annslife

Känner mig så nedstämd och ledsen, får nästan inget gjort på jobbet och jag som har MASSOR att göra innan jag ska gå på semester. Jag ska bara jobba denna veckan sen väntar 4 veckor semester. Om det nu blir någon semester vill säga.

S är kvar på sjukhuset, för hur länge vet jag inte men dom vill komma till rätta med infektionen innan dom släpper hem honom.
Dom ringde mig från avdelningen som han är på och frågade hur vi har det hemma? dom undrade om jag hade någon hjälp? Svaret: Nej det har jag inte.... kom tydligen som en överaskning för dom. dom anser nog att hjälp behövs, även hans läkare som jag pratade med häromdagen tog upp det...
Men jag vet inte. jag vet inget, kan inte ta beslut om något allt bara snurrar runt just nu...

känner mig bedrövad och bedövad försöker hålla humöret uppe inför barnen och försöker klara dagen. dag för dag

kram

jaha då var sommarens högtid över... midsommar... jag älskar midsommar. Det är så mysigt. oftast då med halvtaskigt väder men ändå..jag kan inte låta bli. Jag älskar blommorna, dofterna och även vädret faktiskt. Att man kan vara ute (och inne). Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag älskar midsommar men jag gör det.

Man kan säga att min midsommar började så här':
Dagen innen midsommarafton, var jag och S hos läkaren. Jag fick köra S i rullstol dit!!! Han orkade inte gå, svetten rinner och han andas så tungt redan efter typ 5 meter så måste han sätta sig ner. Läkaren ville lägga in honom bl a pga lågt blodtryck men det ville inte S.- inte midsommar sa han....

Nåväl midsommar var vi bortbjudna men först samlades vi hemma för sill och potatis, vi hade  jätte mysigt och kom inte iväg förran vid 17.00. Jag och E gick ditvi vart bjudna och  C och hennes pojkvän gick till sin fest.... Vi lämnade S hemma. lite ont gjorde det allt men han försäkrade mig om att det var helt OK. Jag måste ju försöka för barnens skull att få leva så normalt som möjligt
Vi hade supertrevligt, spelade brännboll med barnen, grillade och myste med massa trevligt folk. Åh vad härligt det var att få vara ute och umgås med normala, roliga och självgående männniskor.

Lördagen var mindre trevlig. Jag fick skickae iväg ungarna och försökte komma in i badrummet där S hade varit i 2 timmar. väl därinnr utan att gå in på detaljer hittade jag en förvirrad näst intill avsvimmad man som badade isvett och var helt liksblek och skakade som ett asplöv... Hur jag fick upp honom minns jag nästan inte men jag minns att jag grät, skrek och nästan slog på honom. tillslut kom han upp men jag fick bära in honom till sängen. Då hade jag sån panik och var så rädd, Jag ringde syrran och jag kommer ihåg att hon  sa: jag kommer! jag ringde 1177 och fick tala med en UNDERBAR sjuksköterska som hjälpte mig både att lugna mig och att ringa ambulans.
Syrran kom och hämtade E som hon lämnade av hemma hos sig sen kom hon upp till mig igen och så tillslut kom ambulanstransporten. väl inne på Kungälv tog dom hand om honom. uppkopplad till dropp och numera även antibiotika igen......

Han mår lite bättre nu men idag hade han feber!!!!!!!!!!! jag orkar inte tänka, jag känner inget mer än oro, ångest
idag har jag mått skit. inte fått gjort något på jobbet och jag vet att jag verkligen måste för jag har massor att göra men jag kommer inte igång liksom....

kram

Tyck inte synd om mig!!!!! Det är viktigt för mig att få skriva av mig men jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, ialla fall inte säga det högt till mig.

Jag hatar och jag vet att barnen inte gillar det heller när någon kommer och lägger en hand på axeln och med sorg i rösten och med huvudet på sned och med ledsna ögon frågar*: Hur är det?

Jag vet att folk kanske gör det av välmening men snälla.. lägg inte huvudet på sned, ha inte någon ledsen röst, ha inte några bedjande ögon!!!

SNÄLLA var normala och naturliga!
fråga för att NI bryr er, inte för att ni tror att vi får det lättare !

