annslife

Usch vad jag låter bitter i mitt inlägg "mors dag". Att jag är sur på morsan!! Ok jag är sur på henne men visst älskar jag min mamma. gör  inte alla det??.

Inte 365 dagar om året men kanske 363 dagar!!!!!

Nåväl hur som helst så finns hon och jag vet att hon finns och det kanske är vetskapen om det som gör att man kan tillåta sig att vara lite bitsk ibland ... men faktum kvarsår............................

Idag ska S få sin sista behandling för sommaren, som jag tidigare nämnt så ska han göra ett uppehåll för att låta kroppen läka.........

Vetskapen om vad som händer i hans kropp under uppehållet???!!! Vad ska jag säga???

Igår pratade E för första gången om sina känslor, det var på parkeringen i stan när vi skulle till mamma. Hon grät.... det är tror jag en av dom första gångerna som hon gråtit. Hon är alltid så tapper och har tagit på sig som sin uppgift att alltid vara glad och glädja andra. Hon har det liksom i sig. Hon är så mån om andra hela tiden. underbara unge.

Men igår brast det... När jag satt där med henne i famnen så tänkte jag på hur ont det gör, men var ändå förvånad över hur bra jag klarade det........ och det skrämde mig!!!Tänk så mycket man klarar som förälder när man måste. man är starkare än man tror.

Det är som en osynlig ridå som liksom tar bort mina egna känslor och ersätter dom men en styrka som också den är osynlig men som bara jag känner. Man blir blockerad liksom och jag tror att det ska vara så för annars klarar man sig inte. Den måste finnas där för att jag ska klara av att tala om för E att hennes pappa aldrig kommer kunna arbeta igen, eller att han aldrig kommer att bli frisk, eller att han aldrig mer kommer att bli den han en gång var.

Hon räknade själv ut att "han kommer få mer Cancer om han inte får behandling och hur blir det då mamma?"

Jaha hur blir det då???( jag vet , men orden fastnar liksom i halsen = dom ska inte sägas kom ihåg det!!!!!! Dom ska inte sägas.)

Svaret som kom ur min mun var: "jag vet inte, det får tiden utvisa"

(Detta kanske var orsaken till jag var så retlig igår hos mamma)

Samtidigt som allt detta pågår kan jag inte låta bli att förundras över alla känslor som man har och som man tror att man har och hur man reagerar i olika sammanhang. Det är fascinerande egentligen om man tar sig tid och känner efter, och  reflekterar över sina känslor..
Själv har jag lärt mig massor om mig själv, låter lite klicheartat kanske men faktiskt det har jag... jag har lärt mig massor om mig själv som jag antagligen aldrig hade lärt mig annars, det är en erfarenhet rikare.

ÄKan ju tyckas att jag hellre varit utan den erfarenheten men nu är läget som det är och jag är mitt upp i det och ingen kan ändra på så det är bara att tacksamt ta emot.

kram

""mamma jag tror mina ***** vuxit under natten??????

"8 meter är bara 4 om man tar längre kliv"

Asså min 12 åring har så underbara kommentarer...varje gång hon kläcker en sådan där underbar så tänker jag: den måste jag komma ihåg" men det gör jag aldrig..... och det är så sorgligt för hon kan verkligen få en att skratta. min älskade lilla unge.

God natt

PS IDAG ÄR DET DEN 30:E DÅ SKA MAN TÄNDA ETT LJUS FÖR ALLA CANCERSJUKA !!!
MITT LJUS BRINNER I FÖNSTRET!
GÖR DITT??

Överskattat, jag vet. Bara ytterligare ett sätt för handlarna att tjäna pengar..
Själv blev jag väckt på sängen av mina 2 "skitungar" som hade gjort frukost, kaffe och varit ute och plockat blommor .

Sånt är mer värt en något annat tycker jag det är dom stunderna som är så viktiga och mer och mer sällsynta ju äldre dom blir... Det ska man ta vara på.

Men om jag trodde att hela dagen skulle fortsätta så så tog jag miste, nähä då upp och ta tag i både tvätt och röjning som vanligt. Sen har jag en (o)förmåga att hetsa upp mig genom att tänka på allt som ska göras och på så vis stessa upp mig själv.

Nåväl kände att jag var ville att åka till mamma, vilket jag gjorde. E följde med också. Vi köpte med oss kaffebröd och åkte, så satt vi och fikade på hennes lilla balkong, ganska mysigt faktiskt men en sak som jag tycker ar underlig: Under dom 3 timmarna som vi var där så frågar inte hon en enda gång hur det är med S!! Inte hur det är med C heller för den delen... Jag undrar varför? Det måste vara för att hon helt enkelt inte bryr sig!!!
 eller så vågar hon inte ? Vad vet jag, men en sak som jag vet och det är att nu tänker inte jag heller bry mig om henne. Det finns andra som gör det. Det är så himla "gulliduttigt" när det gäller mina andra syskon, fattar inte vad jag gjort henne?? Jag har ALDRIG  bett henne om något? ändå`?!....

Hur kan en mormor inte ens fråga: hur mår barnen??? eller hur mår S? (han är ju faktiskt allvarligt sjuk) eller ens bry sig om att fråga hur jag, som är henens dotter mår eller hur jag har det. Om det var någon man trodde som brydde sig så trodde jag nog att det var mamma, jag anser att det inte finns någon som helst ursäkt till det ursla, oartiga, själviska beteendet.... Om jag är ledsen?? nä... inte så farligt ..mer förbannad faktiskt.

Måtte jag ALDIRG BLI SÅN

Nu gör jag inte så mycke, tittar lite på TV. Elitloppet sänds idag så det är OK att se på.

Sen ska jag göra middag. Pannbiff med färskpotatis och god sås
ska bli SÅÅÅÅÅÅ GOTTTTT

kram

Vaknade inte förrän vid 08.30 samtidigt som E vaknade och som den snälla barnet hon är gick hon ut med hunden, jag gick upp och fixade frukost. Efter att ha avnjutit en god frukost la vi oss i min säng. S låg där och under tiden som E tittade lite på TV låg vi och småpratade, mysigt,,, det är inte ofta vi gör det nu för tiden. Tiden räcker liksom inte till, det är jämt något man ska hinna göra innan..... ja ni vet......

