annslife

träning ger styrka... det är s å vi viktig att dagens barn och ungdom tränar eller gör någonting med sin kropp.
Efter det att min man blev sjuk i cancer så har jag hört fler än en gång att han har en sådan bra grundfysik.
Hade han inte haft den så hade han redan varit död..

Det kanske blir mitt kall... löjligt tycker ni säkert men ärligt talat så har jag sedan länge haft en önskan om att jobba med ungdomar som har det jobbigt. Detta kanske leder till något gott ändå..

Det är så viktigt att dagens ungdomar rör på sig för att skaffa sig en bra och stabil grundfysik att stå på när dom åldras.

Jag menar  inte att dom ska träna 3-5 dagar i veckan men dom ska inte heller sitta vid datorn 3-5 dagar i veckan efter skolan. Dom ska vara ute och leka, cykla, hoppa studsmatta, hoppa rep, hoppa hage, dom ska leka, bygga kojor ramla, få  skrubbsårr mm mm  det härdar dom, och dom behöver härdas för ingen vet vad framtiden har i sit sköte. Ju bättre rustade dom är desto bättre klarar dom de motgångar som dom kommer att möta,

För hur nycket vi än försöker skydda dom så kan vi inte skydda dom från allting dom måste gå  på sina egna blåsningar, misstag, gråta blod och då..... när det är som värst det är då vi ska träda in och göra vad vi kan

Men nu har jag hamnat från ämnet,,,., -Viktigt är det att dagens ungdomar rör på sig så att dom är starka om sjukdomen skulle slå till.

Hade inte min man haft en sådan bra grundfysik så hade han antagligen redan varit död... Men eftersom han har tränat hockey, bandy och fotboll, hålit på med travsporten osv. så är hans hjärta starkt och lungorna är starka men vad hjälper det tänker ni då han är ju dödsjuk...... jag håller med men han finns här och nu och hans barn kan fråga honom en sådan enkel sak som
-vad är klockan, pappa
och dom får ett svar av sin pappa

Det är så viktigt att barnen får den
styrka dom behöver både mentalt och fysistk inför den stundande framtid.......Det är vi skyldiga dom,,,,,,

Pratade med S: läkare idag på tu man hand.... den senaste röntgen visar att behandlingen haft effekt  inte så mycket men lite ändå--

Vad tror ni själva ni skulle säga om någon typ doktor säger: t
-tja det är svårt att säga det beror på men 1 år kanske...

tänk er, seriöst, in i den situationen att pappan till era barn, din man, ditt livs kärlekt, den som du trodde du skulle åldras med få en döddom. Hur du än trodde att  dú skulle reagera så gör du inte det, du koimmer att reagera på ett helt annat sätt.. Du kan inte styra det, det bara kommer..

Att leva med en dödsdömd person, han som är far till dina barn att veta att han sakta men säkert kommer att dö,,'Du tror du vet hur du ska reagera, hur du ska förbereda dig.  allting skiter sig den dagen doktorn säger:
prognosen ser inte bra ut. 1 år i bästa fall"

Min C har fått sommarjobb... Hon ska jobba på Möteplats ungdom, det var inte hennes första handsval och kommentaren hon gav var: vad ska jag göra där????
djäkla bortskämda unge....

Men jag hoppas och tror att hon kommer att tacka nej annars så djäklar.

6000kr får hon för besväret att vara där från den 14 juni till den 2 juli.
Hennes pojkvän däremot var väldigt ledsen för han är den enda i kompisskaran som inte fått något jobb och jag kan inte göra annat än att lida med honom för om någon behöver jobb och framför allt pengarna så är det han.
Tänk er själva. alla andra kompisar blev utlottade och kommer dessutom att få pengar och med pengar kan dom göra saker som han inte kommer kunna  hänga med på...

Det suger i den ålder, Stackars pojk. åh vad jag tycker synd om honom!, men han skulle höra med sin faster om han inte kunde få jobb på hennes arbetsplats, för hans kusin, fasterns son, har under flera år sommarjobbat där.
Fastern är för övrigt mamma till C:s expojkvän,

Hänger ni med?=)
Kunde inte låta bli hihihi'09

Usch nu är det 3:e kvällen i rad som jag har svårt att somna, ligger bara och vrider mig, hurj ag än ligger så är det obekvämt. Det är väl märkligt ändå för när man sen vaknar på morgonen så spelar det ingen roll hur man ligger det är hur bekvämt som helst.

