annslife

Tänk vad tiden går ändå.

Idag exakt på klockslaget just nu 13.50 ringde jag till S´mobil för att få reda på vad läkaren sagt om röntgen som hand gjort av magen.
Det jag hörde i luren fick mig att fyllas av stor panik och jag flydde ner till mig kollega och goda vän som genast förstod vad som vad i görningen..... jag hulkade, stammade, darrade och grät om vart annat.

snart ringde min mobil och jag hör en röst i andra ändan som presenterar sig som sköterska på bohus Vc.
Hon talar om för mig att S finns där och att han drabbats av en chock, Jag fick åka och hämta honom.....
hon talade också om att man funnit en stor tumör i njurbäckenet...................resten hörde jag som i dimma

"Vad ska jag säga till barnen"?
varför?
Vad säger hon?
hur kunde det ske?
Ett misstag måste skett?
vad händer nu+

Ja det som hände var att från den dagen förändrades mitt liv, hela mitt liv föll samman, inget var självklart längre, inget var för evigt eller förgivet.

Nu följde en tid i mitt liv som för alltid har förändrat mig och som jag inte önskar min värsta ovän...............

Från den dagen levde vi med döden i vitögat, med ångest, oro, sjukdomar, sjukhusbesök och ett jävla kämpande
skrik, gråt.

En lång och utdragen , svår och väldigt jobbig tid och kamp som tog slut en solig dag den 26 Juli 2010 då S inte orkade längre utan dog i en säng på Kungälvs sjukhus fullständig slut och uppäten av cancern som intagit hela hans så förr starka kropp.

Sov gott min vän
Du finns för alltid i mitt hjärta

A