Tack

Så här ser jag ut inombords tror jag, vackert är det inte men sargat

Idag är det onsdag och imorgon ska vi till läkaren och få svar från både röntgen och på dom proverna som hemsjukvården var hemma och tog på S igår. Jaaaaaaaaa nu är vi där..... att hemsjukvården kommer hem..
det går sakta mot det oundvikliga och jag försöker så gott det gå att hålla humöret uppe fast det är svårt så djävla svårt. Idag på väg in till jobbet grät jag!!! det känns så hopplöst jag vet inte var jag ska hämta kraft.

I mitt tidigare liv kunde jag sitta hemma och klaga över det som jag idag kan kalla bagateller, vara förbannad på S för att han bara jobbade och aldrig var hemma. Tänk vad bra vi hade det då!! Barnen hade sin mamma och sin pappa. Nu har dom en stressad, orolig. ledsen, trött mamma och en ännu tröttare och MYCKER svårt sjuk pappa som inte orkar något, knappt gå ur sängen som inte äter, som bara ligger och sover som knappt orkar prata vissa dagar.
själva har dom sin oro och ångest att brottas med, E har börjat få mardrömmar, Alltid är det någon som dör, oftast hunden, ibland hästen.
-"Jag känner att något kommer att hända mamma" sa hon för ett tag sedan


"Allt var bättre förr"

'kram

Nu känns det som om det var länge sedan jag skrev.
Helgen är varit bra.
i fredags var jag tillsammans med S på Sahlgrenska för en skelettröntgen, den får vi svar på torsdag då vi träffar läkaren hoppas jag.

Lördagen tillbringade jag fastklistrad framför TV:n och tittade på Kronprinsessans magiska bröllop med sin Daniel.
Åh var söta dom är. Dom är så fantastiskt gulliga och superkära verkligen, dom tog på varandra hela tiden, log mot varandra med sån värme och kärlek i blicken, kramades och utstrålade en sån glädje och jag erkänner: jag stortjöt när dom sa JA och framför allt när Daniel höll sitt fina tal. Vilken kille. Man måste ju bara beundra honom.... att klara av att stå där inför alla dessa människor och utan manus hålla ett tal både på fläckfri engelska och helt utan att staka sig, när han sen vände sig  och pratade direkt till sin brud var inte ett öga torrt.........
Dom förtjänar verkligen varandra....

Jag missade tyvärr 2-3 timmar då jag var istallet och tog bl a hand om E som druttade av hästen och fick hjärnskakning....... Ja det är något vi inte har  haft på länge så det var väl dags att lägga till en hjärnskakning också...

Söndagen innehöll städning, stall, tvätt och faktiskt lite mys..
C har varit på konserter hela helgen så henne har jag inte sett mycket av..

Det är härligt att vara 16 år....... eller hur


kram

Jaha då har man pratat med försäkringsbolaget Folksam. Djävla skitbolag.... blir så förbannad
här betalar man dyra premier och vad får man tillbaka ..? INGET

Dotterns glasögon har gått sönder och vi måste köpa nya.. " vilken tur att vi har drulleförsäkring då"
ahah just det!! eller hur???

Nya glasögon kostar runt 5000 kr och vi får 500kr av försäkringen... ALLVARLIGT TALAT. det är ju för helvete vad vi betalar i premie varje månad..... ah men vad fan.....

Då är självrisken 1500kr (det köper jag) men eftersom glasögonen är 4 år gamla drar dom av 40% av värdet på det nya paret
40% av 5000kr är 2000kr minus självrisken= 500kr

ÅH TACK FOLKSAM

Jag blir så förbannad att jag kokar

Igår när jag kört E och hennes kompis till handbollsträningen så hade jag 1½timma över i väntan på att jag skulle hämta dom. Ville inte åka hem från Kungälv eftersom det är megaköer över Jordfallsbron vid den tiden, jag skulle vara på föräldramöte kl 19.00 så jag beslöt mig för att stanna i Kungälv, men när jag väl släppt av dom kom jag på att jag hade just det.......1½timme över..... till att inte veta vad jag ska göra!!..... (Kan inte komma ihåg när det hände sist). Så jag parkerade bilen och började gå mot ..... Lindex.  Där inne gick jag och velade lite hit och dit och tyckte att tiden gick så långsamt..... nej jag köpte inget... (vet inte när det heller hände sist)

Magen började kurra och då beslöt jag mig för att gå till "lilla Cafeet" som numera heter "Cafe Rut" beställde enpastasallad och satte mig i solen............ Där kom jag på mig själv att sitta och NJUTA..