C åkte med Pojkvännen hem ikäll,båda var på topphumör vilket är skönt att se.

S åkte febern till trots upp till vårdcentralen idag och tog sina prover, dom tog också en snabbsänka som visade sig slå i botten.200... jaha han tog sig ialla fall hem och ringde sjukhuset. Om febern inte gett med sig imorgon måste vi åka in...
Imorgon är det fredag och det ska bli så skönt, jag ska till stallet och hjälpa det lilla som ska ta hand om hästen, och i helgen spår metrologerna nästan sommarvärme vilket jag ser fram emot. Lördagen ska vi tillbringa på Rörtången där ska det vårstädas så det blir till att andas
havsluft och söndag..åh på. söndag då ska jag göra ingenting bara ligga på terassen och lapa sol om det blir någon men det får vi hoppas

nähä nu är kl 00.33 jag måste verkligen försöka sova
nattinatti

Ha jag åkte iväg och tränade iallaf fall och tur var väl det för efteråt kändes det mycket lättare. Det kanske är nyttigt med träning ändå. jag la på extra kilon och djävlar vad jag kämpade och slet så svetten rann. hahaha där fick jag!!

annars är det väl inte så bra just nu. S klagade igår på ont i brösten och var tungandad, och idag vaknade han med 39,4 i feber. OKEJJJJJJJ vad gör man då... Jo man blir lätt orolig och jag var tvungen att fixa mediciner, hjälpa honom på toa, se till att han hade det han behövde vid sängen självklart märkte E att något var på tok och när jag berättade blev hon orolig och ledsen och med gråten i halsen undrade om det var farligt.

Tänk att behöva utsätta sina barn för denna oro och rädsla, dom lever i en verkligehet där dom ständigt är rädda och oroliga för sin pappa.

Dom påpekar, båda två faktistk, oftare och oftare: tänk när pappa var frisk..... eller ,jag önskar att pappa var frisk, eller det är så tråkigt att inte pappa kan vara med och se när jag rider/ tränar/ spelar match, alla andra har sina pappor och mammor.

Den lilla sa härom dagen:
Det är inte längre pappa stark Nu är han pappa svag?!!!

Nu ska jag strax dra mig  hemåt eller inte hem men ifrån jobbet jag ska faktiskt till min nagelteknolog,,, ja jag unnar mig det att vara lite fin på händerna....

Alltid är det något. Är det så här livet är för gemeneman, Att man har något VARJE DAG i veckan och är det inte det ena så är det det andra.
Jag är aldrig hemma före 7-8 på kvällarna och då ska man laga mat, plocka undan, städa, fixa med tvätten, ut med hunden, eller göra något annat kul.

nej men du har väl 2 barn som kan hjälpa dig tänker ni nog nu?! Ja det har jag men eftersom den ena har hästen varje dag numera så är inte hon heller hemma på eftermiddagarna och sen har hon sina kompisar och sina läxor, den lilla går varje dag ut med hunden efter skolan och sen har även hon sina träningar och ridningar......

Just nu är det inte bara min egen familj utan jag måste se till farmor också och sköta hennes väl och ve, hämta räkningarna, lämna pengar till henne, fatta olika beslut ang. henne hemsjukvård och tillsyn mm.

Jag är så in i helvete trött på hela skiten att jag tror jag ska dra iväg.......

Det kan ju tyckas som att det inte är så mycket men när det alltid sammanfaller med något som JAG vill göra för min skull så är det alltid jag som får ge efter för mina behov.
som idag, idag vill jag träna ett pass som börjar kl 17.40, perfekt tidl och det håller på i en timma
då ringer min kära man och förkunna att vi måste hämta farmors räkningar och  eftersom  han mår så piss kass efter behandlingarna så måste jag göra det, då får jag göra det efter träningen runt kl 19.00 och  sen måste jag iväg och ta ut pengar för att åka upp och betala stallhyran. däremellan måste jag kompletteringshandla, ni vet mjölk, bröd, potatis tja ni vet och sen efter det åka hem och laga middag och då är klockan runt 21.00 och innan maten är undanplockat och hunden rastats för natten så är klockan i bästa fall 22.00 skulle jag tro.