Sen bar det av till att hämta C och M för vidare färd ner till Backaplan, skulle försöka få lagat E´s glasögon som S gjorde sönder när han skulle göra rent dom.... Vi åkte till specseavers, tänkte själv titta på ett par till mig. Men döm av min förvåning när dom inte "kunde"  laga dom. Dom hade inte det märket och dom var dessutom inte köpta där... ups djäklar skitunge som stod där, lite donna som trodde hon var viktigt. Konstigt för när samma sak hände i Spanien så kunde den glasögon affären laga dom, förra gången när dom gick sönder så klarade Synsam av att laga dom........Nä tack jag tänker INTE köpa glasögon av Specseavers.....Never again...

Vkifick ialla fall köpte avslutnings skor till C, och det var ju bra. Nu är allt klart inför hennes avslutning..

Sen iväg hem och körde E till stallet, hon skulle rida tillsammans med en kompis.... upp till Jennykund.
Usch vad nervös jag blir. hon har inte ringt än...

Jag har fått dammsugit och torkat golven. (lfusktorkat) men ialla fall

Nu ska jag förbereda för grillen
MMMMMMM skabli så gott...........................

kram

Nyss tillbaka efter läkarbesök tillsammans med S hos S´s läkare på Sahlgrenska. Vi där bestämdes att S ska göra ytterligare 1 st behandling på måndag för att sedan ha ett uppehåll på förhoppningsvis 2-3 månader så att han hinner återhämta sig ordentligt (och samtidigt förhoppningsvis få ha en sommar värd namnet. )

Enda anledningen till uppehållet är att hans kropp inte tål mer cellgifter nu. För att orka ta emot mer cellgifter så måste kroppen återhämta sig. Det viktiga är att han inte
1. får svårt med andningen
2. feber
3. mer värk
Skulle något av ovanstående inträffa så är det slut med uppehållet och behandlingarna återinsätts.

Annars var det väl ingen vidare uppmuntrande, inget har förändrats, inget har minskat, tvärtom. På röntgen som gjordes för ett tag sedan upptäcktes ytterligare en tumör denna gång på blygdbenet, (där vill man helst inte stråla av anledningar som ni kanske själva kan lista ut) skulle den börja värka och göra ont så strålar man annars inte.

känns tungt!!!!!!!!!!!!

Tillbaka på jobbet så snackade jag med Caroline om detta och hon peppar mig alltid , hon har en förmåga som inte många har och det är att få folk att känna att dom duger, att sig stolta över det man gjort. Hon lyssnar och kommer med goda råd, hon förstår och  får mig nästan alltid att skratta

-"Bra att du kan tänka så, Det är så bra att du kan hitta det som är bra för Er, och att du är så stark i det, det är en styrka som är beundransvärd.
Det är så lätt att man blir bitter när man hör vänner och kollegor som planerar att åka hit och dit och göra ditt och datt tillsammans med sin familj och det enda du vill är att ni ska slippa behandlingarna, och få vara tillsammans"

Dom orden värmer mig och ger mig styrka. Jag vet ärligt talat inte om jag hade orkat om jag inte hade haft henne vid min sida. Hon är fantastisk.
För jag vill verkligen få vara tillsammans med min familj, sen om vi kan göra något/ resa någonstans blir en bous i så fall

Men nu, idag, känns det tungt, väldigt tungt och jag är ledsen, väldigt ledsen och känner mig ensam..... väldig ensam.


kram

Ujujjuju denna tiden på året är det mycket på jobbet. Usch det är SÅ in i hoppsan mycket att göra och jag känner mig helt dränkt i arbete. Fast jämförelsevis mot föregående år så går det ganska bra, vilket får mig genast att undra om jag glömt/ missat något?!!! Men det visar sig väl.:=)

Nu är det fullt upp ända till semestern vilken inträffar vecka 27-30 och det ska bli så djävla skönt. Sen efter semestern är det om möjigt ännu mer hektiskt på jobbet fram till mitten av Oktober ungefär.
Jag har tänkt att gå ner i tjänst till hösten. kanske vara ledig 1 dag / vecka eller jobba mellan 09.00- 15.00 varje dag, har inte riktigt bestämt det än.....fåt tänka lite mer på det..

Jag är ensam på min befattning och har ingen som hjälper mig, Förur var vi 1heltid (jag) och en på 50%. Hon som var 50% har varit sjukskriven i några år och har nu gått i pension. Under tiden har jag varit själv. Men nu börjar det bli LITE jobbigt, känner att vara själv på 100% och göra 150% arbete börjar bli lite slitsamt nu.

Men jag kommer nog snart att få ett närståendeintyg vilket gör att jag kan vara "sjukskriven" utan att vara sjuk men ändå få ersättning enl sjukpenningnivå. och det är ju bra.....

Igår efter jobbet åkte jag hem och la mig på sängen. Inget av barnen var hemma så det var lugnt och skönt  efter att ha varit på skolan en hel dag med gap och skrik tjo och tjim, lärare och elever som sliter och drar i en hela tiden så är det super gott att få  lägga sig i en skön säng i ett svalt rum och bara sjunka in i dimman...

Underbart är kort!!!!!!!!!!!!

Sen efter mycket möda och stort besvär så bestämde jag mig för att åka upp och kolla på när C tränade. E och en kompis till henne åkte med. Vi tog med  hunden och flickorna tog med honom till hoppbanan, där dom brukar vara och hoppa med hundarna!!! (när inga hästar är där) Detta tycker både dom och hunden är buskul....

Väl hemma vid 21.00 så gjorde jag inte många knop, plockade in lite tvätt och plockade undan lite. Sen bestämde jag mig för att gå och lögga mig vilket jag också gjorde.