Min syster och jag var ofta på just detta lilla café för när vi båda vara hemma av olika orsaker. vi satt och fikade och snackade många gånger hade vi barnen med oss.  Det kom att bli vårat stamställe. Nu var det länge sedan jag var där och ännu mer länge sedan jag satt där själv i godan ro, mitt i solen på eftermiddagen, med en jättegod pasta sallad, en dagens GT  och lyssnade förnjöt  till hur en pappa skulle förklarar kungens historia och roll i vårat samhälle för sin dotter, som kunde varit 8-10 år.

Där satt jag och bara njöt och funderade på vad jag glömt, det måste vara något. och då slog det mig. jag skulle ju hämta E från träningen kl 18.30 och nu var kl 18.35!!!!!!

I med turbon och livet var detsamma igen!!!

Men som jag sagt tidigare man måste försöka ta vara på nuet och den 1½timman var just det. För andra kanske inte detta var något som helst konstigt men för mig är detta en händelse som jag kommer ihåg och en njutbar stund

Vad tycker ni?? ska jag gå hem från jobbet?!, har varit här sen 07.00 nu är kl 18.15!!!

jag tycker det är dags!!!!,
sticker nog direkt till Jennylund där C ska träna med hästen, sen hem........

En vanlig dag på jobbet!!, tur att jag får så mycke uppmuntran. Vill inte skryta men faktum är att jag känner mig så uppskattad, flera har gång på gång påtalat hur snäll/ duktig/ trevlig jag är och att jag har "det där" en överblick över allting, senast idag sa kuratorn. "du har en sådan naturlig pondus, det är ingen som sätter sig på dig" "du skulle passa som administrativ chef". - jo ja tackar ja
har även fått blommor, choklad, bullar, godis av olika kollegor...

då måste man vara nöjd då är det trevligt att jobba (över)

eller hur?????

nu åker jag he

kram

att köpa ny borste!!

ALDRIG I LIVET

JAG SKA HITTA BORSTJÄVELN OM JAG SÅ SKA RIVA UPP HELA HUSET

Det har varit rätt lugnt ett tag nu vilket känns väldigt skönt, kanske beror det på att barnen slutat skolan och ett visst lugn sänker sig bara just därför. Ingen som jag behöver jaga upp på morgonen,

C ska i och för sig jobba nu i 3 veckor vilket jag tycker är ASGBRA. tiderna är 11.00-17.30 inte så kul kanske MEN lite sovmorgon får hon om hon inte väljer att ta hand om hästen på morgonen vill säga. Pojkvännen ska också jobba med början på måndag och sen 3 veckor framåt,,, dom kom på det igår och tyckte väldigt synd om sig själva!!!

Jag tillbringade kvällen med att leta efter en sopborste, en sådan där som har långt skaft och en tillhörande skyffel som man kan ha och sopa upp typ i köket med. Borsten är försvunnen, som uppslukad av huset. Skyffeln står ensam kvar i städskåpet men borsten......... hur i hela friden kan en borste försvinna så?.

Jag letade överallt, på altanen, i garaget, i undervåningen, i barnens rum, rev och slet i deras grejor (som ligger tro mig, överallt i deras rum, vad som helst kan gömma sig där) under sängar, i garderober, i alla rum bakom tvättkorgen, jag var t o m utanför huset och letade. men den är och förblir försvunnen. Tillslut blev jag riktigt irriterad och snäste åt allt och alla för jag hatar verkligen när det blir så. jag vet ju att den inte kan ha "gått" i väg eftersom den inte har några ben!!! alltså måste den ligga någonstans men VAR och hjälpte någon mig att leta....... NEJ!!...., någon tittade på fotboll (undra vem) någon var ute och lekte (undra vem) och någon/några duschade (undra vilka).??????

Mitt när jag rusade omkring, vild och galen, förbannad och skitirriterad säger maken där han ligger isoffan lite försiktigt:
Men vad ska du med den till??? Det är klart den är här någonstans.....!!!