Det kan ju tyckas inte vara något men så här har jag det varje dag.
Jag vill inte klaga på mitt liv... absolut inte det finns dom som har det värre det vet jag, men jag vill ialla fall bara ja....... klaga lite.

och den som kan ändra på det är väl jag antar jag. Om jag bara visste hur???
Jag får väl helt enkelt skita i träningen idag då och ägna min tid åt andras väl och omsorg.

Life is a bitch

Jag är så trött!!! På allt! Jag vill bara inte ha det så här längre!, vad gör man då?
Hur ska jag kunna få till stånd en ändring i mitt liv? Det känns som om jag sitter fast och kommer inte loss.
ångesten sliter i mig och jag har ständig huvudvärk.

Jag försöker verkligen att få vardagen att fungera, det är så svårt och jobbigt att vara ensam när man är två!!

Våren är här och glöm för all del inte att stanna upp och titta och verkligen se vad som händer i naturen.
förr om åren har ialla fall jag blivit lika överaskad varje år över att det "redan slagit ut i blom" men i år tänker jag vara med.

Så var helgen över och den förflöt annu bättre än vad jag kunat ana. Idag skäms jag över att jag misstrodde C. Hon sköter sig exemplariskt, visst förekom det alkohol men hon drack inget.... hur jag vet.... jag bara vet eftersom jag vet hur man både luktar och mår/ ser ut dagen efter och hon uppvisade inga tecken på att ha druckit.... sen kan jag självklart inte veta till 100% efterom jag inte var närvarande men jag tror till 98% på henne. OCH skulle det nu varit så att hon druckit så har hon skött det snyggt....

Annars var jag och E och hennes kompis på Liseberg, Jag misstänkta min vana trogen att det skulle vara hur folk som helst eftersom det var premiär,. men än en gång hade jag fel. Det var perfekt med folk och jag har faktiskt ganska trevligt där jag satt med min kaffe latte i solen och tittade på folk medans ungarna sprang runt. Det egentliga skälet till att vi var där var att E:s favoritband var där och spelade. Tidigare på dagen hade hon spelat handboll KM där var vi redan 08.00 på morgonen och hemma igen vid halv 4 bytte om pustade lite och gav oss iväg till Liseberg men allt för flöt supe.

Igår hade jag mina "småbarn" hos mig alltid lika trevligt och roligt framför allt den lille. Han har så mycket att prata om HELA TIDEN och så lillgammal att man blir mörkrädd... Det är så befriande att höra honom. så underbart....

• Favoritfärg: Svart
• Favoritmusik: lite av varje
• Favoritmat: Tahi eller grillat kött
• Favoritdryck: Vatten, Öl/ vin
• Har jag ljugit: Ja, (inget att rekommendera)
• Har jag varit otrogen: nej
• Har jag slagit mina barn: tyvärr måste jag nog svara ja (ångerfullt)
• Har jag varit full: Ja
• Älskar: mina barn, min man, mina "bonusbarn", vår och sommar
• Tycker inte om: Vinter, Töväder, sjukdomar, våld mot barn
• Blir ledsen av: orättvisa, våld mot barn och oskyldiga, sjukdomar
• Blir glad av: Solsken, mina barn, goda nyheter, pengar på kontot?!
• Om jag har hemligheter som INGEN vet om: ja (har inte alla det?)

Jag har alltid varit så stolt över att mina barn tycks ha en så sund inställning till ungdomar/tonåringars fritidssysselsättning. Dom har alltid sagt att dom inte kan förstå hur vissa kan sitta i centrum hänga eller ännu värre dricka alkohol och stoja runt. Jag har varit så stolt över att dom inte tillhör den skara av ungdomar som inte tycks ha något vettigt att göra. Det var ett av skälen till att vi en gång köpte hästen för med den att ansvara för så kan man inte strunta i att komma hem eller vakna bakfull någonstans. Man MÅSTE ta hand om sin häst varje dag.

Men hur man än gör så blir det inte som man tänkt sig. Den stundande helgen har jag på känn att något kommer hända, det kommer  bli en annolunda helg för min äldsta dotter. Hon ska tillsammans med 5 andra tjejkompisar vara hemma hos en av tjejerna och käka tackos mm. så långt är väl allt gått.
Mitt problem är att jag inte litar på dessa speciellt 2 av tjejerna  och jag vet för det har C berättat vid andra tillfällen att dom inte dricker "fanta".

Man kan ju undra om föräldrarna är medvetna om detta, kanske jag ska prata med dom!!?