Dom stackars barnen fick ingen middag, men å andra sidan...... Det får dom nästan aldrig på vardagarna. Det brukar bli snabbmat, eller mackor. känner mig som en urusel mamma...... faktiskt
äsch dom klarar sig brukar folk säga ja visst gör dom men det handlar inte om det... det handlar ju också om vad dom tar med sig in i framtiden, Men va fan då är det deras liv och dom får forma det som dom vill, inget jag behöver bry mig om, (fy lät som min mamma...hon bryr sig inte heller längre)

men på helgerna brukar vi äta middag... då får man vara tacksam för det=)

Vi har alla våra "Ok" att bära, en del är tyngre än andras. Att jämföra elände går inte. För den som är drabbas är det illa nog. Sen kan man ju tycka att jämförelsevis med andra så är en del problem mindre och en del större.

Jag ju lätt säga att lever man som jag med en cancersjuk man där inget bot om bättring finns, där allt hopp om tillfrisknande är ute, när man vet att behandlingarna endast är till för smärtlindring och förlängning av livet.
Det är ingen lek.

Mycke försvinner i jämförelse med det och jag kan inte låta bli att tycka att vissa är patetiska i sina egna "problem"

Fick frågan igår igen: Hur orkar du? var får du kraften ifrån???
Jag har själv ställt mig den frågan många gånger och jag kommer fram till samma svar varje gång.
Det bara går av sig självt. Man lär sig ta dagen som den kommer, man får omsorgsfullt välja sina strider, man lär sig hitta dom små stunderna av lycka och ta vara på dom.

Själv är jag fast i en situation som jag inte kan göra mycket åt, (det är inte jag som är sjuk, obotligt sjuk dessutom). vilket grämer mig ofantligt, det är en av orsakerna till att jag mår så dåligt, självklart finns det säkert mer att göra.....Men tiden går till att sköta om man, barn, jobb, hem. Jag försöker så mycket jag kan men tiden och orken räcker inte till. Prio 1 är att se till att barnen har det så bra dom nu kan ha det och att det finns mat mm.

En sak som jag skulle kunna göra är att gå ner i tjänst. vilket jag funderat mycket på, det innebär vissa besparningar, vilket jag är beredd att göra men det innebär också annat som jag inte vill gå in på här det håller jag för mig själv ett tag till

Sen skrattet!!!!!. jag fösöker skratta mycket mitt i allt elände.
Humor är viktigt!!!!!!!!!!! Tack och lov att jag har humor utan den hade jag nog inte pallat....

Nu måste jag jobba vidare

kram kram



.

för att ha fått sådana barn som jag har. Något fel blev det nog i tillverkningen, eller är det fullt normalt att dom bråkar som mina gör??. ALLTID är det något, dom kan bara inte vara sams. Ålderskillnaden gör säkert sitt också (det är 4½ år mellan dom) . Att ha en hormonstinn tonåring på 16 år och en 12 åring som inte vet vad hon är om hon är barn, eller tonåring men som inget annat vill än vara som syrran. Tänk då den elaka syrran på 16 år som fullkomligt skiter i allt var 12 åringen gör och tar alla chanser att klanka ner på henne dessutom.

Det är inget som värmer direkt i ett moders hjärta. Ibland vill jag bara gråta,

Ibland när mina barn frågar mig: "-mamma vad önskar du dig i julklapp/ födelsedagspresent"
du brukar jag svara : "snälla barn"
-"ah men på riktigt" får jag till svar.

I mitt hjärta och huvud tänker jag: "Det är på riktigt" men det är ingen ide att ens säga det igen för ingen tror på mig men faktum är:

Min högsta önskan är

1. att dom är friska
2. att dom är snälla mot varandra (och andra)
3. att dom är ödmjuka, visar respekt mot andra
4. att dom är ärliga, och stolta över att vara just dom

ibland undrar jag :

vad har jag gjort för fel????????

Trots detta så älskar jag mina barn villkorslöst och oändligt


kram kram

Ja så är det söndag kväll och helgen kan summeras. I fredags var jag hemma kl 22.30 på kvällen..... härligt!! Speciellt med tanke på¨att jag då jobbat mellan 07.00-19.00 sen iväg till E´s som hade klassfest en stund för att sedan åia vidare till stallet där det var iordningställande för gräsbetessläpp på lördagen, stängslerna var tvungna att lags och stolpas skulle bankas i. sen tillbaka till klassfesten som slutade kl 22.00 därefter städning och så äntligen hemma kl22.30......

Lördag:upp kl 07.30 iväg tillstället för att släppaut hästarna, ÅH gissa om dom gilla det.... några var redan betesvana men inte vår han sprang och kickade som en tok. Tänk er själva stå inne hela vintern och få några timmar i en grushage och så vips.. bli släppta mitt ett smörgåsbord.................. hmmmmm. Det är ganska befreíande faktiskt Man får ett leende på läpparna.....

Efter det hem, greja, tvätta städa lite och sist men inte minst, gräsklipning, Vet ni hur tungt det är att klippa 2dm högt gräs i en sluttning, vem behöver gym då????? Svetten rann och jag skänkte en tacksamhetens tanke till mig själv för att jag tränat för det kom verkligen till pass nu. speciellt när jag ska dra igång gräsklipparen... Det finns en mening med allt det bara är så..
SEn stod det grillning på á la carten och klyftpotatis med sallad och beanaisås,  så djävla gott vi åt på altanen,, ÅH vad jag njuter då att få ha hela familjen samlad vid bordet och småpratandes äta en god middag. DET är livet!!!

Söndag: iväg till nordstan förmer shopping denna gång var moster och herr A med(6 år). Moster tyckte nog inte det var så kul mest jobbigt faktiskt men C ville ha med henne för att dubbelkolla om hon kunde sy till den avslutningsklänning som hon valt ,och visst det kunde hon det. Klänningen var väl inte i mosters smak vilket hon oxå påtalade till C´s stora förtret... typiskt henne, Hon har aldrig lärt sig att hålla tand för tunga, ibland är det bättre att vara tyst och hålla sina åsikter för sig själv. C blev ledsen och tveksam men efter lite övertalning (från mamma) så valde hon  ändå att köpa den. Hon tyckte ju om den och hon var jättefin in den!!!!!