Det var då jag nästan slog honom!!!!!


jaja det är väl bara att ge upp jakten på den försvunna borsten.....

kram

Nähä jag tappade lusten under natten till att städa mer men jag har gjort rent spisfläkten, plockat lite tvätt som vanligt.. Nu ligger jag och slappar i soffan, ganska skönt faktiskt...
jag´kan ju vänta på att lusten kommer tillbaka...

kram

Ok lördag:
sov länge
ut med hunden
röjde lite med hjälp av barnen (jo det är sant)
íväg til glasögon affären där det konstaterades att E´s glasögon dessvärre inte får att laga och att hon dessutom behöver nya, dom hon har nu är 4år gamla och urvuxna.. ok lugn och fin... en kostnad på typ 4000 kr.. den stora frågan är: makaroner eller nudlar resten av månaden????

sen iväg till stan . fick bytt till bättre passande storlekar av det jag fick igår och sen hem. Nu har jag kört C till stallet, E till kompisen och jag har städat. Dammsugit, dammat och tvättat golvt, stäat toaletterna och plockat lite här och där .
Imorgon gör  jag resten..

en hel del hoppas  jag om lusten finns kvar för nu vill jag inte mer bara softa i soffan, bara jag och 'S och
fotbolls VM ??
'
kraml

Idag är det min födelsedag och jag vet inte om folk vetat om det men jag tycker att dom varit ovanligt trevliga idag, typ lärare på jobbet. Jag har fått så mycke beröm och till med kramar, en lärare kom med en påse med 2 dounats, folk har öst beröm över mig just idag. Alltid roligt när man är uppskattad!

Nåväl, syrran  hjälpte mig idag med handling igen, jag är så oändligt tacksam för det. För jag får fasen inte ihop tiden, och det är verkligen en befrielse när  hon gör sånt för mig så att det väl finns mat hemma så man kan göra sig något. E har blivit så duktig på att fixa sig käk men om det inte finns något hemma att göra av så är det inte lätt.  E åkte med henne för att hjälpa henne trodde jag men dom hade visst annat i tankarna också för när dom väl kom hemn efter att ha varit borta i ca 3 timmar så hade dom inte bara handlat mat utan även presenter och blommor till mig. En jättefin bukett med röda och gula rosor, stor och fin.  Jag fick en ursnygg turkostopp och ett par 3kvartstajts och en vit jättesöt tunika, till det hade dom köpt matchande halsband och armband.
Av syrran och mina andra barn så fick jag läppglans (älskar sånt) svart halsband och örhänge. (älskar sånt med)'
bling bling,´

Jäklar jag blev så glad för allt, mest för att syrran tagit sig tid och fixa detta jag viste ju att även syrran denna dag var i tidsnöd. (Fröken J skulle på kalas men som den organiserade människa hon är så fixade hon det )
Jag kände en sådan tacksamhet och en glädje och hade svårt att hålla tårarna tillbaka och det var en härlig känsla

Sen köpte vi thaimat, pizza och en sallad till S som vi slafsade i oss sedan. När jag sen pratade med min kära bror som ringde från Stockholm kom grannen och knackade på och i handen hade hon en underbar bukett .. till mig??
urgulligt!!!, hon kom gärna in på ett glas vin och sen satt vi där och drack vin och beklagade oss över våra eländiga tonårsdöttrar.

När hon gått efter en timma eller nåt så var det dags för glassen, jag hade inte gjort någon tårta idag. Jag vi ville ha färska jordgubbar, trots att jag inte tål jordgubbar så vill jag ändå ha det för S och barnens skull, så slafsade i oss färska jordgubbar (inte jag, jag tog fruktcocktail) grädde, glass och maräng,

Sen kollade vi på film hela familjen, ja utom C föstås eftersom hon gosade med sin pojkvän,M men vi andra kollade och hade SUPERMYSIGT

God natt och tack för idag

kram

Idag är det min födelsedag!

då kommer beskedet från läkaren "h.. h.. n.. i.. s.. l.. k.."

Visst är hon fin min stora goda tjej, (C är hon till vänster i grått och svart) tyvärr är kortet taget ur dålig vinkel men hon är så fin min fina älskade unge.