Jag förstår att jag inte kan hålla C ifrån detta hela livet, hon som dom flesta kommer och ska väl antar jag prova på men jag är så ledsen att jag hade fel om henne. Hon vet att det värsta hon kan göra mot mig är att svika mig i detta det förtroendet som jag har / hade för henne skadas och det gör mig så ledsen.
Vi erbjuder oss att hämta hem henne mitt i natten och det vill hon inte. undrar varför?? Jag vet att det kommer förekomma alkohol och jag kan bara hoppas att det inte går överstyr eller ännu hellre att hon inte dricker alls.

Men man får väl vara glad om dom håller sig till alkohol!!!!!!!!!!

Hennes pappa blev så orolig och ledsen när jag diskuterade detta med honom och jag förstår honom för det enda han lever för just nu och som håller honom uppe är barnen och om det skulle inträffa något så .......................?

Läser just nu "the secret" en liten intressant bok som man inte kan sträckläsa, den kräver eftertanke hela tiden
och en sak som stod iden som jag reagerade över va.:

"din nuvarande verklighet är ett resultat av dina tidigare tankar"

hm det kräver lite eftertanke eller.......... mina tidigare tankar???? min nuvarande verklighet...
ok
jag har aldrig tänkt.

-mina barn ska få en kronisk sjukdom där dom tvingas utstå  ständig värk, regelbundna sjukhusbesök, sjukgymnaster mm
- min man ska drabbas av obotlig cancer som gör livet så in i helvete svårt och där varje dag är en kamp

Det är min nuvarande verklighet + lite till

En helt vanlig tisdag. :

05:30 Vaknade ochgick upp
07:15 ut med hunden
08:00 var på jobbet
08:00-11:30 jobba som ett svin
11:30-12:30 Gick till avenyn bytte en jacka för dottern och ups gick ut från hovleverantren med en påse innehållande 1 kjol och 1 blus???
12:30 Lunch
13:00-16:15 jobba
16:15 iväg till träningen
17.20-19.00 träna
19:00 hem hämta hund och dotter
19.30 var på Jennylund
19:30 promenad med hund, fick en paus och titta på dottern som tränade med hästen (drack en kopp kaffe)
20.30 fodrade hästarna
21.00 hemma laga middag
21.30 käkade middag
22.00 plockat  undan och satt mig i soffan
22.30 Sov

Så var hon hemma igen.

så här i efterhand känns det som om det gick i raketfart. Lika fort som hon försvann lika fort kom hon hem kändes det som. Men trots allt så känns det bra att hon är hemma igen.

11.30 på måndagen fick jag beskedet att dom skulle flyga hem isället för att ta tåget och en kvart senare kom beskedet att dom också skulle flyga från Stockholm till Landvetter och landa 15.40.
en otäck känsla av: hur säkert är det att flyga kom över mig och återigen var jag fast i ångesten, helt maktlös jag kunde inte göra någonting ..... bara vänta.!!!!!!Påfrestande för det finns ju en orsak till att man stängt luftrummen och hur kom det sig att man helt plötsligt öppnade det igen. bara för att 5 timmar senare stänga det igen. och på dom 5 timmarna var min unge i luften......

Jaaaaha man ska prövas .................

men nu är hon hemma och jag tror bestämt hon har vuxit lite.....!!!!!!!!!
mammas lilla darling
det kändes inte lika viktigt längre att ha våra hemliga kvällsrutiner längre, hon klarade sig utan det och jag stod snopen kvar och ledsamt men med varmt hjärta tittade på henne där hon redan sov och kunde bara konstatera att hon vuxit och klättrat ett snäpp på skalan till att bli en självständig ung dam.

Jösses vilken dag. Igår torsdag var det ju dax för E att åka med "min stora dag" till Jukkasjärvi. Dit skulle dom ta sig med Flyg Landvetter- Arlanda för att vidare ta natttåget till Kiruna. Enkelt men ändå nervöst. Att för första gången resa själv utan varken mamma eller pappa. Att resa med okända människor är nervöst och spännande. Som tur var skulle E:s läkare följa med och det kändes ju tryggt.......
Nu blev det inte så.............

På väg till Landvetter ringer dom från min stora dag med lätt panik i rösten och låter meddela att alla flyg är inställda och vi ska istället bege oss till Göteborgs central. Orsaken till inställda flyg var ett vulkanutbrott på Island vilket medförde askmoln över Svergie och senare även över hela norra Europa. 22 länder har stängt sina luftrum inga plan kan flyga.

