är 17 år ledsen osäker och kär så är det inte bara att göra slut...

Trots att jag är så in i märgen trött på detta så kan jag inte låta bli att ömma för henne. Jag vill så gärna hjälpa men vet inte hur............
Vad jag än gör så blir det fel....?!!!

Samtidigt har hon gjort ett val, ett val att ha det som hon har det och det som då retar mig är att hon låter sin frustration över detta gå ut över oss ovriga i vår redan svårt sargade familj.....
Jag har lust att säga: Det val du gör får du stå för, blanda inte in E eller mig i det!
Men som mamma gör man inte det, jag hade nog gjort det om omständigheterna varit annolunda om jag hade haft S till hjälp, och stöd men inte nu när jag är ensam....................

Livets berg och dalbana är något som vi alla på något sätt kommer att drabbas av men varför just nu

och som vanligt har inte varför något svar!


Kram


RSS 2.0