Jaha då var alla skolavslutningar avklarade.. C gick ut åk 9 i onsdags och det var med mycke ångest som hon gjorde det. Hon älskar sin knäppa klass och alla kompisar. Några av tjejerna har hängt ihop sen dagis och nya har tillkommit på vägen, dom är ett gott gäng som nu kommer att skiljas åt. Några kommer att flytta till annan ort och andra stannar kvar men klassen som sådan splittras och det är som att kasta upp en näve med löv dom sprids åt olika håll...



Avslutningen gick bra det var hysteriskt mycket folk och därmed också varmt som tur var stod jag vid utgången så då och då flämtade det till med lite luft när någon påpassligt gick genom dörren. Efter avslutningen bar det iväg med buss till hemlig ort där festen skulle avnjutas vilket den också gjorde har jag hört (!) kanske ska sägas att den var alkoholfri vilket jag tycker är asbra... vuxna fanns med och dom fick t o m blåsa innan påstigning på bussen och även när dom skulle hem på kvällen.

C och några kompisar nöjde sig inte med att komma hem kl 01.00 på natten, nej då dom fortsatte hem till en kompis där dom fortsatte hela natten. kl 07.40 på torsdagsmorgonen får jag ett sms: hej mamma jag har haft kul men jag vill hem nu, jag är så trött" då stod jag just klar och skulle iväg med E til hennes avslutning i kyrkan, Ok i med turbon som vanligt, släppte av E vid kyrkan och rattade mot Bohus, väl framme vid huset ser jag plötsligt 2 tjejer sakta komma ut. Den fina håruppsättningen som hon hade dagen innan fixad av en riktig frisör var numera en åtstramad "bulle" på huvudet, av den fina sminkningen syntes inte ett spår. känningen något tilltufasd, skärpet i handen och barfota med skorna i handen kom hon sakta ut. Kompisen hade ett par förstora skor och ett parmysbyxor. vilken syn. Kunde inte låta bli att dra på munnen och fick flashbacks till när jag själv kom hem så. enda skillnaden var då att jag inte blev hämtad av min mamma tvärtom jag fick smyga mig in och snabbt komma i säng.................

Sen hem med eländet och iväg till Kyrkan där det som vanligt var jättefint och eleverna var förväntansfulla och ville nog bara att det skulle ta slut så dom fick sitt efterlängtade sommarlov. När det var slut så fick vi till skolan där barnen fick hemma ´gjord glass. Vad vi missat var fikat till föräldrarna så där stod vi och tittade på när våra ungar åt glass, själv gick jag ut ur klassrummet och snackade med andra föräldrar. E hade tidigt bestämt sig för att inte ha varken klänning eller kjol, hon hade på sig jeansshorts (trashade!) och en vit skjorta och nya vita fina converse ( ja något nytt fick hon ju också ha). Hon var jättefin min fina älskade unge

Sen åkte jag hem med E och det var ju tur att jag var med hem en stund för vad jag fick göra  hemma vill jag inte ens tala om men det var ingen trevligt kan jag säga. Det enda jag kan säga var att S inte mått bra!!!!

Nu har barnen ialla fall sommarlov. C ska jobba 3 veckor med start på måndag men det blir nog inte så betungande ?!!.


kram

 

någon röntgen blev det inte för S. Han orkade inte ens ta sig ner till sjukhuset. Så vi kommer att få en ny tid...
Nu är det riktigt illa och en annan sorts paniken börjar ge sig till känna på riktigt hos mig, en panik som jag inte kan greppa om att det liksom snart kan vara över, vara för sent.

Ibland vill jag bara skrika till mina barn; "prata med er pappa", "fråga honom om allt det som ni undrar över det kan snart vara för sent och då står ni där som jag en gång gjorde då min pappa plötsligt dog". För hur förberedd man än tror att man är så är man inte det när den dagen väl kommer. och det är där jag känner en panik. Men jag kan inte förmå mig att göra det.

Jag måste bara vara stark

...hämtade jag E hemma för vidare färd till min syster för att hämta henne och fröken J. Vi skulle på teaterföreställning i stora flickans skola. Som traditionen bjuder så bjuder elever i  åk 9 dagen innan dom går ur grundskolan på en teaterföreställning som dom skrivit och satt upp själva, Den var TOKBRA men det återkommer jag till längre ner.