Meningen  var att det skulle vara slut där MEN så blev det nu inte, vi kom på mer som vi skulle handla och moster blev så trött att hon ringde sin man som fick hämta henne och herr A!!! hm hade jag vetat att hon inte gillade Nordstan hade jag nog inte bett henne följa med. Herr A var det inga problem med ( vet att hon tycker det är påfrestande att han är med men varken jag eller C eller E tyckte det var så jobbigt....... Det är vad man gör det till som Marcus sa innan vi åkte...... lite sanning i det ( vet att du läser detta syrran men faktiskt.. så illa var det inte. sen vet jag att du hade ont i ryggen så du är ursäktad. kändes fel bara eftersom du åkte ner med oss) Men vem är jag att döma???

Vi åkte vidare till stallet för lite rengöring och nu hemma ÄNTLIGEN.... Så nu sitter jag på balkongen med ett glas vin och barnen är ute o springer Ätit har vi gjort så nu är det bara njtning resten av dagen.

Nej just det jag ska färga håret.....

kram kram !!!!!!!!!!!!!!

Detta är ev den som C valde fast i grått... får se om det blir den, men visst är den fin och HON var SÅ fin i den. Billig var den oxå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Igår var en helt underbar dag det var soligt och varmt. För första gången i år gick jag i stan utan jacka på mig, härligt men man ser om man tar sig tid och tittar runt omkring sig att en del inte hunnit hänga undan vinterjackan, tänk att det är så varje år..

C och E kom ner till stan för vi skulle titta på avslutningsklänning till C som nu slutar år 9, och hur mycket vi än tittade och hur många affärer vi än var inne i så fanns det inget som passade unga damen. Den lilla ville ha en ny oufit till klassfesten som ska vara ikväll.... Det slutade men en bikini till den lilla!!!! och en bikini till den stora!!!! och ett linne och en rosa top!!! Om dom tänker ha detta på sina resp tillställningar vet jag inget !!! Men lite naket blir det  ju i så fall även om dom var snygga!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

När vi kom hem så kom åskan mullrandes bakom träden och berget..... strömmen gick.... och ups.. vad gör vi nu då??? jo jag och C åkte till stallet där var det mörkt som i graven hahha hästarna trodde nog det var natten och just när jag släppt ut hästen och tänkte gå en sväng så öppnade sig himlen. jösses det var som om Gud hällde en spannvatten över oss, och det åskade..... djäklar vad det small och dundrade, ni vet så där hårt och riktigt....

Vad göra när strömmen gått...inget kunde jag göra och det var kanon. Jag och E lade oss och småpratde  och ett tu tre så sov jag, med linser och med fönstreet maxöppet och där sov vi som små grisar hela natten. När jag vakande i morse och tittade på klockan så binkade den på 07.53...... jäklar försovit mig.... upp som ett skott men klockan i köket var bara 05.00 haha. Vad jag lade märke til var att jag inte var trött utan kände mig fullkomligt utvilad............. har nog aldrig känt så förut..............är det så det känns????? härligt

Så jag var på jobbet redan kl 07.00 och här är jag fortfarande...............................

Kram

Någon har gett mig en kommentar för mitt förra inlägg. Jag håller med den personen, det borde doktorn gjort och det kanske hon har vid ett tidigare tillfälle (se tidigare inlägg) Men jag har ialla fall pratat med henne och det är så här: Om jag har ett närståendeintyg har jag rätt att vara hemma och få sjukpenning trots att det inte är jag som är sjuk!!! och det var ju bra... yippi.... Hurra.... :(

Åh idag har det varit 26grader inne i centrala Göteborg, när jag satte mig i bilen kl 14.30 för att åka och hämta C så visade tempen 29 grader mmmmmmm UNDERBART. Det borde finnas en lag som säger att när det är över 22 grader och sol så MÅSTE man vara hemma och bara njuta.. Det finns ju lagar om allt annat så varför inte....

Annars innehöll dagen både det ena och andra mest det ena.... Fick mail från S´s läkare som undrade om jag ville ha ett intyg för närstående penning, jag blev helt kall i kroppen och det började sticka och värka överallt. Enl. försäkringskassan kan man nämnligen få närståendepenning om man vårdar någon närhörig i livets slutskede????

Så min undran föll sig så: tror/vet hon att han är i slutskeendet???

Jag rusade ner till underbara Carro som jag har här på jobbet som stöttar mig hela tiden och som jag har som en "livesaivor" På med "kurran" och så fikade vi och hon får mig alltid bättre till mods kanske mycket beroende på att hon själv har ett förflutet inom hemsjukvården så hon vet exakt vad som händer, hon har liksom varit med förr.
Det var nog meningen att hon skulle börja här för 3 år sedan, för att kunna vara mitt stora stöd på jobbet. hm

Kl 14.30 var det så dags att åka från jobbbet för att hämta C från skolan, idag skulle vi ju till BUP.
besöket gick bra, vi fick träffa 2 psykologer en manlig och en kvinnlig. Vi delade på oss efter ca 10 minuters introduktion. C stannade kvar hos den manlige och jag hos den Kvinnliga, och vad jag pratade det bara rann ut.
-Ni är en familj i kris, C är i kris och Du är i kris" summerade hon
-"Åh det kan du inte mena" tänkte jag men sa inget.

C tyckte det gick OK men vill inte tala mer med den "dryge" psykologen. Vi snackade lite på hemvägen och hon har nog fattat tror jag hon t o m frågade om jag gråtit,..... inte hon heller!!

Sen till stallet, C gjorde marktjänsten jag tog hästen ut på promenad och lite grönbete. dom ska ju släppas på lördag så man måste vänja magen vid färskt gräs... men gud vad dom äter hela tiden näsan i gräset, slafsar och tuggar.