Väl framme vid centralen får jag instruktioner om att vi ska samlas nedanför stora informationstavlan i bussterminalen och där väntar vi i 20 minuter ingen kommer. Då ringer telefonen. Var är ni hör jag en ansträngd röst säga dom andra är vid taxin och väntar på er. PANIK

Vi springer mot taxin och väl där står hela gänget, den enda som jag känner är E: läkare. SKönt då kommer domiväg då kommer nästa smäll: Eftersom dessa 3 flickor ska åka taxi till Stockholm kommer dom inte hinna fram till natttåget som dom ska åka med alltså har dom ombokats till ett senare tåg och då visar det sig att det inte finns plats till alla, 1 måste bort....Då avstår Jeanette sin plats till förmån för barnen. Detta får jag reda på där, ingen betänketid där inte in i bilen och iväg med flickorna. Kvar står jag och undrar vad hände!!!

Det som nu hände var att E åker tillsammans med för henne 2 okända flickor i en taxi till Stockholm för att där bli hämtade lotasade till tåget av en anställd vid "Min stora dag". Med var sin McDonaldspåse och 100kr var och en stor påse med färdkost blir dom satta på natttåget till Kiruna ensamma...... utannågon vuxen.... Inte nog med det. Dom måste byta tåg i Luleå denna gång helt på egen hand.
Om jag haft ångest så är svaret JA
på frågan om jag sovit på natten så är svaret NEJ
speciellt inte sen E ringde från tåget och berättade att dom delar liggvagn med 2 okända karlar.

Jag vet man ska inte tänka och dra alla över en kam men det är inte så lätt i dagens samhälle.... Stackars karlar säger jag nu med facit i hand för dom hjälpte flickorna väldigt mycket och när dom skulle byta i Luleå så hjälpte en av dom till med väskorna och såg till att dom kom på rätt tåg ända in på sina sittplatser....

Jag är så stolt över min lilla 11-åring som inte ens åka buss själv här hemma i välkända områden och som nu fick klara sig själv genom hela Sverige på egen hand tillsammans med 2 främmande flickor.

Mitt upp i allt detta fick vi reda på att C inte kom in på gymnasiet, Det var som jag misstänkte eftersom hon inte är behörig än men jag hade verkligen hoppats pga skälen som vi lämnat in. När sedan C fick reda på det så brast det!!! Jag blev så jäkla ledsen, Jag vet idag varför jag blev så väldigt ledsen för allt brast liksom, tunga tårar rann utmed kinden och jag kunde inte sluta. Jag gick ut när kl va halv 11 och gick en runda med tårarna hysteriskt strömmande nerför kinderna, Det gick inte att sluta, och det var så skönt. Att bara släppa alla hämningar.

Sen var jag så trött och när jag kom hem var allt som vanligt igen, jag fick trösta och förklara och stötta C ´. Det var ju hon som var ledsen............................

Varje år vid denna årtstid ångrar jag att jag inte gjorde mer under vintern med min kropp. Ett tu tre så är vårsolen här och man vill inget annat än att ta fram vår/ sommarkläderna. Och den ångest som följer med dom!!!!

Finns det något värre än att stå inne i ett väl upplyst provrum där lamporna så vidrigt avslöjar alla och jag menar ALLA skavanker.... Om man var på gott humör när man gick in så är ialla fall jag sur som ättika när jag går ut. för troligen så passade inte plagget heller?!!!! och storlekarna har återigen krympt om man jämför med förra året.....

och så hänger man med en djup suck tillbaka plagget och går och tröstar sig med en fika...???
känns det igen??? och varje år tänker jag för mig själv: ja ok jag är snart 45 jag har rätt att se lite sliten ut men nästa år då........ och bullen / mackar är fantastiskt god tillsammans med det goda kaffet mitt i solen....

Energin sen igår lever kvar... imorse var jag och E och fodrade hästarna kl 08.00 sen hem käkade frukost, sen rengjorde jag kylen, plockade ut allting och diskade och torkade av. sen upp till stallet igen för att släppa ut hästarna, då var C redan där (hon hade sovit hos M) så jag lämnade barnen och hunden där och begav mig hemigen. Väl hemma började jag tvätta hallmattorna, hallgolvet, plockade ur gammal jord ur balkonglådor och krukor, tvättade rent dom och NU är jag redo för Plantagen..