Nåväl stressad som vanligt eftersom jag dessutom på vägen hem kommmit på att den lilla, E, ska ha matsäck med sig till skolan nästa dag och som vanligt finns det inget hemma att ta med alltså måste jag handla också INNAN vi ska på teatern och jag/ vi hade en  halvtimma på oss. Så jag och E rusar in på KOnsum och kör ett snabbrace, det och det och det blir asbra.....(inte bra att handla så...)

Väl i kassan ringer C och skriker "ni måste komma nu" jag  har biljetter till er" men jag måste gå snart" kom nu".
OK in med barn, mat och i med turbon och iväg, När vi väl kommer till skolans parkering så finns det självklart ingen parkeringsplats förutom på ett ställe och det innebar en fickparkering... hm jag är inte så bra på fickparkering men jag har klarat det någon gång, (kommer inte ihåg när men jag vet att jag klarat det) och när syster kläcker ur sig:
"ja där borde du komma in" så växte självförtroendet och jag körde lite snyggt fram och la in backen och backar för att i nästa sekkund upptäckte jag att bilen framför måste ha flyttat på sig för jag kom väldigt nära fick köra fram igen och göra nytt försök men det ville sig liksom inte, förstår inte det. och med syrran brevid mig: "hjälp det går inte, jag vill ut, jag vill ut" och med fröken J i baksätet: "moster jag mår illa" blev det inte lättare......

DÅ upptäckte jag en ledig parkering men då var problemet att jag liksom satt mig fast så då kom jag loss. Som av en händelse så gick en gemensam bekant till oss förbi med sina barn, hon stod lugnt och stilla och bara konstaterade: nähä det där går inte. Men som tur var stod hon kvar medans jag rattade, skrattade och backade mig loss och körde snyggt in på den lediga platsen längre bort.

Nu ringer C och med något vilt i rösten skriker "KOM NU VAR ÄR DU?".. i dom stunderna ger hon inte mycket för sin mamma, jag försöker förklara för henne men hon är totalt blockerad och är inte det minsta intresserad av min parkeringshistoria.

Nåväl vi hittar varandra och efter mycket möda och stort besvär även hittat dom förlorade förbokade biljetterna som för övrigt kostade mig 120kr så är vi  äntligen framme och står och trycker näsorna mot dörren till aulan/bamba där föreställningen ska äga rum om ca 10 min.

Föreställningen var som sagt TOKBRA och självklart var C den bästa (det var hon faktiskt) hon spelade en uppgiven, arbetslös mamma som gick i taket på sin tonårsdotter. (hm känner viss gemenskap där). Men som sagt dom var jätteduktigt och jag skrattade och svalde klumpen några gånger och det brukar inte jag göra.

Vi hade trevligt efteråt tog en kopp kaffe och snackade lite med ungdomarna, dom är så befriande i den åldern det är så härligt att ibland få snacka skit med dom. Tror syrran tyckte det med.

nu ska jag jobba vidare

kram

Imorgon ska S till Sahlgrenska för en skelettröntgen, den tar ca 4 timmar och så djävla dålig som han är just nu. Han orkar inte ens sitta upp, bara sängläge. Vet inte hur det ska gå, han pratade om det igår kväll när han bad mig om hjälp. "Jag orkar nog inte" sa han.

Detta är inte kul. Jag undrar hur sjuk ska man vara för att få vara på sjukhus. Det känns faktiskt som om det är nära nu.....Så vida inte S blir bättre snart för ska det fortsätta så här så......................

och jag som fyller år på fredag!!, tänkte att det hade varit kul att samla ihop lite folk på grillning men det får nog vara. tyvärr

Jag har inget liv längre, inga sociala kontakter längre. folk drar sig undan, eller är det jag som drar mig undan, herre gud jag har ju fullt upp. Hade ju varit trevligt om någon ialla fall ställde upp någon gång. För ett år sedan när S låg på sjukhus då fanns det stöttning både här och där men ju längre tiden går ju färre är det som hör av sig.. det är väl konstigt?? funderat lite över varför det är så. det enda jag kommer fram till är: Rädsla. man är rädd att klampa in säga/ göra något dumt.
Men det är inte så. Livet måste gå vidare och speciellt när man har barn.