Sen hem till en mycket dålig man som låg i sängen och led. fick ge honom värktablett på värktablett, massera och torka svett. Stackarn,,, fy fan för cellgifter hatar dom hatar hatar hatar hatar

Nu ska jag jobba vidare

kram

efter 1½ dag på språng på olika möten och informationsträffar så sitter man här igen, men jobb upp till knäna.
Jag har bara varit borta i 1½ dag och ändå har jag 73 mail. allvarligt talat.. Hur går det ihop?. satte fan kaffet i vrångstrupen när jag öppnade mailen. Så det var bara att börja beta av... Nu har jag  hållit på i 1½ timma och  har 36 kvar... och nu börjar både elever och "dom andra varelerna" droppa in så nu minskar nog takten, eftersom dom hela tiden ska ha  hjälp med något.....

Tänk vad skönt vi har det på jobbet när inte varken elever eller "dom andra varelserna" är här... LUngt och skönt och man kan ostört ägna sig åt det man ska göra= det man inte hinner resten av året.

by the way: det är kanon väder ute. 21 grader och sol......härligt

och här sitter jag........

kram

Idag har jag bara varit på möten hela dagen, först på GR sen på Gotiit för en utvärdering... så idag har jag bara glidit omkring, ganska skönt faktiskt. Det drar ihop sig på jobbet nu, så nu väntar några intensiva veckor, det är bara att bita ihop.

Imorgon väntar en jobbig dag, först på jobbet sen ska jag och C till BUP, Vi får väl se hur det ska gå men jag hoppas för C´s skull att det går bra även om jag tror att det kommer bli jobbigt. Det finns så mycket i den unga kroppen som måste ut och jag hoppas vid Gud (!) att detta blir bra för henne.

E har på senare tid börjat fråga om S´s cancer, hon vill veta mer om den och ex var för den inte går att operera. jag har förskt att visa på olika bilder men det är svårt att förklara. Hon har tänkt mycket på "ur mycket annolunda" vårt liv skulle ha varit om inte pappa var sjuk i cancer. -det har jag oxå tänkt på flera gånger men det är ingen ide att tänka så. Det kommer aldrig att bli så igen, Den tiden är förbi nu måste vi leva i nuet och försöka se framåt även om jag bävar inför den.

det är bara att bita ihop!!!

Kram och god natt
("dröm om alla småkryp du mött")

och nu säger jag det igen: Jag måste lära mig hur man lägger in bilder ex från mobilen. Jag är verkligen URUSEL på det eller jag tror det mest rör sig om ointresse från min sida.


Om man som jag sitter vid en dator 8timmar per dag så har man ínget behov av att göra det när man kommer hem, inte jag i alla fall. det är först nu sent å kvälllen som jag har tid att sitta en lite stund och då funkar inte mitt huvud att läara sig nya grejor.... Nen jag vill faktiskt så jag ska ta fram min kalender och boka en tid  mig själv

.

Jaha så var vi där igen..att inte kunna sova, jag är trött man lyckas inte somna eller rättare sagt jag somnar men vaknar efter typ 30 minigen och håller på så...... Det är så jobbigt. så jag tror jag ska skiva av mig lite igen.

Det kan vara så att sömnproblemet idag beror på att idag var S inne på celgiftsbehandling och han mår så fruktansvärt illa nu på eftermiddagen, han bara ligger och kvider stackars man. Han var i sånt dåligt skick för några veckor sedan att vi bestämde oss för att göra uppehåll i behandlingen bara för att han skulle få återhämta sig lite så han skulle orka få mer cellgifter.... Patetiskt eller hur. han mår så dåligt av behandlingen att han måste göra uppehåll i den för att orka få mer. Dom senaste månaderna har inte varit roliga, S har varit totalt nerkörd under skosulorna, han har fått 2 st blodransfusioner pga lågt blodvärde och det i sig var en psykiskt påfrestning, han gillade inte tanken på att få någon annans blod i sin kropp och E frågade mig en gång om det blodet säkert va rent så pappa inte skulle få någon sjukdom, typ HIV, lilla tuttan!!! hon är såååååååååå god!

ja alla dessa frågor som poppar upp lite då och då är det konstigt att man jämt konstant går och är beredd????Som sagt han mår som en skit, jag kan inte ens föreställa mig hur han känner det i sin kropp jag kan bara finnas här, fysiskt, lyssna och försöka förstå.... Det är så svårt.......

C var hemma hos M idag. Dom åkte med hem bara för att hämta hen nes grejorsen tog dom bussen tillbaka till honom tja vad ska man säga???? Hennes ögon lös idag och hon log och skrattade.
Min bror sa igår till henne. " du är riktigt vacker när du skratta och ler"

På utvecklingsamtalet idag för E så fick jag dom goda nyheterna att hon är Godkänd i alla ämnenn utom i matte,
KANON älskade lilla goda tjej. min älskade unge som är så duktig

nu gör jag nytt försök att sova

Hur kommer det sig att varje gång som jag verkligen kommit igång med träning, och då menar jag att jag hittat den där tiden och kommit in i rythmen av träningstider, alltid blir sjuk eller
 så inträffar det mågot som gör att det blir ett avbrottt i den rythmen. Detta tycker jag är så himla frustrerande,

Jag har inte varit iväg denna vecka pga halsont och förkylning och det känns faktiskt.. hm
Undrar om man kan bli tjockare om magen om man gör fel vid ex träning av magen. Min mage har ialla fall blivit tjockare sen om det beror på träning eller fredagsmys det svara jag inte på.

Men faktum är att sen jag började träna så har jag blivit större och det är ju inte så himla kul. Vet inte om det där med att muskler väger mer än fett är riktigt korrekt. Det är som en ond cirkel sen jag slutade röka för snart 5 år sedan så har jag gått upp 15 kilo, jag har tränat, gått upp, slutat träna gått mer upp, ätit inte tränat, börjat träna gått upp och går fortfarande upp i vikt....

Åh jag önskar att jag tillhörde den kategorin människor som går ner i vikt när dom är oroliga eller ledsna, för då hade jag varit superskinni nu...


Men om jag redan nu lever som om jag var smal så kommer jag att bli det enl. "the  secret"

nja vet inte d.......