Jag och syrran ska åka tillsammans utan barn och det var så länge sedan vi gjorde något det ska bli väldans kul,
Men nu ska jag hjälpa S ur sängen och klä på honom.... sen ta en kopp kaffe i solen och nu kom syrran måste gå....

Idag har jag verkligen röjt och jag känner mig så jäkla nöjd, så även om jag har snoront i ryggen så är jag på toppen humör... vad skönt det är att vara det egentligen. Man liksom behöver vara igång för att må bra...
ocvh hur käckt lät inte det då`????? ska påminna mig själv om det när ångesten sätter in.....

S va med ute i garaget. egentligen är det en sorglig syn att se denna man, förr så stark numera sittandes i en stol på utsidan av garaget och på det sättet delta i röjandet... fast jag tyckte det var kul att han ialla fall deltog även om det var på det sättet.

Vd ett tillfälle försökte ha hjälpa mig, det var när jag skulle bara ut en kartong med dator,  2 högtalare och en sådan där stor tjockskärm ni vet. en stor kartong som faktiskt var väldigt tung. Jag bar ut kartongen och han skulle hjälpa mig att få in den i bilen men när jag överlät ena sidan till honom så åkte hela kartongen i backen. Vid sådana tillfällen är det jobbigt, han blev så ledsen och skämdes nästan. Hade det varit förr så hade han tagit kartongen i en hand och baxat in den i bilen men nu orkade han inte ens halva...... det är sorgligt och ännu en gång fick jag en sådan där upplevelse: han är så sjuk vad ska man säga???? N

Men hur som helst så fick vi iväg hela skiten och jag har bane mig röjt här hemma idag så det står härliga till

och stor beundran måste jag ge till alla ensamstående mammor och pappor ute i vårt avlånga land

Att vara ensamstående är inte lätt för att uttrycka det enkelt. Att vara ensam om att hålla vardagen igång med allt vad det innebär. Handla, städa, jobba, tvätta, få ekonomin att räcka till, att ha styrka att INTE låta oron gå ut över barnen, att ha orken kvar när barnen behöver tröstas, stöttas,
Att fixa med matsäcken se till att det saker och ting finns hemma,
planera dagen med fritidsaktiviteter, köra, hämta, se till att rena kläder finns, att gympaskorna passar,
Att komma ihåg saker som utveckingssamtal, tandläkarbesök, läkarbesök, komma ihåg att skriva lapp till läraren, planera samkörning till olika saker.
Listan kan göras lång..........
men ni förstår.

Alla som lever i ett 2 förhållande och tror/tycker att ni har mycket att stå i. Tänk till en gång till och försök sätta er in i hur en ensam mamma eller pappas liv och vardag ser ut. När man är 2 har man förhoppningsvis stöttning av varandra du kan stöta och blöta, diskutera med varandra, dela oro och glädje med varandra
planera ihop. Ni är 2, ni kan dela upp sakerna mellan er. Ni kan ta stöttning av varandra

När du är ensam är du ensam om hela skiten. Du måste lita på dig själv, du kan inte lita på att någon annan ordnar det för dig, du bli stark och du klarar det.  Du kan då uppfattas som "ego" och då måste du bita ihop ännu en gång och antingen försvara dig, vilket är helt fel anser jag.
Den som är 2 i ett för hållande har ingen rätt att klanka  på den som är ensam i sitt. Den personen ska enbart hålla käft och hålla sina rediga ideer för sig själv eller ta det med sin partner.

Man lever sitt liv och självklart är man sig själv närmast det som är jobbigt för någon kanske inte uppfattas som ett problem för någon annan. Alla har rätt att uttrycka åsikter, och att tycka till om saker och ting, men att göra det utan att först själv ha tänkt till är egoistiskt, och oansvarsfullt tycker jag.

Jag hade det jättebra en gång och dom problemen som jag då ställdes inför är ingenting om man jämför med det jag ställs inför idag, Tänk så lite man vet, när man tror sig veta så mycket.

Ibland så vill jag bara ruska om vissa personer och tala om för dom att dom faktiskt har det bra och att en förkylning är just en förkylning som man faktiskt blir bra ifrån efter ett par dagar, eller tala om för dom att dom ska vara tacksamma för att dom har barn som är friska och inte har ont hela tiden, dom ska vara tacksamma att barnen klarar av att gå längre sträckor utan smärta eller att någon annan i familjen kan hjälpa till med dammsugnningen även om det blir halvdant,

Jag brukar säga till mina barn: Tänk på det ni har istället för på det ni inte har och var tacksamma för det ni har.
ibland tror jag inte dom lyssnar men så plötsligt så hör jag hur dom själva säger det till sina kompisar, bara så där,,, så någonstans har det nog gått in...