Trötta kramar

......E Johansson på Braveheart....." och mammas hjärta höll bokstavligt på att sprängas av stolthet......

Ok så här var det..

I lördags så anordnade ridklubben utbildningshoppning för privathästar och E skulle vara med för första gången på våran häst. C har ju tidigare deltagit både i clear ruounder och även tävlingar. Men detta var första gången som E skulle vara med på stor häst. Hon har tidigare varit med på lektionsponnysar med blandat resultat. Men denna gång var det liksom mer på riktigt. På stora hoppbanan med framhoppning på den lilla hoppbanan mm.

Hon var så nervös, det syntes i ansiktet och värre blev det när hästen började dumma sig och "dansa omkring" helt uppspelt av alla snygga tjejer!!!! (typiskt killar)
men ute på banan klarade hon sig galant och jag började nästan grina..... att vara så nervös som hon var och ändå kunna bemästra en stor häst på 500kg, komma ihåg banan och hoppa felfritt....... Det är duktigt det...

C hoppas 90cm och som vanligt gick det helt utan problem..... som vanligt skriver jag lite kaxigt men faktum är att hon klarat sig alla gånger som hon deltagit.. Nu är det nog dax för lite större evenemang fast det var ju det med tiden.. dygnet har ff bara 24 timmar eller??

Söndagen bestod mest av solning på altanen, skulle åkt till havet men det blev så mycke som kom ivägen, så jag bestämde mig för att inta altanen istället och det gjorde inte ont det helller. eftersom det blåste en del så var det faktiskt helt ok att ligga där sen kunde jag ju gå in och göra lite nytta emellanåt.. men det var inte mycket fast gudarna ska veta att det behös...

Kramar

Idag älskar inte jag min familj. Det gör jag aldrig en gång i månaden. allt dom gör och säger är fel eller missuppfattat och inget är mitt fel.!!!!
Jag letar fel och  ja... jag hittar dom så klart!??vilken tur...
eller hur.

Jag utlyser skottpengar på dom allihopa!!!!! fast å andra sidan? vem ska jag då reta mig på nästa gång. nästa månad...

Ok i klartext: PMS jag säger bara det... PMS de som aldrig haft det ska skratta sig lycklig och försöka inse vilken lyckligt lottad person man är... Själv skulle jag kunna slå någon eller ännu hellre göra illa någon eller något riktigt  ordentligt. Man bråkar inte med mig den veckan, det är något som min kära man lärt sig, fast han glömmer det emellanåt och men han kommer snabbt på det. Ändå äter jag medicin för det men ibland så rinner det över ialla fall.....

Tyvärr så har C ärvt detta otäcka arvanlag, inget jag är stolt över, men  jag börjar lära mig att leva med... Men nu går det ju mot den tiden då detta förhoppningsvis avtar... längtar dit men då kommer klimakteriet istället... hm undrar vad vi kvinnor gjort för att förtjäna detta livslånga lidande???

allt jag vill är att vara ifred och inte ha massa otäcka ungar omkring mig som hela tiden ropar mamma hit och mamma dit,

Mamma.. jaha det är jag det eller ska jag titulera mig: Sjukvårdare??? Taxichaufför? Städerska/Lokalvårdare?? Restaurangbiträde?? Slav? Slavdrivare? Stallpersonal?? Alltiallo??

??

Kram

Här idenna lilla stuga ska dom små liven sova bland tomtar, troll och myggor

Så sa C´s pojkvän hela tiden när vi körde ut C till övernattningsstugan. (hon som alla andra ihennes klass går 6milen, en tradition som skolan har gjort i 19 år) Nu har inte hon gått sina 3mil idag som dom andra flesta men hon ska ge sig på 3 mil imorgon.

Jag glömde självklart vägbeskrivningen men det gör inget upplyste pojkvännen mig glatt om för jag känner igen mig. Först kör vi mot Romelanda och sen Svartedalen. och vi körde och vi körde och vi körde ännu längre....
och sen ÄNNU längre..Någonstans  2mil in i skogen på knaglig grusväg började jag tappa hoppet om att hitta den djävla stugan..... Men pojkvännen kände ju igen sig hela tiden. eller inte,,,,,Ok vi ringer föreslog C lite glatt men se på fasen... INGEN TÄCKNING  och vi var mitt ute i ingenstans...