God natt

Igår när vi var på 2-års kalas så kom plötsligt C springande och kastade sig i armarna på mig, i handen höll hon sin telefon som hon tryckte upp i ansiktet på mig, hon snörvlade och grät/skrattade och hade väldigt konstiga ljud för sig  .
Jag blev så överumplad av henne att jag höll på att ramla ikull samtidigt som jag var tvungen att hålla i henne och försöka få något vettigt ur henne. hon bara hulkade på och viftade med telefonen framför ögonen på mig
-"Nu är det kört" hann jag tänka innan jag fick tag i telefonen och läste vad som stod där.......
Först fattade jag inte vad det stod tolkade det faktiskt som om han faktiskt gjorde slut men att döma av C:s reaktion och när jag läst klart sms:et så förstod jag. Han gjorde inte slut,  han skickade en kärleksförklaring till henne, en jättefin det måste man ändå säga, han bad om ursäkt och hoppades att hon ville ta honom tillbaka.

hm jag kunde inte få fram ett ljud, tårarna kom och jag ville verkligen inte gråta så jag var tyst. Inget gör en förälder så glad som när ens barn är lyckliga, det är bara så, inget gör en förälder så olycklig som när ens barn är olyckliga, det är bara så.

Jag vet vad jag skrivit tidigare och jag står fast vid det men jag kan inte tvinga henne, det ligger inte för mig.
Det enda jag vill är att hon är glad igen.

Jag vet att det kommer en tid när det händer igen och den gången kanske det blir värre, och så länge hon är glad och lycklig är jag det. även om jag kanske önskat annat.


Jag finns alltid till för dig mitt hjärta,. 
för jag älskar dig så innerligt mycket

Kram

Det är mulet och regnet hänger i luften, usch, jag vill ha sol och värme. jaja de kommer väl så småningom får vi hoppas. Igår var en sådan där dag då det var ganska varmt termometern viade 19 grader fast det var mulet och kvavt, nästan som om det var åska på gång, det är helt ok det också bara det är varmt tycker jag.

Annars så gjorde jag inte så mycket igår, hm måste tänka, jo jag var istallet, (Såklart) hästen har fått en smäll på benet och lite småsår här och där så det var bara att ge sig av och inhandla lite av varje. lite av varje kostade 568kr. hm bara så där... och då var det ju bra att jag hade, som av en slump, S:s kontokort!!!!!

C skulle iväg till en musikfestival i Uddevalla tillammans med några kompisar så henne körde jag till uppsamlingsstället i Nödinge sen åkte jag och E och hyrde 3 filmer och köpte godis för massa pengar, vi dukade upp i undervåningen och åt och tittade på film... mysigt. -"mamma det är mysigt att sitta så här" sa E. och visst är det. men man mår ju SÅ illa sen bara.

Det är bra att C är igång, detta med pojkvännen har tagit så hårt på henne, fy sjutton, vad ledsen hon är. Fast jag tycker det börjar avta lite nu Den första chocken har lagt sig lite och det tycker jag är bra. Jag är nog lite elak, för jag peppar henne som fan, att stå på sig nu.
Jag vill nämnligen inte att dom ska bli tillsammans igen, inte nu ialla fall. Inte en gång till.

Jag har inget emot M men jag tycker att han beter sig lite omoget och är egoistisk., och ska man vara ihop med min dotter ska man fan e mig respektera henne, och inte behandla henne så respektlöst som han faktiskt gjort det senaste,  det är helt omedvetet för han vet inte bättre. Det stackarn har det nog om möjligt ännu jobbigare än C för han har ingen att prata med, ingen att vetilera sina tankar och känslor med.
Men det är hans problem inte mitt... så det släpper jag och så hoppas jag att jag kan få C att stå emot honom...

Nu måste jag väcka barnen så vi kan åka och släpp ut hästarna, (jag har redan varit uppe och gett dom maten) sen måste jag till syrran och fixa några saker som jag skulle gjort igår fast som jag glömde, sen bär det av till 2-års kalas till brorsan och hans familj

kram

Idag har det varit en bra dag. Kom faktiskt inte ihåg när jag hade en sådan här dag senast.
Jag sov länge, behövde inte gå ut med hunden, Det gjorde C! E fixade frukost som jag trött men tacksam gick upåp och satte mig vid ,hon hade till och med gjort kaffe. Jättegott, Efter frukost var det dags att ta farmors deklaration och bege sig till kompisen som skulle hjälpa oss med den. Där blev jag sittandes i närmare 1½ timma, pratade om allt möjligt och fikade, super trevligt. Flera gånger kom jag på mig med att i panik tänka. "Oj nu är jag sen till........"Men efter 5 sek. betänketid så kom jag på: jag var inte sen till något

Direkt från henne till att hämta syrran som härligt nog ville följa med mig till Plantagen, där blev vi kvar i 3 timmar bland blommor, planteringsjord och badenbaden stolar........., snälla nån, så kul kan bara vi ha ,jag och min syster där vi provsatt badenbaden stolarna som kunde fällas upp och ner, djäkla vad vi skratta , vi fikade självklart också....När vi satt där och fikade fick jag en "vad skönt avslappnad jag känner mig" känsla... Jag fick tänka flera gånger,, ja det var nästan så jag fick ta upp min almenacka för att kontrollera så jag inte missat något...

Om jag är stressad ...?? mm kanske men inte idag och det VAR SÅ SKÖÖÖÖÖNTTTTTTTT.

Min kära syster yster kan verkligen konsten att få mig på got humör
hoppas vi får lika kul när vi ska till Bauhouse
Ps  hur stavas Bauhouse?

Jag handlade blommor för kung och fosterland och jag har även planterat dom och det blev så fint utanför. Jag hade som valnligt räknat fel så det blev mer än jag trott, men det gör absolut inget.... tvärtom

Imorgon kanske det blir fler. jag har ju en "balkantass""" att pynta också!!!

Vad en "Balkantass"är för nåt?? Jo det är balkong/altan/terass. Vi har en sådan i vårt hus och jag vet inte om det är en balkong eller en altan eller en terass.??
Den är på 27kvadrat, 1,5m upp i luften dvs inte i markplan.. då vet jag inte vad det är så idag kom jag och min syster på att det är en "balkantass"

skitbra!!!