Idag efter jobbet tog jag mig i kragen och åkte och tränade "Pump" i 1 timme, hade mega ont i huvudet men jag bet ihop och gjorde det..... ha jag fegade inte ur.... jag är så stolt över mig själv.

Dottern vill att vi ska börja springa... men då måste jag först hitta en STADIG Bh och det har jag inte råd med nu, har för sjutton knappt råd att äta.. men träna Pump går ju bra... och promenader och jag säger bara till min syster

NU FÅR DU SKÄRPA DIG OCH HÄNGA MED NÄSTA GÅNG..... seriöst...

Tänkte även träna imorgon MEN  nu har min ena dotter bestämt att hon ska vara barnvakt vilket innebär att min andra dotter, den yngsta, ska ta hand om hästen vilket i sin tur innebär att jag också måste vara i stallet eftersom hon inte får vara där själv och rida ensam...hm morr.... varför kan inte C fatta att hon måste kolla med mig först innan hon bestämmer någon som inkluderar mig också... nedrans ungen..... men visst jag skjuter mitt åt sidan och självklart ställer upp på andra=(

jaja jag får en promenad och träna kan jag ju göra ett annan gång=)

Har inte kunnat blogga på några dagar, jag har liksom inte fått tillfälle. Det är bara på jobbet som jag har tid!?? (nähä så är det verkligen inte men jag tjuvar till mig lite tid) nåväl påsken kom som sagt och konstigt nog försvann dagarna i ett nafs... Det går så fort när man väl är ledig och så tänker man: åh nu ska jag röja och städa ur men så kommer det något annat i vägen.. Ja ja

Påskafton gjorde vi inget speciellt, Men det var den första riktiga vårdag, UNDERBART, vi var uppe och tittade på påskbrasan på kvällen och sen var vi hos hästarna och gav dom mat.

Påskdagarn så var det liten röjardag i stallet. mysigt, med god mat och trevliga människor som alla hjälper till desstuom var vädret härligt , lite för kallt men soligt.

Igår åkte hela familjen med hund och häst till Alingsås för att köpa ny sadel och  DET BLEV DYRT!!! UHUHUH  Men det behövdes ju och va fan....... äh det löser sig säkert det blir till att snåla resten av våren!!!

Hon som vi var hos var jätteduktig och såg med en gång dels vad han behövde och vad C behövde. Hästen fick en fin sadel so sitter jättebra och C...... ja herre gud vad ska jag säga... hela ungen är ju sned i bäckenet...

Jag har tänkt så många gånger på detta och undrat om det kommer att hända något och nu verkar det som om det visar sig vara så.
Grejen som jag talar om är att C är född i säte dvs hon kom med rumpan först och benen uppvikta längs kroppen. Detta innebar att hennes höfter inte var fixerade utan hon lades i en "ställning" (mjuk) som hon hade på sig dygnet runt i 8 veckor. Hon har blivit röntgad vid ca 3 års ålder utan anmärkning vad jag kan komma ihåg men jag har så många gånger ändå undrat om detta kan ha ställt till det för henne i framtiden. Jag misstänker att framtiden är här nu... Hon har 1 ben längre än det andra, ryggont och nu visar det sig att hon är sne i bäckenet.
Jag har inga röntgenbevis men flera personer som ser henne inkl hennes sjukgyumnast säger att hon sitter snett SPECIELLT  när hon rider för det är då man ser det som tydligast.
Och detta med att hon har mer och mer ryggont kan ju häröra till detta. så som om jag inte hade nog så måste jag ta tag i detta också.
Nu vet jag snart inte vad mer jag ska hinna med.???

Något socialt liv har jag inte längre och det är så djävla synd. jag och syrran som jämt snackat med varandra minst 2 gånger om dagen snackar inte ens knappt var 3:e dag längre.... Hela tiden fullt upp och när jag väl inte har något eller någon att ta hand om så vill jag bara vara ifred...... inte konstigt va?
fast tråkigt är det för vi gör aldrig något kul längre.