När vi kommer fram till en 3 vägskorsning stannar jag och vänder mig om tittar på pojkvännen som lite genant säger "nu känner jag igen mig igen" då brast det.... "Jag ska ta och stoppa ner den djävla stugan ihalsen på dig om du säger dom orden igen" "lovade"  jag . Då svarar han med "jag går ur och går en bit bort och tittar efter
,
-mm gör du det."

C och E hade självklart jättesvårt att hålla sig för skratt.....(jag med om jag ska vara ärlig)

Då som en uppenbarelse så vinkar han glatt "häråt" här ligger den. jag sa ju det  så vi kör in på en om möjligt ännu mindre kostig. (min lilla låga volvo sport edition är inte gjord för sånt här.!!!)
och där som en liten oas mitt inne i djupa skogen som är fylld med MYGG och andra varelser låg stugan..

OK!! ur med ungen hälsade artigt på dom vuxna och även en del ungdomar tjitt tjattade lite och sen hem igen..

Vägen hem var kortare konstigt nog.

kl är 23.00 och jag undrar  hur svettigt och "myggig"t dom har det borta i urskogen. Min säng är vansinnigt skön  tror jag ska sms:a C och fråga hur hon har det!

KRAM

Läste syrrans blogg.... och att hon följer några olika bloggar varav en är "deprimerande naken"
Undrar om det är min hon syftar på????????? är det det????

uxch så tråkigt i så fall!!!! Jag måste skärpa mig!!!

Jag har faktiskt lite kul också emellanåt. Som igår när jag var med flickorna i stallet. vi hade faktiskt jätte kul skrattade och löjlade oss hysteriskt. Det är sånt som är så befriande. Att skrattet förlöser är ingen underdrift det får en att orka vidare i vardagen..

eller som när jag och min arbetskollega Caroline igår tog en tur på lunchen till hennes nya lägenhet, köpte pizza och satte oss på innergården och njöt i solen. Det är stunder som är guld värda!!!

eller som igår kväll när C var så trött att hon nästan grät...... kom och bad om hjälp med packningen. Hon ska gå 3 mil på torsdag men först idag ska hon på studentuppvaktning sen i em/kväll kör jag ut henne till stället som dom övriga som redan har gått 3 mil övernattar på. Så fortsätter dom att gå 3 mil på torsdag.
Ialla fall då när kl var 23.00 så var vi så trötta att det slutade med fniss och skratt och lite packning. Det sket sig det mesta men som tur är så är hon är inte så noga.
"Ett par strumpor, trosor och ett linne blir bra"  .............sen duns i säng

Nu måste jag jobba vidare.......

kram

Det blev ingen behandling för S. Sänkan hade stigit till 170 så det blev blododling och urinodling, hemgång med en hög dos antibiotika istället.. ja ja det var de det.

Nu är det bara att vänta, försöka njuta av tiden vi har och avvakta.

E skulle prova på att rida stor häst. Hon har ridit i många år på poony men börjar bli förlång för dom flesta ponnysarna. Ridfröken tycker hon är mogen att gå över på stor häst och igår så red hon för första gången lektionshäst. Det gick jättebra.... jag var där och kollade men tillslut satt jag i solen med en kopp kaffe och pratade med några bekanta inte det minsta orolig för vad som försegick inne i manegen och missade självklart det som då utspelade sig där inne. Hennes häst stack 3 gånger men hon klarade det galant tydligen även om det var "äckligt".

Värre gick det när hon red ponny sen. Ponnyn som hon red kastade av henne rätt i backen och hon slog svanskotan. Hon sa igår att det gjorde ont och hon hade svårt att böja sig och att gå.... men man får inte vara pjokig...... Men i morse när hon knappt kom ur sängen och fick ont när hon hostade så blev jag faktiskt lite orolig. Men som den elaka mamma jag är så stoppade jag i henne 2 tabletter kramade henne och körde henne till skolan. Det stackars barnet kunde knappt ta sig ur bilen, (och hon är van vid smärta men hon sa inget)

Nu är de nästan så jag väntar på att skolan ska ringa och jag får hämta henne då åker vi till akuten..... igen...

är det inte den ena så är det den andra eller så är det den tredje.....

kram