Som sagt dagen har varit bra, och jag är på strålande humör. det är så härligt att må så här

Fick ett telefonsamtal från C nu vid lunch
-Mamma ska bara tala om att jag är godkänd i matte, Nationella gick jätte bra så nu är jag behörig"

(TACK gode gud för det!!!) Tänk att hon ringde mig för att säga det, när det gäller henne är det stort. Hon pratar inte i onödan speciellt inte om skolan, och jag vet vad detta betydde för henne.

synd bara att hon inte får dela denna glädje med den hon verkligen vill dela den med........

Nu slipper hon det, bekymret att inte vara behörig till gymnasiet, Nu återstår bara att se om hon kommer in på det hon vill... och det hoppas jag VERKLIGEN

so long

Min pappas tvillingbror har dött, och han är begravd. Begravningen ägde rum i måndags och efter många om och men så bestämde jag mig för att inte gå... Känns kluvet måste jag säga. Jag skrev  brev till honom varje år vid juletid då jag sammanfattade hela året, där jag berättade om hela vår familj om vad som hänt under åren. Jag hade då ingen aning om att han faktiskt såg fram emot dessa brev, jag fick ju aldrig något tillbaka, aldrig någon som helst tecken på att han vare sig fått dom eller läst dom, eller om han ens kunde läsa dom för det sista jag hörde om honom var att han var sjuk i Parkinsson.

Men min syster som var på begravningen pratade med mina kusiner som berättade för henne att han visst läst breven och såg fram emot att få dom. Detta känns så skönt.

En av anledningen till att jag började skriva breven var att när min pappa plötsligt dog så var C 1 år, Jag ville  berätta om C och även om hela min familj, på så sätt var pappa med på något sätt.  Jag förstökte på ett desperat sätt hålla pappa kvar genom att tala om för Åke hur jag och mina stora familj hade det, Pappa fanns ju inte där att tala om sånt för. Annars kändes det som om pappa levt förgäves, Jag kan inte riktigt förklara men jag hoppas ni förstår

Åke "flydde" ner till södra sverige där han kunde vara nära Polen, han tyckte mycket om att åka till Polen och hade väl också ihop det med någon/några polskor, som för övrigt bara tog honom för pengarna, när pengarna var slut lämnades han ensam och mina kusiner ryckte in och tog hem honom. Han bodde på något hem det sista, han dog inte ensam har jag fått veta  och det var skönt att veta.

Jag har inte dåligt samvete över att jag inte gick på begravningen, jag är så tacksam över att jag i alla dessa år skrev dessa brev till honom,  och vetskapen om att han uppskattade dom, gör mig varm inombords

Anledningen till att jag inte gick på begravningen är, som jag hoppas alla förstår, att jag helt enkelt inte orkar, jag orkar inte utsätta mig för den känslostorm som infinner sig vid sådana tillfällen. Jag skulle bara tänka på när den dagen kommer och jag sitter där tillsammans med mina 2 fina flickor och har en kista framför mig.......

Jag orkade inte det och jag tror Åke förstår det om inte så talar nog pappa honom tillrätta för nu har dom två äntligen fått träffa varandra igen efter 15 år, så nu hoppas jag dom reder ut det som en gång var orsaken till bråket dom emellan.

Sov gott Åke och hälsa pappa

Trodde aldrig att jag skulle hamna där, inte för att det är något fult eller fel, men som mamma till 2 underbara ungar så tror man att man ska klara allt, att man ska orka, att man inte behöver hjälp utifrån. Men verkligheten är ibland en annan än den man målar upp och tror sig leva i.

Onsdag 19 maj kl 15.30 då ska vi dit. Jag och C.
Hoppas bara jag får med mig henne.

Hennes pappa så sjuk han är kan tänka sig att gå med
-Nu måste jag skärpa mig sa han.
-jag måste orka mer än jag gjort hittills, det räcker nu jag kan inte gå ner mig,
-barnen är det viktigaste jag/ vi har.

Då grät jag.
igen, 
av lättnad och faktiskt även av rädsla. Jag kan inte låta han att han tar ut sig för då oblir han sämre igen, men kanske kan han orka lite till 
så jag slipper vara helt själv i detta, men måste jag välja så väljer jag att satsa min kraft på.................

hur jag mår???

Vet ej

fråga igen den som vågar??

En liten men ack så viktig strimma av hopp har letat sig igenon den tjocka mörka dimman som ligger som ett täcke över mig och det mina.

Tyckte sinnet var lite bättre igårkväll även om det var mycket tårar, smärta och obesvarade frågor.
Ett litet leende kom på läppen i morse och det måste man vara glad och tacksam över.


Jag är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ TACKSAM FÖR DET...

Va inne på FB och såg inlägget: "Längtar till ikväll, då är det hoppträning med hästen"

Det för mig är dom vackraste orden på länge....... hon längtar till något att göra,

Fast jag tror att det är en invit!?..... med tankte på vad som tidigare sagts så.......
dessvärre tror jag inte han kommer, Sorry, älskling det kommer inte att hända.
Jag vet det.. men säger inget, låt henne hoppas!!! jag tar det sen....

PS hon åt en fralla imorse DS

Att vara 16 ska innebära, kärleksproblem, tjat med föräldrar om ditt och datt, tjejkompisfniss och så ska man ha djävligt kul. Att kunna titta tillbaka på den tiden ska vara ett glatt minne, men för min dotter är det inte så. Hon kommer att se tillbaka på den tid då hon var olycklig, sarjad, slagen i bitar en tid då hon önskade att hon befann sig någon annanstans och bara ville bort... bort från allt elände.

Att som mamma behöva se in i dessa ledsna, tomma ögon varje dag är en plåga. Jag vet att hon har det jobbigt att den enda hon litade på plötsligt försvann och lämnade henne ensam kvar med en massa frågor utan svar med en ångest så svår att den sliter i hennes kropp varje dag och natt. Att bli ratad av den man älskar och litar på att bli sviken och besviken.