Men jag har ialla fall hittat en gamal kompis på FB och vi ska försöka få till en fika nästa vecka och det är BUSKUL

Det måste vara´min! men vem fan bryr sig.....
Föreställ er själva:

Att leva ihop med en dödsjuk människa, en människa som är far till dina barn, och som är din älskade.. Jag älskar honom!!!!!! och han ska snart dö! Hur snart det vet vi inte!
Men du vet att det kommer att bli så.
HUR GÖR  DU?????????????

Idag började jag utan anlening att gråta i duschen, tårarna bara strömma
.... och det var jätteskönt................

Men så fort jag klev ut ur duchen så torkade jag tårarna och så fick det vara bra..................

Detta är den sämsta bogg någonsin......................................
men pröva själva och lev som jag en vecka

Idag är det stora lurar dagen.... än så länge har jag klarat mig men dagen är inte slut än och man vet aldrig vad som komma ska....

"Jag har ont"  är 3 ord som jag hatar. jag orkar inte höra när dom yttras och jag vänder mig bort i hopp om att det ska försvinna och tystna.

Just nu hoppar C på kryckor efter att ha fått kortison i knät. Jag vet att det gör ont och värker men orkar knappt bry mig längre.... är jag en dålig mamma??? kanske ??? må så vara då. Vad det gäller den biten är mina barn inte bortklemade däremot är dom bortskämda materiellt.... hm vilket är sämst??? pest eller kolera????

S har mer ont än för 2 veckor sedan och igår kom han knappt ur sängen!!!. Han går mer och mer krokigt och jag blir så in i märgen ledsen när jag ser honom utan kläder. Det är så sorgligt. Han har en kropp som en 85-åring och han är 55 år. för 2 år sedan var han stor, musklad och vältränad idag en ihopsjunken krokig man. Om ca 1-1½ ska han röntgas igen och då får vi svar om denna behandling har hjälpt eller inte....

Man vet ju inte vad som är vad för av själva cellgiftsbehandlingen mår han dåligt av biverkningarna, som skakningar, domningar, illamående, magont, mm så vad som beror på själva sjukdomen och vad som beror på biverkningen vet man inte...

E har ont i hälsenan igen och vill inte träna handboll, synd för trots allt så tycker hon det var kul, nu har hon inte varit med på länge säkert, 1månad, och känner att hon hamnat utanför. Jättetråkigt tycker jag men så är det...

C har dessutom kärleksproblem IGEN... herre gud nu för ca 10 mIn sa hon:- "mamma jag måste prata med dig sen om M"???
åh JAG ORKAR INTE Fick ont imagen med en gång..........
Fan ta olycklig kärlek

tänk om jag kunde avsluta med:

ARPIL APRIL DIN DUMMA SILL JAG KAN LURA DIG VART JAG VILL=(

.. ja så har några dagar förflutit sen sist och på dessa 2 dagar (nästan) har jag hunit med en hel del
1 läkarbesök ang mig själv, jobbat, tränat, 5 timmar långt läkarbesök för dottern som fick spruta sitt knä med kortison, jobbat, städat, kompletteringshandlat (syrran var gullig och storhandlade för mig), haft stalltjänstgöring, lagat mat, hängt upp tvätt och sorterat in tvätt, varit på besök hos farmor, haft  hemsjukvården hemma på koll. kört barnen hit och dit,.ordnat med en massa småsaker... tja ni vet.

Igår när klockan var 21.00 då först satte jag mig ner i soffan för att se ännu ett avsnitt av världens bästa
Grey´s anatomy också var det inget!!!! Hur snopet som helst. och då valde jag istället för att krypa ner i min goa säng och vila mitt värkande huvud.

Idag är sista arbetsdagen sen har man ledigt i 4 hela dagar, och det ska bli så in i helvete skönt. Jag tror jag ska göra klart redan ikväll för alla inblandande att JAG INTE GÅR UT MED HUNDEN I MORGON BITTI JAG SKA SOVA OCH ÄTA FRUKOST FRAMFÖR TV:N.

C som har sprutat sitt knäl hoppar på kryckor idag och har mega värk, stackars barn, men det går över tills imorgon
Jag som tänkte att eftersom dom ändå är lediga och hemma så knde dom hjälpa till att städa och röja lite hemma men tji det gick inte, hon får inte stödja på foten och tro mig det tar hon bokstavligt på.

Tur att man är ledig några dagar så man kan jobba hemma istället.... ledig ??? vad är det???

Nu ska jag jobba!!!