Gud vet att jag försöker, försöker bringa fram hopp, livsglädje i denna tillintetgjorda lilla 16-åring, vars liv redan vid så ung ålder tagit en helt annan vändning än den som var planerad.

Det är vår, om några veckor slutar hon nian, det vankas baler och fester, framtidstro och hopp. Men inte hos henne, hon har fullt sjå med att klara vardagen, med att ta sig ur sängen på morgonen att ta sig till skolan. Inte ens hästen klarar hon av, hästen som är hennes ögonsten.

Att ha så ont att vara så söndrig att inte ens klara av att lyfta armarna ovanför huvudet, att inte kunna äta utan att kräkas, att inte kunna somna utan att mamma ligger och håller om.

Godnatt mitt hjärta
mamma älskar dig så innerligt och jag finns för dig alltid.

Det är så sjuk mycket som händer just nu. Jag hinner inte med, det är knappt så man håller näsan ovanför vattenytan ska jag säga.

Har funderat hela helgen hur jag ska skriva mitt nästa inlägg men det fastnar liksom inte, det bara snurran i skallen av alla möjiga olika förslag. Allt är bara ett stort virrevarr som jag måste försöka bringa klarhet i.

Det är så konstigt för hur mycket jag än har att göra på jobbet så är det när jag är där som jag "hinner" blogga förstår ni. Vardagen hemma går till så mycke annat.

-"Sätt dig ner nu" sa S igår kväll kl 21.15 då höll jag på med tvätten och då hade jag varit igång ända sedan 07.30 på morgonen. !!

Man syster ska få sin magoperation, Hurra för henne.

Ständig denna fråga om vad som är rätt och fel? Jag tror att jag gjorde rätt men det känns fel?!
Kan det vara så? att man gör rätt fast det känns fel?

Eller känns det fel därför att jag hade bestämt mig för att inte falla till föga och så gjorde jag det iall fall, Det kanske känns fel därför att jag svek mig själv genom att göra något jag bestämt mig för att inte göra..?

Varför gjorde jag det då?
ja det är svårt att svara på. Jag kan inte förklara därför att det är svårt för en utomstående att riktigt  förstå vilken påfrestande situation jag  befinner mig i. att försöka förklara är som att hitta på ursäkter för mitt beteende och det anser jag att jag inte ska behöva. Hela alltet är så komplcierat och det ENDA som jag egentligen bryr mig om är till syvens och sist mina barn.

Det är det enda jag kämpar för, Jag kämpar för att dom ska ha det så normalt som möjligt och må så bra som möjligt. Ibland blir det för mycket och då brakar helvetet löst, men då får det väl göra det då?

Men för att ha det så normalt som möjligt innebär ju faktiskt att man inte ska "dalta" med dom och det mina vänner så svårt just med tanke på att dom själva är sköra, ledsna och mår dåligt.
Att veta var gränsen går är så otroligt svårt. Under "normala" omständigheter så tror jag att saker och ting ändå hade hänt men att det hade varit lite lättare att sätta hårt mot hårt utan att få ångest hela natten. Det hade varit lättare att ta konflikten, bråken, gråten, ångesten därför att man hade haft mer kraft och vi hade varit två. Nu är jag ensam på botten.

JAG KLARAR DET INTE att välja glasögonbågar.
Vad är det för fel på mig???????

Åh vad irritetad jag blir på mig själv
djäkla förbannade skit

snälla syrran hjälp mig!!!!!!

NU äntligen har jag bestämt mig för att gå iväg på lunchen och prova ut glasögon.... Vilken ångest!!
Jag har inte haft glasögon på flera år dom senaste gick sönder och dom tejpade jag ihop innan jag slängde dom för 4 år sedan och då var dom 20 år gamla.... fattar ni eller. Jag har bara använt linser i 4 år men ny känner jag att ögonen behöver vila, det skaver och rinner hela dagarna, det känns ungefär som att ha grus i ögat, vilket är högst irriterande men nu så.....

känns bra!!!!

Jag är verkligen min pappas dotter. Jag känner igen mig i så mycket som han gjorde och som jag gör. Idag kan jag förstå att han var som han var. Jag har den största sympati men jag kan inte låta bli att undra....

hade han också dåligt samvete för att han inte hade dåligt samvete?????????

att jag själv inte orkar med det... Varför kan jag inte få må lite bra? Igår kväll när jag lagt mig så läste jag yterligare ett kapitel i "teh secret". Alltså den boken är för mycket.  Bland annat så står det att om man ex vill ha mycket pengar så ska man tänka att man redan har det, för då kommer pengarna till dig????? Man ska bete sig som om man redan hade pengarna.! Menas det att man kan gå ut och handla som en galning..?? trots att kontot är tomt?
Nej jag tror inte på den .. Vidare står det att tjocka människor är tjocka därför att dom tänkt "feta tankar" inte för att dom ätit för mycket och att om man skyller på låg ämnesomsättning mm så är det bara ett svepskäl.... Nähä fy fasen vilket hån mot tjocka människor?! usch detta då: om man är sjuk så beror det på att man tänkte sjuka tankar, och att man kan bli frisk genom att tänka friska tankar???

Dom tog ett ex. en kvinna som fått diagnosen bröstcancer blev frisförklarad efter 3 månader eftersom hon tittat på roliga filmer i 3 månader och bara skrattat..SERIÖST. VEM BLIR FRISK FRÅN CANCER PÅ 3 MÅN.???

tror jag ska spola ner den dumma boken i toan, nej först ska jag bränna den SEN spola ner askan!!!!

Har jag och E fått. Vi har varit vid Rörtången idag. Det var den årliga städdagen där och då samlas hela tjocka släkten och alla städar och röjer.. Ganska trevligt faktiskt. Jag och E representerade vår familj eftersom S inte orkade följa med idag...

Underbart är det där  ute. Jag satt en stund på klipporna och bara njöt, det blåste väldigt men det gjorde inget.
'
Havsluft i näsan var vad jag behövde idag'
Härligt..............